Märkliga inskriptioner, uråldriga texter och språkhistoriska forskningsgenombrott
Detta är en artikel inom ämnet paleografi vilket innebär studiet av gamla skrifter och skriftens utveckling. Enligt den svenska Wikipedia-sidan omfattar vetenskapen bara latin och grekiska, så det är tur att det finns ett engelskt Wikipedia, eftersom många av de riktigt gamla och mest intressanta inskriptionerna kommer från helt andra delar av världen. (De minoiska hieroglyferna har förvisso återfunnits på Kreta i nuvarande Grekland). Vill ni läsa mer om gamla inskriptioner behandlas ämnet i också mina artiklar Vikingar i Kaukasus, Indonesiens Historia och Centralasiens språk.
Anatoliska Hieroglyfer
Detta skriftsystem har uppkallats efter Anatolien, d.v.s. den halvö som utgör nuvarande Turkiet. Ibland kallas dessa felaktigt för hettitiska hieroglyfer, fast de inte användes för hettistiska, det var endast det man trodde initialt. Istället har det visat sig att de användes för språket luwiska. Luwiska var ett indoeuropeiskt språk och det var hettistiska också. (Hettiska skrevs endast undantagsvis med hieroglyfer) Vi talar här om den ungefärliga tidsperioden mellan 2000 och 1000 f.v.t. Språket hettitiska skrevs vanligtvis med kilskrift och kilskrift användes dessutom för en mängd andra språk, vilket vi skall titta närmare på längre fram. Bland annat hurritiska, ugaritiska och äldre armeniska skrevs med kilskrift. För att klargöra detta lite grand så är den anatoliska grenen av de indoeuropeiska språken en utdöd gren, men lingvisterna menar att språken luwiska, hettistiska och palaiska hörde till denna gren. Luwiska anses dessutom ha utgjort en grupp av språk. Luwiskan skrevs som sagt med hieroglyfer, men även kilskrift användes. Armeniska, som är ett språk som är ensamt på sin indoeuropeiska gren, anses av många vara släkt med luwiskan. Det närmaste man kommer beträffande släktskap till det armeniska språket idag, är grekiskan. Många hävdar därför, av flera anledningar, att luwiskan är den saknade länken mellan armeniska och grekiska.
Luwiska hieroglyfer och en hettitisk stämpel med både hieroglyfer och kilskrift.
Urartiska
Det urartiska språket talades i området som idag är östra Turkiet, Nordvästra Iran och Armenien idag. Vi pratar om en tidsperiod med början ca. 2000.f.v.t. Det urartiska språket dog ut någon gång på 500-talet före vår tideräkning och ersattes troligen av en tidig form av armeniska. Det är dock inte klarlagt vilken språkfamilj urartiskan tillhörde och förslag som framkommit är bland annat nordöstkaukasiska (med bl.a. tjetjenska/dagestanska), kartveliska (georgiska och mingreliska) och indoeuropeiska (bl.a. armeniska). Av nationalistiska och politiska skäl finns det en tendens bland armenier att hävda att urartiskan var en föregångare till armeniskan, och det kanske det var. Vad som dock är belagt och inte orsakar någon större debatt, är att urartiskan var släkt med hurritiskan. Även hurritiskan är ett utdött språk. Urartiska skrevs med assyrisk kilskrift. Enligt Behistun-inskriptionen (se nedan) kallas statsbildningen Urartu på babyloniska och Armenien på gammal persiska. Babyloniska kallas också akkadiska. Urartu hade sin huvudstad, Tushpa, i nuvarande Turkiet och platsen heter idag Van. Erebuni, dagens Jerevan i Armenien, var också en urartisk stad. Både Van och Jerevan ståtar med lämningar från dessa svunna tider. Men vi skall också komma ihåg att armenierna själva kallar sitt land Hayastan, något helt annat än Armenien alltså!
Urartiska inskriptioner med kilskrift på Erebuni museum, Jerevan, Armenien. Erebuni (Էրեբունի) var en av de viktigare urartiska städerna och Jerevan (Erevan) har fått sitt namn från den gamla befästa staden Erebuni. Erebuni grundas 782 f.v.t. och var ett fäste på Urartus norra gräns.
