Rumänien i Coronatid!
(Bilderna är mina egna till största delen och några är från Vikipedia, om inget annat anges.)
Från Göteborg till Bucharest!
Det började med ankomst till Landvetter flygplats och en personal i incheckningen som inte visste vilka regler som gällde! Vi kanske inte skall vara så förvånade över det för i dessa tider ändras reglerna nästan varje dag! Hursomhelst fanns det en i personalen som sa att ett intyg jag behövde kunde fixas i Frankfurt! Men det var fel det också! Det där formuläret fick jag i passkontrollen i Rumänien! Negativt PCR-test hade jag fått i Göteborg dagen innan, för det behöver man i Tyskland! I Rumänien accepterar de mina vaccinationsintyg, för jag är lyckligt lottad och en av de första i Sverige som är fullvaccinerad med två doser Pfizer-Biontech. Frankfurt gick utmärkt och tyskarna kollade inte ens mitt PCR-intyg! Väl i Bucharest så accepterar de direkt mina vaccinationspapper, vilket alltså inte accepteras i Sverige och Tyskland, av någon idiotisk och helt oförståelig anledning! Varför skall vi vaccinera oss om det inte betyder någonting? De flesta blir ju knappt sjuka av Corona hursomhelst! Vi vaccinerar oss för att bli fria och för att inte smitta andra! Lufthansa, som jag flyger med denna gång, ger inte korrekta besked eftersom de säger att man inte behöver negativt PCR om man är vaccinerad nyligen. Men det stämmer inte, de kräver likväl negativt PCR för att mellanlanda i Frankfurt. När det gäller Rumänien dock, så stämmer den information man får från Svenska UD och IATA-Travel Service.
Väl på den rumänska flygplatsen får jag veta att det är utegångsförbud efter klockan 20:00. Men som morgonmänniska bryr jag mig inte mycket! Lägger mig vid nio-tio ändå! Taxiresan från flygplatsen till hotellet i centrala stan kostade tvåhundra svenska kronor, vilket alltså är hundra Lei, (1 Leu = 2 kronor, 100 Lei = 200 kronor). Precis som oss har de alltså plural, men det har inte alla språk. Vidare! 1 st stor espresso med mjölk på fint café = 20 kr! (ute i småstäderna kostar espresso inte ens hälften av det) En 50 cl starköl i vanlig servicebutik ca 6 kr! Billigare på storköp! 25kr för stor stark på dyraste stället och 8kr på billigaste baren. Cigaretter ca 35 kr/pkt. En Falafel av bra kvaliet i Pitabröd ca. 30 kr i Bucharest. En natt på 4-stjärnigt hotell ca. 250-300kr (med frukostbuffé). Det går dock att hitta jättebillig övernattning i sovsal också, om man är budgetresenär. 12 timmar nattåg med säng, ungefär 300 kr. Taxi är lite av ett specialfall, för det beror på hur du beställer taxin. Tar du en på gatan kan det bli dyrt, men inte lika dyrt som i Sverige. Beställer hotellet åt dig blir det jättebilligt. Tre kilometer kan kosta ungefär 25kr. Man måste bara se till att chauffören slår på taxametern, annars blir man lurad. Vi skall också vara medvetna om att det är Coronapriser och de säger att hotellpriser är nere på hälften nu.
Så där har ni prisbilden!
Ombord på planet fanns ovanligt många amerikaner och det var militär personal allihop! Kanske vill NATO nu förstärka närvaron i öster eftersom det hettar till i Ukraina vid den ryska gränsen. Obehagligt det där!
Dag 2
Spenderar andra dagen med rundvandring i Bucharest. Försöker insupa mentaliteten hos folket, förstå lite av språket och lära mig priserna. Som vanligt vill jag titta på byggnaderna och prata med folk om deras land och vad de tycker. Språket låter ibland väldigt likt italienska och kan man bara lite grundläggande latin, franska, spanska eller italienska kan man förstå en hel del, speciellt det som är skrivet på olika skyltar och plakat o.s.v. Jag skall t.ex. köpa en biljett på tågstationen "Gara de Nord" vilket ju definitivt låter som en station i Paris. Gata heter "stradă", väg heter "cale" och jag bor på Caleo Monshilor. På den vägen är det med språket... Jakande svar har de dock tagit från ryskan och de säger "da". Ett annat självklart ord är bl.a. "piaţă", som uttalas piatza, vilket är ett torg. Adjö heter "arrivederi" o.s.v. Ute på landet och om de pratar fort och slang är det svårt att uppfatta något över huvud taget. Det är lättare att förstå lite av det språk de välutbildade pratar i stan. (Men i efterhand funderar jag på om de verkligen pratade rumänska de där bonnläpparna på tåget, det kanske var romani eller ungerska, det är ganska vanligt har jag nu lärt mig).
Byggnationen i Bucharest är bitvis jättevacker och typiskt centraleuropeisk, men överallt finns det också ruskigt fula sovjetiska monster och helheten blir därför ganska miserabel. De gamla Stalinbyggnaderna kan man stå ut med, det är de senare Chrustjovmonstren och Breshneverans byggnader som är förfärliga. I Sverige motsvaras dessa av folkhemmets socialdemokratiska byggprogram på 1960-70-talen. Fullständigt vidriga människofientliga grå lådor. Nu styrde förståss inte ryssarna i Rumänien, den detaljen sköttes av Nicolae Ceaușescu.
Det finns många fina kyrkor och basilikor i Bucharest, men ofta förtas intrycket eftersom de i regel är omgivna av fula hus som är mycket större. De två mittersta bilderna är från Gamla stan och föreställer Stavropoleos klosterkyrka. Det gamla nunneklostret är borta, precis som många andra religiösa byggnader och kyrkor. De förstördes under kommunisttiden. Dock finns det ett bibliotek där och man sysslar med konservatorsverksamhet. Främst är det gamla notböcker som renoveras och Rumäniens främsta musikbibliotek finns där. Den första bilden är Georgkyrkan, som ligger vackert i en park.
