Svenskar i Österled kring förra sekelskiftet

19.02.2021


Från Göteborg, Motala och Norrköping till Petersburg, Perm och Baku

Detta är en berättelse om företagskoncernen Branobel, eller om vi skall kalla det Bröderna Nobels affärsimperium i Tsarens Ryssland. I stora drag handlar detta om nafta  ( نفط naft ) det arabiska ordet för petroleumolja. Själva råoljan kallade svenskarna i Baku för "masut". 

Jag har försökt ha lite annorlunda fokus och en annan vinkling än de mycket gedigna och intressanta internetsidorna villapetrolea.com och branobelhistory.com. Det är bl.a. från dessa sidor jag hämtat både information och en del bilder. Tack till dem!

Kopplingen till Göteborg, Motala och Norrköping handlar om Branobels tankerflotta, bl.a. de fartyg som byggdes vid Lindholmens varv i Göteborg och vid varvet i Norrköping. I Norrköping kallades varvet för Motala mekaniska verkstad eftersom hela det äventyret började i Motala och med bygget av Göta Kanal. Varvet i Norrköping hette innan dess Hammarstens (enligt vad jag tror mig veta). Sammanlagt byggdes i Sverige 53 fartyg åt Nobels och under sin storhetstid hade Nobelflottan inalles 315 skepp. Det byggdes också skepp på Götaverken (Göteborg), Kockums (Malmö), Bergsund (Stockholm) och Lindberg. Dock byggdes de allra flesta båtarna på olika varv i Ryssland och dieselmotorerna tillverkades mestadels i Sankt Petersburg. En del tidiga båtar och ångmaskiner tillverkades i Motala.

Ludvig Nobel står staty utanför Villa Petrolea i Baku (Foto: P. Backman 2019)


Men låt oss nu ta det lite kort från början! Bröderna Nobels pappa, Immanuel, flyttar till Sankt Petersburg och öppnar en verkstad där år 1842. Han tillverkade inledningsvis minor åt tsaren, vilka kom till användning under Krimkriget 1853-1856. År 1859 flyttar Immanuel tillbaka till Sverige med yngsta sönerna Alfred och Emil. Väl hemma utvecklar de senare nitroglycerin och dynamit. Emil avlider tyvärr i en arbetsplatsolycka efter en tid och Alfred flyttar till Paris. Bröderna Ludvig och Robert blir kvar i Ryssland och tillverkar bland annat gevär, men kommer snart in på idén om olja och raffinering av densamma. De flyttar till Baku i Azerbaijan och tillverkar bland annat lysfotogen samt senare också diesel. Dessutom har de omfattande verkstads och varvsindustri. Under sina guldår har de verksamhet i bl.a. Sankt Petersburg, Tsaritsyn, Astrakhan, Nischny Novgorod och Perm vid Uralbergen. Alla tre bröderna är mycket innovativa och driftiga. De var duktiga på kemi, konstruktion, mekanik och affärer. När man tänker på hur de namnger sina fartyg så inser man att de också är duktiga på språk och mycket allmänbildade. De har kännedom om historiens stora män, som t.ex. Linné, Spinoza, Darwin, Sokrates och Buddha. En annan serie med fartygsnamn är tagna från olika folkslag som befolkade Ryssland. Vi talar om skeppen Samoyed, Mongol, Mordvin, Ingush, Osetin, Kalmyk, Gruzin, Yakut, Kabardinets, Pecheneg, Pars, Turkmen, Bashkir, Chuvash, Tatarin och Kirgiz. (Pecheneger var  ett folk som levde i Ukraina för en sisådär tusen år sedan). Allt detta vittnar om att svenskarna i Branobel hade mycket ingående kunskaper om det vidsträckta rike de levde i. Basjkirer, kirgizer, yakuter och chuvasher är t.ex. turkfolk. Kabardiner, ingusher och osseter är olika folk i Norra Kaukasus. Mordviner och samojeder är uralfolk besläktade med finländare och samer. Gruzin kommer av det ryska namnet för Georgien och Pars kommer givetvis av perserna (parserna). Ordet "tatar" kommer från mongoliska och ryska och betecknar turkfolk i allmänhet, men ibland används det fördomsfullt i Ryssland som en beteckning för en muslim, vilken som helst. Begreppet "krimtatar" är ganska vanligt och betecknar de turkfolk som bor och bodde på Krimhalvön.

