Stalins ungdomsår

Stalins formativa ungdomsår i bl.a. Tbilisi och Baku

(För information om Stalins och Sovjets brott mot mänskligheten kan man t.ex. googla "Holodomor" eller "Yezovsjtjina")

Denna märkliga, faschinerande och samtidigt mycket skrämmande man, lämnar inte min nyfikenhet ifred. Han uppträdde under många alias, bland annat "Sososhvili", "Ivanovitch", "Zakhar Grigoryan Melikyants" och "Coba", innan han tar namnet Stalin år 1912. Han är nu åter aktuell och det pågår en rehabilitering av den store diktatorn i Putins Ryssland. Staden Volgograd får åter heta Stalingrad åtta dagar om året. Det skall eventuellt t.o.m. hållas en folkomröstning om staden skall återfå namnet Stalingrad permanent. Det har år 2020 invigts ett Stalincenter i Bor, Nizjnij Novgorod och ett litet stalinmuseum i Rhzev har funnits sedan 2015. Det finns flera mindre stalinmuseer runt om i Ryssland i hus som på ett eller annat sätt har anknytning till honom. Stalinstatyer och byster finns på många ställen i gamla Sovjet, trots avstalinisering efter 1956. Bland annat på fyra ställen i Moskva, två ställen i Georgien och på ett ställe i Tadjikistan. Nordkaukasien är tydligen det minst avstaliniserade området, för där finns ett flertal statyer och byster i Dagestan och Nordossetien sedan gammalt. På senare tid har det tillkommit en del nya, helt i linje med Putins historierevisionism. Bland annat i Novosibirsk, Kirov och andra ställen. År 2020 noteras 105 nya statyer på privat mark i Ryska federationen och vi kan nästan tala om en re-stalinisering.

Ioseb Besarionis dze Dzjugashvili 

იოსებ ბესარიონის ძე ჯუღაშვილი 

Nyuppförd byst i Kirov

Stalin föds i den lilla staden Gori i Georgien 1878 och får namnet Ioseb Besarionis dze Dzjugashvili იოსებ ბესარიონის ძე ჯუღაშვილი , men vi börjar vår historia när han är runt tjugo år gammal.

Under de första veckorna av 1900 arresteras Stalin för första gången och hålls i Metekhi-fängelset, officiellt för skattebrott, men vet vi nu att det var en varning, för att den unge Dzjugashvili var aktiv på yttersta vänsterkanten. Han var oppositionell till de mer pragmatiska socialdemokraterna, som han till en början samarbetade med. Han hade efter frisläppandet från Metekhi kurser i marxism i en lägenhet på Sololaki-gatan i centrala Tbilisi.

Ett av Stalins tillfälliga boenden i centrala Tbilisi, Metekhifängelset. På platsen där endast Metekhikyrkan finns kvar lär det ha legat ett fort redan på 500-talet. Det förstördes dock av mongolerna på 1200-talet. Kyrkan som står där idag är från slutet av 1200-talet och är sista viloplats för helgonet Sankt Shushanik (enligt en fantasifull sägen). I mitten av 1600-talet byggs ett starkt fort på platsen som ersätts med ett fängelse 1819. Fängelset stängdes 1938 och revs. Meningen var att kyrkan också skulle rivas, men lokala präster och andra protesterade (med risk för sina liv) och kyrkan räddades för eftervärlden.

Under 1901 är Ioseb med och organiserar en demonstration den 1a Maj, då 3000 arbetare marscherar till Yerevan-torget (Frihetstorget idag). Samma år mördar de en av sina ärkefiender, d.v.s chefen för järnvägen som hade varit omedgörlig vid en tidigare strejk. Armeniern Stephan Shaumian lär ha hållit i vapnet.