I Bukarest finns också modernistiska byggnader som är lika fula och motbjudande som nästan allt som byggs i Sverige idag. Glas, stål, betong och total avsaknad av dekorativa element och mänskliga proportioner.
Precis som i Tbilisi i Georgien håller staden på att renovera de byggnader som inte har rivits av kommunistregimen. De vill ha kvar så mycket som möjligt av sin kultur. Den gamla socialistregimen försökte utrota kulturen här, precis som socialdemokratin gjorde i Sverige. Den stora skillnaden är att här har de gjort upp med sitt förflutna och försöker reparera skadan så gott de kan. I Sverige gör vi inte det och vi har inte gjort upp med vårat skamliga förflutna på något vis. Tvärt om, vi river fortfarande vackra och funktionella hus, för att istället uppföra fantasilösa lådor i kalla och fula material.
Dag 3
Börjar dagen med frukostbuffé och jag smakar på de lokala ostsorterna. Bland annat en rökt ost med gulaktig färg och brunt yttre som heter Cașcaval. Sen blev det också en vit ost som påminner om feta, jag tror den heter Telemea. Denna dag blir ytterligare en dag med långpromenad runt i Bucharest. Hittar till Gamla staden och turistkvarteren. Väldigt mysigt, men lite av känslan av gammal stadskärna har tagits bort, för stället är nerlusat med reklam för restaurangerna och deras uteserveringar. Pepsi, Carlsberg, Guinness, Mac Donalds och andra skrikiga skyltar!
I Rumänien är krogarna stängda för servering inomhus, endast uteserveringarna är tillgängliga. Men eftersom vädret har varit sommarvarmt de senaste dagarna så har det funkat fint för mig. Coronakrisen har drabbat restaurangerna hårt här och det var i stort sett tomt överallt. Alla verksamheter stänger helt klockan 18:00 på helger förövrigt. Måndag till Torsdag är det öppet till 21.00, vilket är helt ok.
Telemea och Cașcaval på Atrium Hotel.
De enda andra turister jag träffat på, förutom de inhemska, är israeler. Israel har kommit långt med sitt vaccinationsprogram och de har upptäckt att till Rumänien kan man åka och slippa karantän om man är vaccinerad. Det är ganska unikt vad jag förstår, men också klokt av Rumänien att ha det på det viset och väldigt konstigt att inte alla länder har det så. Israelerna är här för att laga sina tänder nästan allihop. Det är så att säga en slags dentalturism, för det är enormt kostsamt att laga tänder i Israel tydligen. Själv hoppas jag att mina skall växa ut av sig självt när jag kommer till Draculas hus i Transsylvanien. Bara allt är på plats, fullmåne, en ung oskuld, ingen vitlök o.s.v.
Vill man inte promenera så kan man också åka tunnelbana eller spårvagn. Givetvis finns det dessutom vanliga bussar, men också faktiskt trådbussar. Jag tog dock apostlahästarna och besökte bland annat Revolutionstorget, d.v.s. den plats som utgjorde epicentrum för revolutionen i December 1989. Det var på den platsen som diktatorn Ceaușescu blev utbuad av folket när han skulle hålla tal. Den rumänska revolutionen var en serie händelser som triggades igång efter våldsamheter i en annan stad som heter Timișoara. ( ș uttalas som ett she-ljud)
Dag 4
Börjar dagen med starkt kaffe och sedan sittning på rummet med research beträffande vin och vinodling i detta land. Skall bli spännande att nu resa norrut och se lite av det riktigt genuina av landet. Karpaterna och Transsylvanien skall vara väldigt vackert enligt utsaga. Det blev också ett välbehövligt varmt bad denna dag!
Idag bär det så iväg till landsbygden och till en vingård i Pancota, nära staden Arad vid ungerska gränsen. Det blir nattåg och sovkupé, då sparar jag tid och en hotellnatt. Vinodling har förövrigt en lång tradition här och vissa historiker menar att själva vinkulten och Dionysus föddes i Thrakien, d.v.s. Rumänien/Bulgarien. Rumänien är idag faktiskt Europas femte största vinland mätt i producerad kvantitet. Italien, Frankrike, Spanien och Tyskland är de största. Många utländska druvsorter odlas och används, t.ex. Aligoté, Muscat, Merlot, Cabernet Sauvignon, Pinot Noir, Chardonnay, Traminer, Saperavi och Riesling m.fl. Sammanlagt finns det ca. 182.000 hektar vinodling i landet. Det sägs att det odlats vin här i 6000 år och en del inhemska druvor finns omnämnda i skrift runt 1300-talet, eller ända sedan Stefan den Stores tid, som Rumänerna säger! (Stefan den Store regerade 1457 till 1504 och är liksom Rumäniens stora hjältekonung!)
Det finns många inhemska vindruvor och de viktigaste listar jag här:
Siffror från https://www.crameromania.ro/en/
Fetească Albă är den mest odlade vita lokala sorten och den finns på ca. 12300 hektar. Denna druva används till bl.a. mousserande vin, men också till en mängd andra varieteter. Feteasca uttalas [feteshka] och betyder "Unga Damen" i motsats till Băbească, "Gamla Damen".
Fetească Neagră är en röd druva som används till både torrt och halvsött vin. Odlas i flera regioner och i Moldavien. I Rumänien ca. 3000 hektar. (Denna druvas namn kan således fritt översättas till "Unga Brunetten"). F. Neagra blir till utsökt torrt vin med rätt vinmakare!
Fetească Regală är en vit druva framtagen på 1930-talet. Det är en korsning mellan F.Albă och druvan Grasă. Odlas i Transsylvanien och Västra Moldavien, men i flera andra länder också. Används främst till torra viner. 12600 hektar.