Det fanns också skepp med namnen Brahma, Koran och Talmud, d.v.s. kopplade till tre av världsreligionerna. Talmud är hebreiska och en judisk skriftsamling och ordet betyder egentligen "lära". Brahma i sin tur är en indisk term och bl.a. en slags universalgud. Begreppet låter sig inte förklaras i korta ordalag.

Vidare hade Bröderna Nobel en lång rad fartyg med ryska namn som t.ex. Pirogoff, Ljoboff, Jekaterina och Nadjesha som byggdes i Norrköping. Sviet och Tzygan byggs på Lindholmen.


Ateshgah, Surakhani, Baku

Branobels logo med eldstemplet (Ateshgah آتشگاه) i Surakhani, Baku. 

Templet användes som zoroastriskt och hinduiskt tempel, men det fanns också sikher där. Detta är kanske den plats längst västerut i världen där hinduism och sikhism praktiserades på den tiden. Den gas som sipprade upp ur marken användes till "den eviga elden" och faktiskt också till uppvärmning av de bostäder som fanns där. Detta skedde genom ett sinnrikt ledningssystem. Centralvärme på 1600-talet alltså! De små gaseldarna i golven användes också till matlagning. 

Idag är Ateshgah ett museum och en turistattraktion av stora mått. Ett flertal inskriptioner vittnar om indiernas närvaro mellan ca 1600-1880. Elden slocknade dock först på 1960-talet eftersom all gas på den platsen då var utvunnen. Idag hålls elden igång under öppettider via gasledning. Skriften/lertavlan är på det indiska/pakistanska språket punjabi och nämner den sikhiska heliga skriften Adi Granth. Skriftspråket heter Gurmukhi. Alla övriga indiska inskriptioner i Ateshgah är på Devanagari, det skriftspråk som används till hindi och sanskrit.


Bröderna Nobels företag fanns representerade på en lång rad platser. I Perm längst i öster låg en mindre filial och en oljedepå. Huvudkontoret och en motorfabrik fanns i Sankt Petersburg, allmänt kallat "Pieter" av ryssarna. Huvuddelen av verksamheten var såklart förlagd till Baku i Azerbaijan. Det fanns också oljedepåer i bl.a. Saratov, Samara, Kazan, Nizhny Novgorod, Yaroslavl och Rybinsk. Såsmåningom  byggdes en pipeline genom Georgien till Batumi vid Svarta havet, där de tillsammans med Rothschilds byggde ett raffinaderi. Raffinaderiet brändes ner den 4 januari 1902, ett dåd som en nyanställd man som kallade sig Coba ansågs ha utfört. Coba kom senare att ta namnet Stalin. Coba, förövrigt, arbetade även ett kort tag hos Nobels i Baku. 

Nobels byggde också järnväg och tunnlar i Georgien för att kunna köra tankvagnar till hamnstaden Batumi vid Svarta havet och marknaden i väst. I Europa tävlade de med det amerikanska företaget Standard Oil och de lyckades bl.a. ta 30% av den engelska markanden från amerikanerna. I sammanhanget kan det vara bra att veta att kanalen mellan flodsystemen Volga och Don inviges först 1952. Världens första oljepipeline byggdes i USA men den första utanför USA byggdes av bröderna Nobel som hade varit och bedrivit industrispionage i Amerika. Förvisso hade bamburör använts för gas i Kina långt tidigare, men nu handlade det om rör i metall och industriell skala.