Stalin var också aktiv som skribent i de underjordiska tidskrifter som gavs ut och han skrev under pseudonymen "Coba". Bland det som publicerades fanns den ryska tidskriften Iskra (Gnistan) och georgiska Brdzola (Kamp). Åren 1901 - 1905 fanns ett tryckeri i Baku som kallades "Nina". I Tbilisi fanns ett hemligt tryckeri på Kaspigatan 7 som var aktivt mellan 1904 och 1906. När polisen slog till mot tryckeriet 1906 förstördes allt, för myndighterna använde dynamit. Tryckpressen som finns där idag är från 1930-talet. Tryckeriet har delvis rekonstruerats och det finns ett museum på platsen. Huset är idag också högkvarter för Georgiens lilla kommunistparti. Stalin var också med och grundade tidningen Pravda (Sanning) i Sankt Petersburg år 1912. De gjorde om veckotidningen Zvezda (Stjärnan) till dagstidningen Pravda.

Vid mitt besök på tryckerimuseet i Tbilisi fick jag också träffa ordföranden i Kommunistpartiet och se den gamla tryckpressen, som dock är mer sentida än den Stalin och kompani använde. Ni ser ovan också exempel på hur framsidans titeltext kunde se ut i olika nummer av den egentligen socialdemokratiska illegala tidningen Proletariatis Brdzola, "Arbetarnas kamp". Tsarens säkerhetspolis hade stället under bevakning, men på grund av ingångens kluriga konstruktion tog det tid innan de listade ut allt. Polisen gjorde flera tillslag, men kvinnorna i huset hade en tråd ner till en ringklocka i källaren, så att de kunde varna. På det viset kunde de där nere vara tysta när polisen var på besök. Enligt en del stalinexperter finns det inga bevis på att Stalin själv någonsin var på plats, men "ordföranden" är helt övertygad!

Det första mord han utför själv är troligen det på en polisman från säkerhetspolisen Ochrana i Batumi i November 1901. I Januari 1902 bränner han ner Rothschilds oljeanläggning, ett raffinaderi i Batumi som bl.a. användes av Bröderna Nobel. Han hamnar sen i fängelse för diverse brott, först i Batumi och sedan i det striktare fängelset i Kutaisi, men inte för branden. Han döms i Juli 1903 till tre års vistelse i det svinkalla Sibirien, dit han förvisas i December (tror jag).

Bröderna nobel hade byggt både en pipeline och en järnväg från Azerbaijan till Batumi och Svarta Havet. Där hade Rothschilds ett raffinaderi som förädlade oljan till andra produkter. Fängelset i Kutaisi fanns kvar 2019, men det var ett öde spöklikt skal och mycket nedgånget. Stalin arbetade förövrigt för Nobels i Baku också, ett kort tag. Bilden med tre foton visar också hans cell i Kutaisi, samt byn Novaya Uda, hans första exil i i Sibirien, inte långt från Bajkalsjön.

1904 är han tillbaka i Georgien efter att ha flytt från fångenskapen. Han lyckas etablera ett starkt bolsjevikiskt fäste bland gruvarbetarna i staden Chiatura och han agiterar i Kutaisi.

Under upploppen i Tbilisi 1905 lyckas hans grupp skaffa vapen genom att plundra polisens och militärens förråd. De genomför sedan flera attacker mot de kosacker som tidigare skjutit mot protesterande studenter och dödat ett sjuttiotal av dem. Han organiserade också mordet på general Griiazanov i Tbilisi och under 1906 begicks flera bankrån och riktade mord mot myndighetspersoner. Hans grupp organiserade dessutom fritagningar och flykt från fängelser.

I April 1906 deltar han i en konferens för ryska socialdemokrater i Stockholm som ende georgiske kommunist, resten av georgierna, 15 personer, var socialdemokrater.

Han lever ett tag i Tbilisi i en lägenhet tillhörande familjen Allilujev och där träffar han Ekaterina "Kato" Svanidze, och gifter sig med henne den 15e Juli i staden Tskhakaya (numera Senaki).

1907 deltar han i en kongress i London och besöker Berlin för att ha ett möte med Lenin för att planera framtida bankrån.

Den 26 Juni 1907 sker det stora bankrånet i Tbilisi. Efter det flyttar Coba med fru och son till Baku. I Augusti deltar han i en konferens i Stuttgart. Kato får tyfus, återvänder till Tbilisi och dör i November. Hon är begravd vid St Nina's kyrka i Kukia, Georgien. Efter det lämnar han sin son med släkten i Tbilisi och återvänder till Baku för fler bankrån, kidnappningar av "kapitalistbarn" och politiska mord. Han lär själv ha sagt att när Kato dog, då dog också hans hjärta. Det var kanske efter det han blev den hårde, hänsynslöse massmördaren, som inte ens drog sig för att mörda sina egna nära vänner (och kanske också sin andra fru).