Băbească Neagră (Farmors Svarta eller Gamla Damen) är en vanlig druva i Rumänien och den är mycket frosttålig. Den odlas i provinserna Västmoldavien, Dobruja och Vallakiet. Den ger ett ganska blekt rött vin som är lätt och fruktigt. Som alla druvor har den många olika namn i olika regioner och länder. Denna druva odlas i bland annat USA, Ukraina och Dagestan, samt givetvis i Moldavien. I Rumänien upptar den ca. 2600 hektar.
Tămâioasă Românească används till söta och halvsöta vita viner som får lite smak av honung och det används oftast som ett dessertvin. Odlas allmänt i Moldavien. Druvan kallas också Rumänsk Muscatel. Finns på ca. 1680 hektar.
Grasă de Cotnari blir ofta till ett gyllengult halvsött vin. Druvan kommer från Cotnari (Iași län) i Rumänien men är också känd för att den odlas i Tokaj i Ungern. Ca. 550 hektar i Rumänien.
Busuioacă de Bohotin är en svagt röd, eller rosa druva som används tilll dessertvin och den färdiga produkten är närmast orange. Denna varietet odlas främst i Iași och kommer från just orten Bohotin. Ca. 500 hektar.
Mustoasă de Măderat från Arad-området är en av de äldre vita druvorna från Rumänien.
Galbenă de Odobești, Cramposie Selectionata och Iordană și Ardeleancă är andra druvor, men det finns fler rumänska specialiteter. T.ex. de nyframtagna Negru de Dragasani, Novac och Sarba.
Nyproducerad replik av ett mynt som gavs ut år 106 v.t. Den ena lilla pojken på bilden håller i en vindruvsklase och det ses som en symbol för områdets rikedom. Myntet gavs ut av kejsar Trajanus för att hylla sitt framgångsrika fälttåg och annekteringen av Dacia. Myntet kallas för "Dacia Felix", d.v.s. "Lyckliga Rumänien". Flera rumänska ord som handlar om vin kommer från det gamla daciska språket. Strugure (druva), Butuc (vinstock) och Ravac (druvmust).
Dag 5
Det är en upplevelse att resa med tåg i Rumänien. Inte de modernaste vagnarna direkt och det går väldigt långsamt. Extremt långa uppehåll på stationerna, vilket förvisso är bra, eftersom jag är rökare. Man får inte röka ombord och vid de väl tilltagna uppehållen kan man stiga av och stå på perrongen tills signalen går. Hursomhelst så är konduktören också rökare, man hänger helt enkelt med honom. Nästan alla röker och i biltrafiken är det ingen som använder säkerhetsbälte! Ingen vidare själbevarelsedrift alltså!
Man känner verkligen att Rumänien är ett land som fortfarande kämpar för att ta sig ur förfallet som uppkom under alla åren med diktatur. Det är en stämning och känsla jag känner jag igen från Kaukasus, där situationen var och är densamma. Tågrälsen är i dåligt skick, vagnarna är slitna, till och med konduktören verkar komma från en annan tid, iförd sin typiskt sovjetiska skärmmössa. Ni vet en sån där som alla ryska officerare har i filmerna. Han ser ut som en politisk kommissarie i Röda armén ungefär.
Den spridda bebyggelsen på landsbygden ser brun och nergången ut där den ligger naken och lerig efter en östeuropeisk vinter. Fantasin skenar iväg och man tänker sig hur de fattiga bönderna klafsar runt i leran och hur zigenarna huttrar i sina skul. Javisst ja! Det heter ju romer nuförtiden. Fast rumänerna säger "Zaginka" vilket är femininformen.
Våren är förvisso på gång därute men det är en av de allra första dagarna och löven har inte kommit riktigt än, det är bara lite blommor på körsbären, slånet och forsythian. Magnolian blommar i gynnsamma lägen och man bara skönjer lite grönt på de tidigaste träden. Vissa av buskarna är lite grönare. Det kommer att ändra sig de närmaste dagarna och jag är glad att jag ännu en gång får vara med om den där sällsamma förändringen som sker på några få förlovade dagar varje år. Men i år är det en Rumänsk vår jag möter!
Det har sagts mig i Bukarest att det vackra Rumänien finns på landsbygden. Här i nordväst är det dock ganska platt och ser lite tråkigt ut. Återstår att se. Att Karpaterna och Transsylvanien är vackert har jag sett på bilder, så det skall bli spännande. Här på slätten ser det dock väldigt bördigt ut och det vimlar av rådjur och fasaner, har aldrig sett så mycket fasaner förr tror jag. Det här slättlandet är väl det som kallas Ungerska platån, men är osäker på det.
Åker också genom Timisoara, denna smått legendariska stad, där revolutionen startade. Glömmer aldrig bilderna som förbluffade oss! Hur Sovjet snabbt krackelerade, folkets vrede och allt prat om säkerhetstjänsten Securitate. Hur brutala de var, hur de sköt skarpt mot sina egna civila. Det var den 16e December 1989 som det började, det spred sig vidare till Bucharest och bara dagar senare avrättades diktatorn av sin egen armé som deserterat. Diktatorns fru Elena avrättades hon med. Soldaterna sköt Chaucescu i bålen för att spara ansiktet så det kunde visas upp. Detta behövdes inte göras med hans fru, hon sköts också i ansiktet. Det rörde sig om ett hundratal skott från automatvapen allt som allt!