Man kan säga att branden i Batumi var ett förspel till vad som skulle komma, ett dåligt omen. År 1905 sker ett uppror i Sankt Petersburg vilket har kommit att kallas den "Blodiga Söndagen" och detta var det första tecknet på att det senare skulle bli en revolution i Ryssland, i vart fall är det vad vi vet i efterhand. Oroligheterna sprider sig snart till Kaukasus och Baku, med strejker och upplopp. År 1907 blir särskilt tråkigt för den svenska kolonin, för då mördas fyra av våra landsmän i Baku. Från 1917 rådde i princip politiskt kaos i Baku och dessutom etniska motsättningar mellan armenier och azerer/turkar. Hela det gamla tsarväldet stod i gungning och det rådde fullt inbördeskrig. 1920 intas så Baku av de röda och Azerbaijan blir en sovjetrepublik, strax följt av Georgien 1921. Sagan Branobel var definitivt över.

Vid bygget av tunneln vid Surakhami användes åtskilliga mängder av brodern Alberts dynamit. Jag har inte lyckats lokalisera Surakhami, men högst troligt ligger det vid Surami och bergskedjan Likhi, där det finns gamla järnvägstunnlar. 

Förutom flytdockor användes också en slip i Baku, där båtar vinschades upp med dieselmotor, så att skroven kunde rengöras. Det var nämligen ett stort problem med beväxta bottnar som drog ner farten på båtarna. Många av bilderna är tagna av Gunnar Dahlgren (1857 - 1947). Målningen föreställande Lindholmens varv 1875 kommer från en gammal bok med namnet "Sveriges Industriella Etablissementer" publicerad just det året.


SS Zoroaster och MS Zoroaster

SS Zoroaster är Nobels mest berömda skepp för det räknades som världens första moderna tanker. Hon byggs 1878 i Norrköping i bessemerstål. Hon var avsedd att frakta fotogen över Kaspiska havet, från Baku till Astrakhan i Volgadeltat. Namnet Zoroaster kommer från namnet Zarathustra som var profeten bakom Mazdaismen, eller Zoroastrismen, som en del kallar den persiska världsreligionen. En del känner till zoroastrikerna som eldsdyrkare och vi har normalår en eldsfestival på Heden i Göteborg, för att fira vårdagjämningen som är deras nyår, Novroz (ny dag). Traditionen är utbredd bland både perser och kurder, samt bland de så kallade parserna i Indien. Skeppet Zoroaster II var dieseldrivet, en innovation på fartyg som bröderna lanserade redan 1903. (SS betyder "steamship" och MS betyder "motorship")

Zarathustra uttalas Zartosht زرتشت på persiska och zoroastrismen var dominerande religion under mycket lång tid i östra Kaukasus, före kristendomens och islams intåg.

Om Zoroaster i Aftonbladet den 25e Maj 1878. (Tack till Rustan Gandvik för artikeln)


Fartyget Buddha

Oljetankern "Buddha" byggdes ca 1879-1880 i Norrköping och skeppades i tre delar till Astrakhan i Volgadeltat där hon sattes samman. Hon förlängdes senare som ni ser på del två av bilden. Buddha konverteras till torrlastfartyg 1906-1907. Hon hade ett systerskepp som hette Nordenskiöld (640-ton) som byggdes på Lindholmen och även Nordenskiöld skeppades till Ryssland i delar. Troligen var skeppen alldeles för stora för att komma igenom de minsta av kanalerna mellan Östersjön och den stora floden Volga. Nordenskiöld exploderar senare i Baku efter att fotogen läckt vid lastning. Hon repareras och byggs om 1881. Dessutom förbättras tankningsförfarandet och nya tekniska säkerhetslösningar tas fram.


Ångskeppet "Moses" var en oljetanker, en petroleumångare, som byggdes 1881 på Lindholmens varv.


Ur Göteborgsposten den 27e Augusti 1881.

Syskonskeppen Brahma och Mahomed (Muhammed) byggdes båda på Lindholmen 1881 och skeppades till Volga i två delar vardera.