Banken som rånades 1907 i Tbilisi (då Tiflis) är det ljusare huset i mitten. Jag fick inte ta kort närmare eftersom det fortfarande är Georgiens centralbank. Vakterna sa till mig att det var förbjudet av säkerhetsskäl. Vid rånet 1907 deltar runt 20 aktivister. Alla kom undan. Det var ett av de största rån som någonsin hade utförts och pengarna levererades till Lenin som befann sig i Finland. De kallade förövrigt rån för "expropriering". Runt 40 personer lär ha dödats vid aktionen, som också inbegrep handgranater. Stalin själv skall ha varit med i planeringen, inte i själva utförandet. Ledare vid attacken var istället den ständige vapendragaren Kamo Ter-Petrosian, en i sig mycket märklig man och Stalins barndomsvän från Gori. Kamo blev först begravd i Pushkin-parken, strax bakom där jag står när jag tar fotot. Hans grav flyttades senare och monumentet över honom avlägsnades.

Skall man turista i "Stalins fotspår" måste man besöka badhus (abano) nummer fem i Tbilisi och hänga sina kläder i skåp nummer fyra. Cobas rutin! Jag fick helt enkelt vänta tills skåp nummer fyra var ledigt! "Dark tourism" när det är som bäst!

I Baku finns numera ett museum till minne av dem som föll offer för Stalins terror på 1930-talet. Det är beläget i källaren till samma byggnad där tortyr och avrättningar verkligen ägde rum. Folk kunde bli straffade bara för att de var släkt med någon som var "folkfiende" eller "klassförrädare" som det hette.

Mannen på det större fotot på väggen är Felix Dzerzjinskij, som var den förste chefen för Sovjets säkerhetspolis, Tjekan. Han står fortfarande staty centralt placerad i Minsk, Belarus. Tidigare fanns han också som staty framför tortyrcentralen Ljubljanka i centrala Moskva. Den statyn avlägsnades 1991, men nu reses röster för att åter låta honom få inta en hedersplats. Dzerzjinskij dog en naturlig död, men tre av hans efterföljare blev själva offer för utrensningar.

Under 1908 reser Satlin till Geneve för att träffa Lenin. Han arresteras igen den 25e mars och sätts i Bailov-fängelset (stadsdelen Bayil i Baku). Han blev dömd till två år i Norra Ryssland och byn Solvychegodsk, Vologda Provinsen. Resan dit tog tre månader och han spenderade en kort tid i Butyrki fängelset i Moskva. Han anländer till byn Solvychegodsk i Februari 1909. En kort vistelse på vägen, blev det också i fängelset Vyatka. Men han rymmer igen i Juni, utklädd till kvinna och gömmer sig ett tag i Sankt Petersburg. I Juli är han tillbaka i Baku och tillsammans med bl.a. Rozalia Zemljatjka organiseras en stor strejk bland oljearbetarna i Baku. Rozalia blir senare ökänd som ledare för den röda terrorn och massmorden på Krimahalvön 1920-1921.

Vyatka-fängelset kallas också Tobolsk fängelsefort och det är byggt nära stadens kreml (fästning) år 1838. Det tjänade som ett slags transitfängelse för dömda. Två andra kändisar som suttit där är Aleksandr Solzhenitsyn och Fjodor Dostojevskij.

Bailov

Fängelset Bailov i Baku revs 2009. Stalin var en av de boende 1908 och på den äldre bilden lär hans cell ha varit den som har en vit fläck brevid på fotot.

Butyrka

Butyrka i Moskva används än idag och är ökänt för att det är så överbelagt. Butyrka-fängelset fanns redan på 1600-talet, men den nuvarande byggnaden uppfördes 1879. Det var ett transitfängelse för politiska fångar under lång tid. Idag är det Moskvas största häkte. Förutom Stalin har det hyst många kända personer inklusive Vladimir Majakovski (poet), Felix Dzerzhinsky (tidigare chef för Tjekan), Alexander Litvinenko (Putinkritiker, mördad i London 2006), Nestor Makhno (ukrainsk anarkist och anti-bolsjevik), Yemelyan Pugachev (upprorsledare 1773-1774, avrättad i Moskva) och Aleksandr Solzhenitsyn (dissident och nobelspristagare), samt en lång rad andra berömda personer mindre kända för oss i väst.