Dag 6
Pancota i vinregionen Maderat
En av anledningarna att jag valde att åka till just Rumänien berodde på att jag behövde lära mig mer om vin, för jag är historiker och trädgårdsmästare i första hand. När jag funderade på detta kom jag på att ingen kunde vara en bättre lärare än min vän från Kaukasus, den tyske oenologen Lothar Stöckinger. Lothar har 40 års erfarenhet från yrket och har en komplicerad tysk titel som lyder "Staatlich geprüfter Techniker für Weinbau und Kellerwirtschaft", vilket innebär att han bl.a. officiellt får utbilda lärlingar och gesäller. På svenska blir det väl ungefär "Mästare på vinodling och vinframställning". Lothar har arbetat främst i södra Östeuropa med cirka tio år vardera i Georgien och Rumänien. Som tysk började han givetvis sin bana där men han har efter det också arbetat i Bulgarien och Moldavien, samt ett kort tag i Turkiet. Nu arbetar han på Hellburg Winery.
Resan till Hellburg Winery gick med buss från orten Arad, nära gränsen till Ungern. Vi reste genom små byar med märkliga namn som t.ex. Shiria, Galsha och Misca, för att slutligen komma fram till orten Pancota. Pancota är en riktig liten landsortshåla som luktar lantligt och huvudnäringen är såklart jordbruk. Vinproduktion i katolska kloster i detta område finns dokumenterad från 1100 och 1200-talen.
Hellburg Winery är ett företag i sin linda och de håller på att investera stort och satsa på framtiden. De arbetar hårt och lever enkelt, för byggnaderna är inte färdigställda och de har inga riktigt bra bostäder. Deras nya butik för jordbruksmaskiner skall invigas nästa vecka och bostadskomplexet för anställda och gäster är klart om ett par veckor säger de. Själv har jag blivit inkvarterad i en husvagn som de ställt i en av maskinhallarna, där jag bor granne med bl.a. lite duvor och ett par druvskördemaskiner. Men jag tycker det är mycket generöst och jag lever gärna enkelt, så länge det finns starkt kaffe, god mat och bra vin.
Hellburg Winery har i nuläget mellan 30-60 anställda, beroende på säsong. Ungefär hälften av de anställda är romer, för Lothar är inte bara affärsman och vinexpert, han har ett socialt engagemang också. Han vill att romerna skall arbeta istället för att tigga. Han stödjer dessutom det lokala hemmet för föräldralösa barn på olika sätt. Det här är inte ett pittoreskt litet vineri som gjort för turister, det är början till en satsning på en stor industri. De investerar miljontals Euro i maskiner och byggnader och tror att rumänskt vin har framtiden för sig. De kan mycket väl ha rätt och Rumänien är femte eller sjätte största vinlandet i Europa mätt i kvantitet. Kvalitetsmässigt kan de säkert också hävda sig bra framöver om Lothar får som han vill! Han är en vinmakare av rang och säger att han gillar att göra cuvée, för då kommer hantverksskicklighten till sin rätt! En slags yrkesstolthet antar jag!
Ägaren Amadeus träffade jag bara kort för han har fullt upp nu med alla förberedelser och med uppstartsfasen av detta företag. De har lyckats med denna bedrift genom bl.a privata investeringar från Västeuropa och de har också erhållit uppstartsstöd från EU.
Odlingarna på ca. 140 hektar består bl.a. av Riesling, Chardonnay, Cabernet Sauvignon och den lokala druvan Mustoaza de Maderat. Caberneten lagrad på ekfat var mycket bra, men vin bör inte lagras mer än ett år på ekfat tydligen, för då blir det för mycket! De som säger att de lagrat på fat i flera år säger det för de har inte råd att köpa tunnor! Istället får de använda uttjänta tunnor och så att säga suga sista musten ur dom! En tunna kan bara användas i två år tydligen, enligt Lothar. De kostar ca. 3000kr styck dessutom! Lothar har lång yrkesmässig erfarenhet inom detta så han vet nog vad han pratar om! Mustoaza de Maderat är förövrigt "hemmadruvan" här och detta distriktet heter Maderat på vinspråk. Ute i odlingarna är ett tjugotal man sysselsatta i skrivande stund, de utför bl.a planteringsarbeten, jorbearbetning och annat som hör våren till.
Jag smakade en ekfatslagrad Riesling Italico från 2016 och den föll väl på mina smaklökar med sin nötiga arom och man kände att den var äldre, erfaren, på något vis. Den går bra med de rumänska ostarna Telemea (fetaliknande) och den rökta hårdosten Cashcaval, eller varför inte fågel. Rosévinet från Hellburg rekommenderar de till kyckling eller eventuellt små bitar av den rumänska korven Carnatsi de Pleshcoi.
Chardonnayvinet de har smakade lite honung och enligt min expert här skall den avnjutas med en fin blåmögelost om möjligt. Inga dåliga viner alls. Bland de bästa vinerna, enligt mina preferenser, återfinns som sagt deras Cabernet Sauvignon på ekfat, jag gillar främst torrt rött. Samma vin direkt från tank var mindre bra, så man förstår vitsen med ektunnor. Caberneten kan drickas till exempelvis den traditionella rätten Mici, en slags köttrulle, eller egentligen till vilken kötträtt som helst. Men jag har börjat lära mig uppskatta vitt vin på riktigt här, efter att fått smaka deras Cuvée på Riesling Italico, Muscat Ottonell och Mustoasa de Maderat, ljuvligt lent och runt, blommigt, inte så syrligt.
Odlingarna i Pancota består delvis av Muscat Otonell och Riesling Italico som sagt. Men också Blaufraenkisch, Pinot Noir och den ungerska blå druvan Kadarka. Förutom investeringar i modern utrustning håller de på med den process som innebär att de kommer att bli en ekologisk producent, en process som tar flera år. Därför provar de nu också med mjöldaggsresistenta sorter, eftersom de i framtiden inte kan använda kemiska bekämpningsmedel. Lothar är visionär och det finns planer på tomatodling och juiceframställning, samt eventuellt odling av olika läkeväxter och örter. Mycket beror på investerarna, som nu under coronatider har haft svårt att komma hit och inspektera det projekt de är intresserade av. Bland annat handlar det om stora aktörer i den tyska vinindustrin. Men som Lothar säger, "alla projekt vi har på gång kommer säkerligen inte att bli verklighet, men man måste ha idéer".