Behistun och kilskriften
Behistun får närmast benämnas "monument" då det är frågan om ett helt berg och inte en liten sten. I Behistun kunde man för första gången knäcka kilskriftens gåta då samma text finns på tre språk, nämligen fornpersiska, akkadiska (fornassyriska) och elamitiska. På dessa tre språk berättas det om den persiske härskaren Dareios den förste (521 - 486 f.v.t.). Det var främst en engelsman vid namn Sir Henry Rawlinson som knäckte kilskriftens gåta år 1838. Det elamistiska språket är omdebatterat och vissa hävdar att det var ett isolatspråk, obesläktat med andra kända språk. Andra förespråkar en teori om att elamitiska var ett dravidiskt språk, d.v.s. besläktat med de språk som talas i södra Indien idag, som t.ex. tamil och kanada.
Kilskriften vid Behistun knackades in ungefär år 515 f.v.t. En annan berömd kilskriftsinskription finns vid Van i Turkiet. Det är också en text på de tre språk som finns vid Behistun. Van-inskriptionen är något yngre och gjordes efter order av Darius son, Xerxes den förste (reg 486 - 465 f.v.t.). Inskriptionerna gjordes som manifestationer, de var ett sätt för de akamenidiska härskarna att visa sin makt. Kilskrift har förövrigt använts av många olika folk, för en mängd olika språk, inte minst sumeriska. Från Sumer och den sumeriska tiden (ca. 3000 f.v.t.) kommer de alldra äldsta exemplen på skriven text som vi kan förstå.
Behistun inskriptionen gjordes ungefär 515 f.v.t. Xerxes inskription i Van/Tushpa gjordes alltså en generation senare än Behistun. Den sumeriska Manishtusu-obelisken, däremot, är mycket äldre och gjordes ungefär 2270-2255 f.v.t.
Ugarit
Ugarit var en fenicisk stad, belägen i det som är Syrien idag. Det som är unikt med de arkeologiska fynden från Ugarit är att det är här vi ser ett alfabetiskt system för första gången. I Ugarit hade de ett skriftsystem som representerade ljud och det feniciska alfabetet har som bekant gett upphov till både det latinska och det grekiska. Många menar att även de indiska systemen kommer från feniciskan ursprungligen, men det är forskarvärlden inte överens om. De arkeologiska lämningarna av några bibliotek i Ugarit upptäcktes av en slump 1928 och därefter har en rad olika arkeologiska utgrävningar företagits. I biblioteken hittades skrifter på en mängd olika språk. Om biblioteksgrottan i Dunhuang (Xinjiang, Kina) var en stor nyhet och en riktig sensation, så är biblioteken i Ugarit något liknande. Förutom den alfabetiska kilskriften hittades också dokument på akkadiska och cypriotisk minoiska. Dessutom egyptiska och luwiska hieroglyfer. Det är också i Ugarit vi för första gången ser den alfabetiska ordningsföljd vi fortfarande använder. Användningen av vokaler i alfabetet lär dock vara en grekisk uppfinning och avsaknaden av vokaler i den ugaritiska texten gör studiet av densamma mycket utmanande. Ugarit hade sin storhetstid ca. 1450-1200 f.v.t.
Ugaritisk lista över olika gudar de dyrkade.
Rosettastenen
Rosettastenen är kanske den mest berömda av de inskriptioner jag presenterar här. Vad som är mindre känt är att en svensk, Johan David Åkerblad (1763-1819), bidrog substantiellt till att den kunde dechiffreras och att vi fick lösningen på de egyptiska herioglyfernas gåta. Åkerblad var expert på språket demotiska. De tre texterna på Rosettastenen är skrivna med egyptiska hieroglyfer, demotiska och grekiska. Demotiska är mellanledet mellan dagens koptiska och antik egyptiska, som alltså skrevs med egyptiska hieroglyfer. Intressant i sammanhanget är att namnet "Egypten" kommer av samma rot, eller ordstam, som namnet "Kopt". På arabiska heter landet "Misr", d.v.s. något helt annat. Andra typer av hieroglyfer användes som sagt också av hettiter och luwier, men också i Mellanamerika av Maya och Aztec-folken. Hieroglyfer användes dessutom av de nordamerikanska Ojibwe-stammarna.