Tobolsk Vyatka

(Denna del av historien kan eventuellt vara felaktig och att Stalin var här kan jag ha missförstått)

Tobolsk fängelsefort (Tobolsk centralfängelse, som jag tror kallades Vyatka) var ett av Tsarrysslands striktaste fängelser. Det ligger vid floden Irtysh och var anstalt ända fram till 1989. Idag är det ett museum. Det första fängelset på platsen byggdes på 1500-talet, men när prins Alexander Nikolayevich Romanov (senare Tsar Alexander II) besökte fängelset på 1830-talet bestämde han att det skulle byggas ett nytt. Det vi ser idag invigdes 1855 och på den tiden gick alla fångar ständigt bojade. Stalin lär ha bott i en av transitcellerna om det var just här han var internerad (lite osäkra uppgifter). Tobolsk kom i vart fall till stor nytta senare under Stalins egna utrensningar på 1930-talet och då skall tiotusentals personer ha passerat Tobolsk. Även massavrättningar skedde på fängelseområdet och 1937 - 1938 mördades här 2500 personer. Det fanns ett gulag (läger) som hette Vyatlag och som jag kan ha sammanblandat med. Vyatlag låg norr om staden Kirov.

Unge herr Dzjugashvili blev arresterad igen den 23e Mars 1910 och domen denna gång var igen, Solvychegodsk i Archangelsk samt förbud att resa tillbaka till Kaukasus på fem år. Han rymmer såklart. Den 9e September 1911 åkte han in igen och hölls av Okhrana i tre veckor, och förvisades åter igen till distriket Vologda 500 km norr om Moskva, i tre år.

Hans första deportationsort var Solvychegodsk i Vologdaprovinsen, Archangelsk, ca 500 km norr om Moskva. Där finns ett litet museum i den stuga han skall ha bott i. Men jag tycker stugan ser väldigt fräsch ut och det måste vara en rekonstruktion (om man jämför med det äldre fotot). Han fick flera straff som innebar vistelse på denna ort.

I Februari 1913 arresteras han i Sankt Petersburg och skickas denna gång långt bort i Sibirien, till byn Turukhansk som ligger vid polcirkeln 1400 km norr om Krasnoyarsk. I Mars 1914 skickas han vidare, till byn Kureika (nära Turuchansk). Där fanns fram till 1961 ett museum. Det revs då Stalins brott mot mänskligheten blivit allmänt kända. I Turukhansk spenderade även Leo Trotskij och Lev Kamenev en tid. 

Det förefaller som om det är först 1913 som Tsarens polis inser vidden av Stalins brottslighet. Tidigare hade han fått ganska "öppna anstalter" och bl.a. levt i ett litet torp väster om Ural, och alltså haft stora möjligheter att rymma. De kan helt enkelt inte känt till hans delaktighet i alla mord och bankrån, för då skulle de väl ha satt honom i högsäkerhets anstalt och strikt konstant förvar? Eller avrättat honom!

Vera Shveitzer var Stalins väns kvinna, men när vännen Suren Spandarian dör flyttar hon in hos Stalin och de tar sedan tåget till Petrograd tillsammans. Lev Kamenev var en jude som var en av Stalins närmaste män 1922 - 1925, men han avrättas i Stalins utrensningar 1936, beskylld för att vara "Trotskist". Trotskij blev med tiden Stalins hatobjekt nummer ett och alla han ville röja ur vägen kallades "Trotskister".

I Mars 1917 kommer han till Petrograd (Sankt Petersburg/Leningrad) och återvänder därefter endast två gånger till Georgien för mycket korta vistelser. Han besökte alltså knappt sin egen mor. Däremot var han många gånger i sina sommarstugor i bl.a. Sochi och Abkhazien. Han hade cirka 20 lyxiga sommarboenden och bodde minst sagt bättre med tiden alltså! Resten är historia som vi säger!