På ett sätt är det konstigt att östeuropeiska viner och vinproducenter är så okända hos oss. Georgien och Armenien har odlat vin i 8000 år och Rumänien antagligen i 6000 år. Vinets själva ursprung ligger alltså österut. Men industrin här är i sin linda och åren under kommunismen var inte konstruktiva för vinproduktionen. Under de åren prioriterades kvantitet och mycket undermåligt vin producerades för den Sovjetiska marknaden. Nu har man gått över till kvalitet som främsta mål och kunskapen om framställning av kvalitetsviner ökar ständigt. En svängning mot kvalitet började egentligen redan på 1990-talet, ganska snabbt efter kommunismens fall. Enligt Lothar är också marknadsföring en svag punkt och det ser man snabbt när man tittar på internet. Sidor som handlar om Rumänien är på rumänska och finns ofta inte på engelska.
Här står jag med Lothar Stöckinger och vinarbetaren Stephen vid de icke ännu helt färdigställda produktionsfaciliteterna i Pancota, Rumänien. Pancotas stadsvapen har två vinrankor på vapenskölden, säkerligen Mustoasa de Maderat. Lothar är ständigt upptagen med sitt stora kontaktnät över hela Europa! Georgien, Bulgarien, Tyskland o.s.v. Investerare, kunder, kollegor, anställda, hemlösa barn och vänner. "Jag är nog lite galen, som engagerar mig i allt", säger han! Det röda vinet på bilderna är Cabernet Sauvignon 2016.
Dag 7
Sover riktigt bra ute i husvagnen. Vi har satt in ett element för att hålla värmen denna kalla rumänska vår. Men jag fick snabbt skruva ner reglaget för det blev bastu därinne. I den stora maskinhallen där husvagnen står bor också några duvor. Har speciellt lagt märke till ett par som ser annorlunda ut än de andra. De två håller alltid ihop. De verkar vara ett strävsamt par och de sover tillsammans uppe på en av bjälkarna. Riktigt gulliga är de. Funderar på om de är tvillingar eller ett udda par som funnit varandra? Första kvällen hörde jag ett konstigt ljud, men förstog snart att det var paret som kuttrade och att det ekade i den stora maskinhallen!
I den här småstaden finns också en gammal herrgård som är stadd i förfall och öde. Men det ser ut som om Pancotaborna skall renovera och rädda den. Det stora magasinet brevid har redan gjorts i ordning och är något slags kulturhus verkar det som. Även här i Pancota vill de spara så mycket som möjligt av det som byggdes innan Rumänien blev en satellitstat till Sovjet. Hoppas det blir så, för det är ett i sanning fint hus! Herrgården heter egentligen Dietrich Sulkowskis palats, om vi skall vara noga!.
En märklig sak här i trakten är alla de hus som byggs av Romer. De köper mark och börjar bygga bara för att visa att de har pengar. Det är nämligen en förutsättning för att kunna gifta sig. Så fort de är gifta slutar de dock att bygga och lämnar huset obebott och öde! Mycket märkligt! Det finns ett hundratal sådana hus här och i grannbyarna. De flesta är mycket större än det ni ser här, riktiga kråkslott med tinnar och torn. Alla nybyggda, tomma och utan puts! Ibland utan dörrar och fönster. Min vän i Napoli, Italien, tror dock att det handlar om penningtvätt, för precis så gör maffian i Napoli.
Det var också marknadsdag i Pancota denna lördag, eftersom de har det varje lördag. Det var intressant och vi var där tidigt för att äta Langos med Smetana och riven Cashcaval till frukost. Vi köpte lite rädsisor och frukt som jag kan ha med mig på tåget, för jag skall ta nattåget till Brashov ikväll. Nu skall jag turista på allvar i Transsylvanien några dagar. Blir lite "Dracula tour" och Brashovs latinska namn är Corona, så det är ju passande i dessa tider. Sen skall jag till Draculas födelsestad Sighishoara och bo på det eminenta hotellet "Korona". Eftersom Coronasjukdomen kan ge blodproppar så skall jag väl inte bo utan "blo".
Dag 8
Efter en fantastisk tågresa genom storslaget bergigt landskap anlände jag tidig morgon till Brashov, eller Corona, som staden hette på latin när det begav sig! Kronstadt var namnet som gavs av de tyskar som byggde staden på 11 och 1200-talen. Men den medeltida bebyggelsen förstördes i en stor brand 1689 så det mesta vi ser idag är alltså yngre än så. Gamla stadshuset eller vad det är, det stora gula på torget, är dock från 1420 nånting! Man ser det tyska inflytandet än idag på gatunamn och sånt! Även ungrare, bulgarer och andra slaver har satt sin prägel. Vi är ju trots allt i Centraleuropa där allt flyter samman, det gamla habsburgska väldets kärnland, omtvistat av stormakterna i minst två hundra år. De turkiska ottomanernas inflytande skall heller inte underskattas. Maten och språket har tydliga influenser därifrån! De här områdena och ännu mer i söder, låg under ottomanskt inflytande under lång tid! Den stora gotiska kyrkan är från 1300 och 1400-talen, men är senare ombyggd och Luthersk, d.v.s. tyskarnas kyrka. Den heter Biserica Neagra, Schwarze Kirche eller hur det nu stavas! Svarta Kyrkan i.a.f.