https://spraktidningen.se/artiklar/2009/10/svensk-startade-kapplopningen-till-rosettastenens-losning
Orakelbenen
Orakelbenen från Kina är en annan märklig historia som gav oss berättelsen om det kinesiska skriftspråkets ursprung och utveckling. Dessa "ben" upptäcktes av en slump, av två paleografiskt intresserade kinesiska vänner. Dessa rester av sköldpaddsskal och ben från däggdjur såldes på traditionella kinesiska apotek som varandes magiska helande ben från drakar. De två vännerna upptäckte märkliga inristningar som skulle visa sig vara förstadiet till dagens kinesiska skrift. Orakelbensskriften användes främst åren 1250 f.v.t. till 1046 f.v.t. Det finns förövrigt en utmärkt svensk bok i ämnet, skriven av Cecilia Lindqvist. Den heter Tecknens Rike och är utgiven av Bonniers 1989.
Myazedi inskriptionen.
Denna unika sten hittas på 1800-talet i den medeltida staden (tempel centret) Bagan i Myanmar. Stenen är från 1100-talet och skriven på fyra språk, nämligen pali, burmesiska (bamar), mon och det då dåligt kända språket puy. Det sistnämnda kunde tydas först efter att man hittat Myazedi-stenen och på det viset är Myazedi-stenen Burmas Rosetta. Puy var den statsbildning som fannas innan själva Burma kom till. Monfolket hade också en statsbildning som föregick Burma/Myanmar. Monfolket och deras språk är nära släkt med khmer som talas i Kambodja.
Såvitt jag kan se är det burmesisk skrift på alla fyra sidor av stenen, men i en äldre variant som påminner mer om Khmer än vad dagens burmesiska skrift gör. Stenen berättar bland annat om kungalängden under en viss tid och om kungen Anawratha.
https://www.globalnewlightofmyanmar.com/yaza-kumar-stone-inscription-which-the-credit-of-world-cultural-heritage-is-long-overdue-part-i/
Angkor Borei-inskriptionen
Detta är en sten som hittas i Södra Kambodja, nära gränsen till dagens Vietnamn. Angkor Borei är en av de viktigaste platserna när vi talar om det äldsta kända Khmerriket, Funan. (Khmer är kambodjanernas namn på sig själva). En del hävdar att Angkor Borei var Funans huvudstad, men det är tveksamt om det ens går att tala om en huvudstad i dessa tidiga statsbildningar, troligtvis är det frågan om federationer av intilliggande befolkningscentra. Funan hade sin viktigaste hamn i Oc Eo som ligger i nuvarande Vietnamn. Arkeologer vet med säkerhet att handel med bl.a. Indien, Kina och Indonesien förekom i denna hamn. Bland annat har man hittat ett Romerskt mynt som fann sin väg till södra Vietnamn på 100-talet. Sannolikt fanns det handelsförbindelser med Perserna och Arabien också. Angkor Borei-inskriptionen är känd för det är det första, äldsta, exemplet på att Kambodjanska/Khmer används i skrift. Vi talar här om det Sydindiska skriftsystemet Pallava och det äldsta större språket på Sydostasiens fastland, det austroasiatiska språket Khmer. Thailändska, laotiska, burmesiska och vietnamesiska är nykomlingar i området vid en jämförelse. För den som är intresserad är historien om Thailands uppdiktade förflutna riktigt underhållande och man kan söka på t.ex. "Ramkamhaeng kontroversen".
Nestorianska stenen, Kina.
Katolska kyrkan hävdade länge att de var först med att föra kristendomen till Kina. Det har också skrivits mycket om Vasco Da Gama och Marco Polo och att det var den senare som upptäckte Kina. Inget kunde vara mer fel. De första kristna som kom till Kina var nämligen Nestorianerna och de var araméer, men på grund av olika schismer inom kristenheten var den s.k. Österns Kyrka illa ansedd av andra samfund och katolikerna ville gärna ta åt sig äran över att ha varit först i Mittens Rike. Det var förövrigt givetvis ingen som upptäckte Kina, det är en helt och hållet idiotisk europeisk världsbild, eftersom kineserna själva upptäckte Kina. Dessutom är det inte säkert att Marco Polo ens existerat, de finns de som på goda grunder hävdar att allt han sägs ha skrivit är uppdiktat av en annan person. Den nestorianska stenen här är i vart fall från 781 v.t. Lägg märke till det kristna korset högst upp på stenen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Xi%27an_Stele
https://windhorsetour.com/shaanxi-attraction/stele-forest
Armazi inskriptionen, Georgien.