Detta är fartyget Linné, byggt på Lindholmen 1884. Hon var på 830 ton och gjord för oljetransport på floder och hav. Bilden är tagen av Gunnar Dahlgren (1857 - 1947) den 24e maj år 1908 då Linné gick på grund utanför Baku, Azerbaijan.


SS Petrolea (966 ton) byggs på Lindholmen 1886, men hon döps om till Ludvig Nobel år 1888 efter att Ludvig själv gått ur tiden. Här på bilden är hon i Lindholmens torrdocka och måste vara inne på reparation eller underhåll, eftersom man ser namnet Ludvig Nobel. SS Petrolea var då världens första oceangående fartyg för bulklast och beställdes för att trafikera Östersjön.


MS Vandal

Vandal, byggt i Ryssland 1903, var en av de allra första dieseldrivna skeppen som även var försett med elektriska bogpropellrar. Kanske det första i världen, men det är jag inte helt säker på.

Jag har stött på lite olika uppgifter på exakt var "Vandal" byggdes, men troligen byggdes hon i Nizhny Novgorod och Sankt Petersburg, men sattes samman i Tsaritsyn. Tsaritsyn döptes senare om till Stalingrad men heter idag Volgograd. Skeppet, eller snarare motorpråmen, byggdes för flodtrafik.


Detta är en modell av oljetankern "Varjag" som byggdes på Götaverken åt Bröderna Nobel år 1913. Hon konstruerades för oceanfart och Svarta Havet och var på 6400 ton. År 1916 säljs hon till Norge och döps om till "Hamlet". Varjag är ett gammalt namn för de vikingar som seglade på de ryska floderna och på Svarta havet. Foto från Sjöhistoriska Museet.


Fler Branobelbåtar

Pirogoff byggdes i Norrköping men Sarmat, systerskepp till Vandal, byggdes i Ryssland. Zariksin är under konstruktion i Baku, vilket är det vi ser på bilden.


Båtar från Motala

Första bilden är tagen 1901, det år båten Örn säljs till Bröderna Nobel. Bilden är från Borenshults slussar. Örn byter namn till det ryska "Estj" och senare trafikerar Estj Kaspiska havet som passagerarbåt mellan Baku och den petroleumrika ön Swjatow Ostrow. Örn hade tidigare gått som passagerarbåt på Vättern mellan Motala och Jönköping. Samtliga sju bilder ovan kommer från Motala Industrimuseum.

Carl Gustaf Lindblom som är i Sydryssland (Azerbaijan) för bolaget Lavals räkning, skriver i sin dagbok år 1903 (tror jag).

"Den enda förbindelsen med Swjatoj Ostrow var en liten Nobel-ångare vid namn Est som uppehöll trafiken med Baku. Döm om min förvåning när jag kom underfund med, att denna var identisk med ångaren Örnen, på min tid Vätterns stoltaste och sjösäkraste båt, som inköpts av Nobels och satts in på denna trade, där hon verkade vara en ynklig ångslup!"


Persongalleri i litet urval

Sven Almqvist (1840 - 1931) var fartygskonstruktör i bl.a Göteborg och chef för Lindholmens varv, samt senare chef på Götaverken. Tillsammans med Ludvig Nobel låg han bakom konstruktionen av Zoroaster, vilket alltså var världens första moderna oljetanker.

Karl Wilhelm Hagelin (1860-1955) var en central gestalt i Branobel och han tjänstgjorde i ett flertal roller. Han började som fartygskonstruktör, blev senare bl.a. avdelningschef och styrelseledamot. Han var även svensk genralkonsul i Sankt Petersburg.

Sven Hedin (1865 - 1952) vistades hos Nobels i Baku en tid som ung åren 1885-86. I Baku lärde han sig persiska, ryska och turkiska d.v.s tre av de språk som talades där. Han var redan då flytande i tyska, engelska och franska. Efter Baku gav han sig ut på sin första upptäcksresa i Persien. Hedin har fått ett solkigt eftermäle då han var tysklandsvän och uppskattade Hitler. Han var dock ej antisemit, vilket skall nämnas i rättvisans namn.