Under tågresan som gick utmed ungerska gränsen ett tag, såg jag många små stationer som hade två namn, ett ungerskt och ett rumänskt. Det finns en betydande ungersk minoritet i det här landet, (7,5% i landet, men i Transsylvanien betydligt fler).* Det gamla sachsiska inflytandet märks också tydligt både i Brashov och Sighishoara. Tysk invandring pågick fortlöpande från 1100-talet ända fram till 1800-talet. I och med Soviets ockupation av Rumänien 1944 fördrevs nästan 800.000 tyskar och kvar idag finns kanske bara 30.000. Tidigare, efter första världskriget, fördrevs också ca. 300.000 ungrare. Ytterligare 100.000 ungrare flydde landet 1990 efter att etniska kravaller utbrutit.
Transsylvanien kallas Siebenbürgen på tyska (Sju Borgar). Det finns en lång rad byar och bosättningar med Tyska namn, inte bara i Transsylvanien, utan också i andra delar av landet. Staden Sibiu hette från början Herrmanstadt, bara för att nämna ett exempel. Se hela listan här: https://en.wikipedia.org/wiki/Germans_of_Romania
Anna, som jag träffade i Bucharest, är Sachsare och född i Rumänien, men flyttade med sin familj till nordöstra USA när hon var barn på 1970-talet. Hon pratar fortfarande bra tyska, men rumänska har hon aldrig lärt sig, vilket hon idag tänker hade varit bra att kunna. Liksom sin man arbetar hon för den amerikanska militären och NATO.
Det rumänska språket är uppenbart latinskt, men de har tagit upp ord från slaviska språk som serbiska, bulgariska och ryska. Även turkiska och ungerska har spelat roll, samt som sagt, tyska. Dessutom lever ett 150-tal ord kvar från det gamla daco-thrakiska språket, i alla fall är det vad man tror. Innan romarna annekterade detta område bodde ett antal olika stammar här och bland dem fanns gaeter, dacier och thrakier. Deras språk lär ha legat skyternas språk nära vilket alltså är en variant besläktad med persiska, enligt nutida lingvistisk teori. De sista skyterna kallas idag för ossetier.
Motsättningar mellan rumäner och ungrare lever fortfarande. Rumänerna pratar skit om ungrarna! "De vill inte låtsas om att de kan rumänska, de tror att detta är deras land", det är så det låter! Sen skall vi dessutom vara medvetna om hur rumänerna behandlar sina romer, det är ingen munter historia.
Etniska konflikter är inte något ovanligt fenomen här i Centraleuropa och på Balkan, för att inte nämna Ukraina! Onödigt tjafs! Vi är väl alla Europeer, det är ju det som är vitsen med EU, att vi skall slippa konflikter och krig i Europa. Nationalismen är vår tids gissel, om ni frågar mig!
Rumänerna säger också att ungrarna gör om ortodoxa kyrkor till katolska. Rumänien ligger liksom i gränslandet mellan den ortodoxa kristenheten och den katolska sfären. Polen och Ungern är mestadels katolska, Kroatien likaså. Rumänien, Serbien, Makedonien, Ukraina och Grekland är huvudsakligen ortodoxa länder. Nedan ser ni också exempel på inslag av nordeuropeisk protestantism i form av den historiska tyska närvaron i Rumänien. Protestanter finns som sagt också i den ungerska minoriteten.
I Transsylvanien finns flera platser jag inte besökt, men som jag förstår är väldigt spännande. Till dem hör de medeltida småbyarna Mediash, Biertan och Viscri.
*Det finns fler än en miljon personer med ungersk etnicitet i Rumänien, samt ca. 600.000 romer och 300.000 ukrainare.
Dag 9
Myter och sanning om Vlad III Dracula (1431-1476). Odödliggjord av Bram Stoker i boken om Greve Dracula. Inledningsvis kan jag konstatera att det är mycket som är osäkert kring denna historia och t.ex. svenska och engelska wikipedia berättar olika historier. Men en bra berättelse är alltid underhållande, vare sig den är sann eller inte. I Rumänien är det många som vill slå mynt av detta och de berättar alla olika historier, så man får verkligen ta det mesta med en nypa salt. Det finns alla typer av turistkrams att köpa med motiv från denna historia, det finns t.o.m. viner och en spritsort uppkallad efter denne adelsman. Den svenske professorn i romanska språk, författaren och draculaexperten Ingmar Söhrman menar att det finns tre olika Dracula. Dels den fiktive romanfiguren, dels legenden om den verklige fursten och till sist, den historiske mannen som styrde i provinsen Valakiet under en tid. Legenden i sin tur finns i två versioner, dels en positiv skriven av hans vänner och dels en negativ som är skriven av hans dåtida fiender. Söhrmans bok om Dracula är förövrigt alldeles utmärkt och väldigt intressant för en lingvist.
Ett: Han hette egentligen Drăgulea, men det kommer av ordet "drake" för hans pappa Vlad II var med i "Drakorden" (Societas Draconistrarum). Drăgulea i sin tur betyder "son till Drăgul" och det var alltså hans far som hette Drăgul från början. Den rumänske historieprofessorn Ioan-Aurel Pop ger dock namnet en annan etymologi och menar att det kommer av ett rumänskt ord, drag, som betyder ungefär "älskad, hyllad" och att sachsarna vände på det ordet helt. Söhrman ger namnet ytterligare en lång förklaring som skiljer sig från Pops. Man får välja själv vilken version man vill tro på.
Djävul/demon heter drac på Rumänska, så det är lätt att göra en ordlek på det, vilket de transsylvaniska sachsarna gjorde, för dom avskydde honom. Draculea blir alltså "son till djävulen" vilket de torde haft mycket skojigt åt!
Två: Han bodde aldrig i slottet Bran utanför Brashov. Antagligen var han aldrig ens där. I Stokers saga ligger dessutom Bran i Norra Rumänien, i ett bergspass som leder till Moldavien.