Det finns egentligen två stenar som kallas Armazi-inskriptionen. Båda dessa stenar har hittats utanför dagen Mtskheta, en mindre stad inte långt från huvudstaden Tbilisi. Armazi var på den hedniska, zoroastriska tiden, Georgiens huvudstad. Den sten som är intressant för mig är den som kallas Serapith-stenen och den är från år 150 v.t. Inskriptionen är på grekiska och en lokal dialekt av arameiska. Intresset kommer av att den arameiska skrift som återfinns på stenen av en del tros vara föregångaren till det georgiska alfabetet. Men troligare är egentligen att grekiskan är föregångaren till den georgiska skriften, men det är en annan historia och därom tvistar de lärde! Dessutom, ve och fasa, finns det några som bestämt hävdar att armeniern Mesrop Mashtots hittade på även det georgiska alfabetet, men säg aldrig det i närvaro av en georgier, då kanske du får på pälsen! Armazi är förövrigt samma ord som Ahura Mazda, zoroastrikernas högste guddom. Det persiska kulturinflytandet i Georgien är inte obetydligt.
Serapith inskriptionen från Armazi. Idag på Simon Janashia museet i Tbilisi. Texten berättar bland annat om kungen Pharnavaz den förste och andra medlemmar av den lokala eliten. Stenen var ursprungligen rest som ett gravmonument över den unga adliga kvinnan Serapith.
Kandahar inskriptionen
Ashokas grekiska sten i Afghanistan (från 258 BCE) hittas på en marknad 1963 av en tysk doktor som köper den. Det visar sig att den grävts fram ur en ruin i Kandahar. Skriften är på arameiska och grekiska och texten antas ha varit betydligt längre ursprungligen. Troligen var det en text som innefattade alla Ashokas fjorton påbud som förekommer på ett flertal platser i Indien och då skrivna med det uråldriga alfabetet Brahminska (Brahmic). För att lära dig mer om hur originaltexterna på Brahminsk skrift slutligen kunde läsas kan man t.ex. söka på James Prinsep.
Det faschinerande med Kandahar-stenen är att det finns en så tydlig koppling mellan Alexander den Stores välde och Ashokas indiska imperium. Detta kan man förståss också iaktta på många tvåspråkiga mynt (indiska och grekiska) samt se via studier av buddhistisk konst och klädstil, som bär omisskänligt grekiska drag. Att det klassiska grekland och den buddhistiska världen var sammakopplade uttrycks kanske tydligast i en av buddhismens viktigaste texter, d.v.s. Menanders Frågor (milinda Panha), där en grekisk härskare samtalar med en lärd buddhistmunk. Kandahar-stenen är idag försvunnen då Kabuls museum plundrades på 1990-talet, kanske är den förstörd likt jättebuddhorna i Bamyan. https://en.wikipedia.org/wiki/Kandahar_Greek_Edicts_of_Ashoka
Vo Canh-stenen
Många hävdar att detta är den äldsta sanskrit-texten som hittats i Sydostasien. Vo Canh är en inskription från Cham-riket vid Vietnamns kust, från en plats nära dagens Nah Trang och inskriptionen skall vara från ungefär år 150 v.t. Men det finns också en debatt om hur gammal Vo-Canh inskriptionen egentligen är och vissa hävdar att den inte kan vara äldre än från 300-talet v.t. Denna datering är beroende på att ett speciellt versmått används som inte förekommer innan 300-talet. Det är väl trevligt att akademikerna har något att prata om!
Några skriftspråk som ännu ej kunnat tydas
Induskulturen, d.v.s. de spår av en civilisation som återfunnits på platser som Harappa och Mohenjo Daro i gränstrakterna mellan Indien och Pakistan, tros ha använt någon slags skrift. Detta eventuella skriftspråk är en fråga som skapar mycket debatt, speciellt i Indien, där det finns en akademisk diskussion om Indiens ursprung. Det står mellan Dravidier och Indo Arier, där Dravidierna i södra Indien hävdar att de är de ursprungliga indierna och att den stora majoriteten i norr är nykomlingar. Induskulturen är slagträt som används och det är mycket möjligt att Induskulturen faktiskt var Dravidisk, men så länge vi inte kan tyda skriften så blir det bara spekulationer. Men det är väldigt spännande kunskapsområde och skapar bränsle till akademiska teorier, hypoteser och mer eller mindre spekulativa antaganden. Dravidier representeras av språken kanada, malayalam, telegu och tamil. Indoarierna representeras av bl.a. språken sanskrit, pali, hindi, gujarati, bangla, urdu, odia och marati, samt en rad språk till.