Gunnar Dahlgren (1857 - 1947) arbetade bland annat som tekniker i Baku och i Tsaritsyn. Mycket av det vi vet om livet i Baku kommer från hans dagböcker och många av de bilder som fortfarande finns kvar har Dahlgren som ursprung, eftersom han var en passionerad fotograf.

Carl Gustaf Samuel Lindblom (1873 - 1947) arbetade för Gustaf De Laval och sålde samt installerade ångturbiner för elektricitet i bl.a Donbäckenet (Ukraina) och i Astrakhan. Han gjorde även en del arbeten i Baku åt Bröderna Nobel. Lindblom skrev en hel del om sitt liv i Ryssland och Kaukasus, men han hade dålig ordning på vilka folk som var vilka och blandar ihop perser med turkar/azerer. Han kallar nämligen perserna för tatarer och mig veterligen har det inte bott speciellt många perser i Baku på många hundra år. Visserligen styrde persien över området periodvis fram till det ryska övertagandet i början av 1800-talet men någon särskilt stor persisk befolkning var det aldrig fråga om.

På engelska wikipedia finns en tabell över befolkningen i Baku på 1800-talet och där finns inga perser upptagna över huvud taget. Däremot fanns det betydande ryska, armeniska och judiska minoriteter. Ungefär halva befolkningen var azerer/turkar år 1886. År 1903 var bara en tredjedel av turkisk etnicitet för oljeboomen hade attraherat många ryssar samt en hel del andra nationaliteter.


Villa Petrolea i Baku, idag kallat "Sweden House".

Villa Petrolea, som också var en park, anlades 1882-84 och ritades av landskapsarkitekter från Polen. Anläggningen genomgick i början av 2000-talet en omfattande renovering och har bl.a. besökts av Carl Bildt i egenskap av utrikesminister. Idag är det en given besöksplats för oss svenskar eftersom de rötter vi har i Kaukasus finns där! Många av byggnaderna som fanns från början har antingen rivits eller brunnit, men ett par tre hus finns kvar. Parken var vid mitt besök 2019 i mycket dåligt skick.

"Villa Petrolea

Så kallades de Nobelska tjänstemännens i Baku klubblokal med tillhörande område. Den var belägen bortom den egentliga fabriksstaden och bestod av ett stort antal byggnader, av vilka den största, den s k "Villan" innehöll klubblokal, restaurant, teater, kägelbana mm. Runt om lågo en mängd större eller mindre byggnader innehållande bostäder för tjänstemännen. Dessa voro omgivna av en välskött park och det hela omgavs av en hög mur, vars portar bevakades av beväpnade vakter, som hade order att ej släppa in obekanta. Denna anläggning var en sannskyldig oas i en öken av smuts och oordning. Besökande landsmän voro ständigt välkomna gäster. En särskild byggnad innehöll gästvåningar för styrelsemedlemmar och familjen Nobel, då de kommo på besök." (citat hämtat från Carl Gustaf Samuel Lindbloms anteckningar, via  https://villapetrolea.com/anstallda/carl-gustaf-samuel-lindblom/ allt sammanställt av Brita Åsbrink)


Källor:

Jangfeldt, Bengt. Immanuel Nobel & Söner - Svenska snillen i tsarernas Ryssland. Albert Bonniers förlag, 2020.

Montefiore, Simon Sebag. Young Stalin. Wiedenfeld & Nicolson, 2007.

Åsbrink, Brita. Ludvig Nobel, Petroleum har en lysande framtid!  Wahlström & Widstrand, 2001 

https://villapetrolea.com/

https://www.branobelhistory.com/

https://villapetrolea.com/sjofart-bolagets-flotta/

https://villapetrolea.com/anstallda/carl-gustaf-samuel-lindblom/

https://www.bizstories.se/foretagen/nobels-oden-och-aventyr-i-ryssland/

https://www.motala-industrimuseum.com/mim/