Tre: Han var grym mot sina fiender, främst turkar, men anses i övrigt varit en god härskare, t.o.m. en nationalhjälte, eftersom han var på Stefan den Stores sida. Dock hade han en konflikt med de lokalt bosatta tyskarna (Sachsare) och det var därför myten uppstod. Han hade också verkligen en vana att spetsa sina fiender på pålar. En grym avrättningsmetod, där en vässad påle körs upp i anus, varefter man överlever och pinas i flera dagar. Så! Turkarna och de oppositionella tyskarna var rädda! Men avrättningsmetoden var allmänt utbredd och han hade lärt sig av Osmanerna när han var ung och satt fängslad hos dem i sex år. Vlad III pratade flytande turkiska. Namnet Tsepesh, som betyder "Pålspetsaren" lär han ha fått av de lokala sachsiska tyskarna.
Fyra: Ett av hans verkliga slott är idag en ruin och det fortet heter Poenari.
Fem: Han föddes i Sighishoara, fast det är inte helt säkert det heller, det är omtvistat. I vart fall växte han inte upp i Sighishoara (Vilket ibland påstås). Hans ursprungsort torde istället vara Târgoviște som var hans pappas huvudstad och den stad han växte upp i. Han vistades också i Ungern i tolv år som fånge. Att hans far vistades i Sighishoara är dock bekräftat, eftersom han tillverkade mynt i staden och dessutom finns det två bevarade brev. Targovishte var Valakiets huvudstad så det var naturligt att de bodde där, eftersom de var en adelsfamilj (Vojvoder) som strävade efter att styra det furstendömet. Förövrigt var det Vlad III Dracula som gjorde Bukarest till en stark, befäst och viktig stad. Hans befästning finns kvar som ruin i Gamla stan.
Sex: Bram Stoker besökte aldrig Rumänien och blandade friskt ihop olika historier. En del av den fiktive Draculas egenheter är hämtade från en historia om världens främsta kvinnliga seriemördare, en galen ungersk grevinna vid namn Elisabet Báthory. En mycket bisarr historia som är värd att läsa som ett sidospår om man gillar skräck och gamla kriminalfall.
Sju: Enligt vissa källor skall Vlad III Tsepesh Dragulea slutligen blivit halshuggen av Turkarna och hans huvud skall ha tagits till Istanbul. En annan saga säger att han blev begravd i Comana-klostret i Rumänien. En tredje berättelse hävdar Snagov-klostret. Men i Napoli, Italien, säger de att han ligger begravd där. Men inget är sant, han lever än idag, om nätterna, när det är fullmåne!
Målningen föreställande "Draculas" pappa Vlad II Dragul (1390 - 1447) finns i huset i Sighishoara. Drakordens symbol är en rekonstruktion, för originalemblemet har inte hittats någonstans. Curtea Veche är namnet på den gamla borgen i Bukarest och det ligger idag i Lipscani d.v.s. i Gamla stan. Befästningen byggdes 1459 av Vlad III. Spriten i flaskan är s.k. Tsuica, eller plommonbrännvin, som kallas "Palinka" i övriga Rumänien utanför Transsylvanien. I Sverige känner vi det som det jugoslaviska "Slibovica". Denna starkvara (50%) provade jag på Draculabaren i Sighishoara. I nordligaste Rumänien kallas det "Olinka". Men jag får också höra att "Tsuica" är när det bara är destillerat en gång, och att "Palinka/Olinka" innebär att det är destillerat två eller tre gånger, d.v.s. renare. Tydligen är det också på det viset att alla gamla gubbar tycker att de bränner det bästa och det är mycket prat och prestige i det.
Dag 10
Sighișoara
Den här staden är en juvel! Om Sighnagi i Georgien är det landets pärla, så är Sighishoara Rumäniens motsvarighet. Det är mycket ovanligt med muromgärdade fortfarande befolkade städer i Östeuropa. Sighishoara och Sighnagi är två av dem. Visst! I Västeuropa och i Mellanöstern finns många enormt vackra medeltida städer som lätt matchar Sighishoara! För mig är dock inte Västeuropa intressant som resmål. För det första så har alla varit där redan och det gör det ointressant, inte spännande. Viktigast dock! Västeuropa är alldeles för dyrt! Man får liksom inget för pengarna! Därför blir det Sydösteuropa för mig! Okänd mark och rik historia! Billigt som sjuttan för en svensk! Bra mat och gott vin! Trevliga människor! Språk man inte förstår, vilket jag tycker är positivt, för det blir en utmaning! De kan varken tyska eller engelska här! Jag gillar det oväntade, överraskningar och att improvisera mig fram! Det ger mig inspiration och levnadslust!
Sighishoara grundades av inflyttade tysktalande människor och hette från början Schäßburg (Schässburg). Den tyska koloniseringen skedde med början 1141 och det var på den ungerske kungens initiativ som ville skydda sitt rike mot stäppfolken österut, d.v.s. tatarer och andra turkfolk. Fast skall vi vara noga så hade romarna byggt ett fort (Castrum sex) på denna platsen tusen år tidigare, det är nämligen en synnerligen strategisk kulle mitt i en större floddal. Ett fäste här skyddar det transsylvaniska höglandet från invasioner. På samma strategiska sätt skyddar Brashov (Kronstadt) mot invasioner.
Sachsarna som de kom att kallas, fast det var olika germanska folk, byggde stadens försvarsanläggningar och varje torn sköttes av ett hanterverkargille. Samhällsorganisationen var alltså densamma som i Tyskland och Sverige vid tiden, d.v.s. städerna byggde på ett stadsråd och skråväsendet. Således har alla försvarstorn i Sighishoara namn efter det gille som hade hand om det. Begreppet "borgare" i svenska språket kommer av det faktum att hantverkarna i de befästa städerna var fria människor. De var så att säga "medborgare" och inte livegna som de flesta var på landsbygden. Hantverkarna och köpmännen i städerna var, brevid adeln, de ledande i samhället. Därtill skall prästerna nämnas, som givetvis var mycket inflytelserika. Ni minns säkert grundskolans ramsa "Adel, präster, borgare och bönder".