Vi skall också vara på det klara med att många forskare inte alls anser att symbolerna från Indus alls är ett skriftsystem. De menar att det bara är bilder, typ som bomärken, heraldiska sköldar och symboler för familjetillhörighet o.s.v. Debatten fortsätter och den lär inte vara slut förrän vi hittar revolutionerande nya fynd som kan skapa klarhet i frågan.
Indusskrift eller Harappa-skrift, är fortfarande ett mysterium och mycket omdebatterat.
Donau skriften
Donau-kulturens eventuella skriftspråk är också ett ämne som skapat mycket debatt och akademisk kontrovers. Är det ett skriftspråk? Är det ett förstadie till skrift eller bara bilder? Om det skulle vara ett skriftspråk måste nämligen historien skrivas om eftersom åldern på den kultur som använde det ligger i spannet 5500 till 2750 f.v.t. Givetvis är det lockande för arkeologer och historiker från de länder där dessa artefakter hittats, att försöka påvisa att skriftspråk fanns där för så länge sedan. De kulturer vi talar om är Cucuteni-Trypillian (Rumänien, Ukraina, Moldavien, Bulgarien) och Vinca (Serbien). Ibland kallas dessa kulturer gemensamt "Donaukulturen" eller "Gamla Europa", d.v.s. det Europa som fanns innan vi indoeuropeer kom hit. För att läsa mer om detta "Gamla Europa" och förekomsten av en eventuell skrift rekommenderar jag er att stifta bekantskap med Zsófia Torma, en rumänsk arkeolog som var den som först fann de märkliga symbolerna. Även lingvisten och arkeologen, Marija Gimbutas, är spännande i sammanhanget. Teorier om proto-indoeuropeiskan och dess spridning är ett ämne som också inbegriper det Gamla Europa. Spännade med detta är bl.a. eventuella kopplingar till baskerna och deras språk, samt även eventuellt släktskap med etruskerna. Kanske var Donaukulturens invånare proto-basker eller proto-etrusker? Arkeologer och lingvister har förövrigt definierat fler folk som "Ureuropeer".
Skriften från Grakliani Gora, Georgien
Det blev stort rabalder när georgiska arkeologer fann märkliga skriftliknande symboler vid en utgrävning 2007-2008. Är det ett skriftsystem vi tidigare inte kände till? Tusen år äldre än hittills kända kaukasiska skriftsystem som armeniska och georgiska! Fynden vid Grakliani, från 500-talet f.v.t. är hur som helst mycket intressanta och det är en sannerligen spännande utgrävningsplats. Platsen innefattar 11 olika kulturlager och det finns klara kopplingar till kulturerna i Mesopotamien och Urartu, samt till akameniderna i Iran. Idag är Grakliani omgjort till ett litet museum som ligger alldeles vid stora motorvägen, ett vägbygge som innebar att lämningarna kom i dagen.
https://www.youtube.com/watch?v=sB4xNESOB_U&list=PLkNMwKq-nlsm39Q2tlAcP2K40CNAJBy0D&index=45&t=87s
Andra icke läsbara skriftsystem utgörs av bland annat Rongo Rongo (Påskön), Phaistos skivan (Kreta), Proto-Elamitiska (Iran) och Khitan-skriften (Tibet). Även den grekiska/minoiska skriften Linear-A är gåtfull och återstår att tyda helt.
Paleoantropologen Genevieve Von Petzinger och hennes forskning om ett eventuellt tidigt skriftspråk är också intressant. Hon har kartlagt grottmålningar i ca.150 olika grottor, målningar som är betydligt äldre än de skriftspråk vi känner från Egypten, Sumer och Kina. Hon menar att de symboler hon hittat och som är liknande i många olika grottor och tidsperioder, utgör en slags proto-skrift. Något spekulativt, kan jag tycka om hennes forskning, men det är en spännande tanke och det är fullt möjligt att hon är något mycket intressant på spåren. Hon kom ut med en bok i ämnet 2017 med titeln The First Signs: Unlocking the Mysteries of the World's Oldest Symbols.