År 1676 härjades staden av en förödande brand och bl.a. skomakartornet förstördes nästan helt, eftersom krutförrådet exploderade. Antagligen var bebyggelsen då utförd i trä och den stenstad vi ser idag är i stora drag uppförd efter det, även om många hus redan från början var uppförda i sten, som t.ex. Draculahuset. Det enda torn som inte sköttes av ett gille är Klocktornet, som under lång tid också var stadshus. Det var det viktigaste tornet och det hörde till alla i staden boende, det var allmänhetens. I stort sett alla torn har byggts på med tiden och flera har byggts om helt under senare århundraden. Garvartornet och Skräddartornet tros vara bland de äldsta och Garvartornet är fortfarande i originalskick.
Dag 11
Från Sighishoara till Bukarest reste jag återigen med tåg. Denna gång under dagtid och det är jag glad för. Jag fick nämligen se lite av Karpaterna, d.v.s. Sydkarpaterna. Mycket vackert och dramatiskt. Uppe i de bergen finns det runt 2000 lodjur, 3000 vargar och ännu fler brunbjörnar. Högsta topparna ligger på ca.2500 meters höjd. Är man lagt åt det hållet finns det stora möjligheter att fotvandra i bergen längs med flera olika organiserade vandringsleder. På vintern finns också populära skidorter. Transsylvanska höglandet, å andra sidan, är ett böljande landskap av lägre kullar med betesmarker och lövskog, fullt med medeltida byar. Det är som gjort för att hyra cykel och trampa runt bland gamla byggnadsminnen, trevliga restauranger och på det viset, uppleva ett fantastiskt vackert landskap.
Karpaterna och bebyggelsen där påminner om Alperna. Det är som att komma till ett litet Tyrolen!
Dag 12 och 13
Tillbaka i Lipscani, Gamla Stan i Bucharest. Provar vin, skaffar Covidintyg och läser om Rumäniens historia. Inser att man skall undvika Bucharest, det är ingen vacker stad. Det finns så mycket mer och bättre i det här landet. Nästa resa blir intressant för nu vet jag. Då skall jag till Donaudeltat och vinregionen Iasi i provinsen Västmoldavien. Jag skall också besöka några små byar i Transsylvanien. För det är verkligen som det sagts mig! Det vackra, smakfulla, goda och riktiga Rumänien finns inte i storstaden.
Att köpa vin från andra kontinenter är egentligen idiotiskt! Varför gå över ån för att hämta vatten? Rumänskt vin är utmärkt och håller en bra prisnivå! Sen kan jag heller inte förstå varför man vill åka på semester i Italien, Frankrike, Spanien eller Grekland! Det är som att slänga pengarna i papperskorgen! Här får man så enormt mycket mer för sina surt förvärvade slantar!
Italienaren Paolo har hittat hem i Rumänien sedan sex år och driver Abels Vinbar i Gamla stan (Lipscani) i Bucharest. Han ger mig mycket värdefull information om Rumänien som vinland. På Abels provar jag först en Feteasca Neagra med en ostbricka. De mer sträva ostarna Pecorino och Grana går fint med torrt rött vin, men Camemberten och den polska mögelosten hade gjort sig bättre med ett halvsött vitt. Cashkavalosten föredrar jag rökt, men denna variant på getmjölk gick bra med rödvin. Jag avslutade med en hemgjord Tsuica (plommonsnaps). Andra dagen försöker jag med lite andra ostar och en vit halvsöt Cramposie Selectionata, men det var inte samma sensation som dagen innan. Brandyn från Jidvei var dock utsökt och jag önskade då att jag haft en vaniljcigarill! Vinerna från producenten Jidvei är dock inte bra, säger Paolo!
Mer info om vinprovning i Rumänien och vinresor finns på bl.a. följande länkar:
https://revino.ro/en/
https://www.crameromania.ro/en/
Lite mer historia!
De två första kartorna visar Romarriket och dess utbredning. Första kartan visar också den romerska provinsen Dacia, d.v.s. det som Rumänerna menar är deras ursprung. Det daciska språket genomgick en nästan total latinisering vid denna tid. Under 1200-talet var det som idag är Rumänien delat mellan Ungern och Bulgarien, medans Moldavien hörde till ett slaviskt hertigdöme, Halych-Volynia. Det är därför svårt att hitta uppgifter om t.ex. mongolernas härjningar i Rumänien, för på 1240-talet fanns inget sådant land. Fjärde kartan visar rumänskans utbredning idag (grönt). Sista kartan visar spridningen av romernas dialekter. Den i Rumänien dominerande dialekten kallas här för "Nordlig Vlax". Romani som språk är alltid påverkat av majoritetens språk och har tagit upp låneord från omgivande folkgrupper. Ursprungligen kommer romani från Nordvästra Indien och har de flesta ord gemensamt med andra nordindiska språk som t.ex. urdu och hindi. Självklart har de språken ett kollektivt ursprung i sanskrit.
Sources:
Different Wikipedia pages and....
Gilby, Caroline. The Wines of Bulgaria, Romania and Moldova, Infinite Ideas, 2018.
Pop, Ioan-Aurel. A Short Illustrated History of the Romanians, Litera Publishing House, 2019.
https://lamaisondesjardins.ro/butasi-vita-de-vie-nealtoita/muscat-ottonel-vita-de-vie.html
https://tastehungary.com/journal/kadarka-hungarys-answer-to-pinot-noir/
https://yurta.ro/produs/grasa-de-cotnari/
https://glossary.wein.plus/galbena-de-odobesti
https://europeupclose.com/article/tracking-down-dracula-at-snagov-monastery/