Kronologi och Introduktion till Georgiens Historia t.o.m. 1801

05.02.2021

Detta är en kronologi över Georgiens historia, men jag tar också upp en del händelser i den nära omvärlden som har påverkat skeendet i Kaukasus på avgörande sätt. Dels handlar det om olika dynastier i Persien, som Akemenider, Parther, Sassanider, Safavider och Qajarer. Dels handlar det också om olika turkiska dynastier och federationer som haft stor inverkan. Det är såklart en stor fördel om man känner till olika folkslag i Kaukasus och dess närhet, som t.ex. alaner/ossetier, avarer, armenier och abkhazer mfl. Turkiska grupper har många olika namn, som t.ex. Kipchaker, Oghuzer och Khazarer. (Nutida turkfolk är t.ex. Balkarer och Azerer). Även mongolerna och Timur lenk påverkade Georgien i stor utsträckning.

Georgiens historia är i hög grad påverkad av Mellanösterns historia, eftersom det ligger i den norra utkanten av den regionen, men även Rysslands och Europas historia har påverkat, inte minst Bysans. Den kultur som dock haft störst påverkan är den persiska, vilket ni kommer att märka eftersom jag tar upp den förislamska persiska religionen Zoroastrism, samt nämner en lång rad persiska ledare. Det finns också en mängd låneord i georgiska språket som har sitt ursprung i persiskan. Efter 1801 däremot, är det Ryssland som dominerar och ryska är än idag det mest använbara språket för kommunikation, det är bara en del ungdomar, diasporageorgier och akademiker som kan engelska.

Vill man säga något generellt om Georgiens historia kan man konstatera att det är ett land som sällan varit enat. Antingen har det varit ockuperat av endera stormakten eller så har det varit inbördeskrig. Turkiet, Ryssland, Bysans och Persien har alla kämpat för kontroll över detta strategiska landområde. Att det löper en bergskedja tvärs över landet och delar in det i en västlig och en östlig del har i stor utsträckning bidragit till detta. I modern tid har kampen om petroleum gjort den gamla politiska sörjan aktuell igen och området är synnerligen strategiskt viktigt, tyvärr. Historiskt och under medeltiden, har den georgiska adeln utnyttjat stormakterna för att manövrera ut sina rivaler inom de egna leden. De har slutit oheliga allianser som grannarna nästgårds inte alltid har gillat, om vi uttrycker oss så! Det är kanske bara under kungen David Byggaren och drottning Tamar den Stora som Georgien varit riktigt enat. Det är den tiden som kallas "Georgiens Guldålder". (Med en reservation för Michael Sakhashvilis tid 2004-2008, då Georgien reste sig ur den Sovjetiska askan)

Egentligen heter Georgien Sakartvelo och språket heter kartuli. Georgierna är följdaktligen kartveler. Förutom språket kartuli inbegriper den kartveliska familjen också språket mingreliska och dialekten svaneti. Mingreliska talas vid kusten söder om Abkhazien och i själva Abkhazien också, även om många mingreler tvingats på flykt till egentliga Georgien på grund av kriget. Alfabetet som används i landet är helt unikt och ingen vet vem som uppfann det, även om det finns en ganska stark teori om att det var lingvisten Mesrop Mashtots. Problemet är att han var Armenier och det är en svårsmält nöt för georgiska nationalister att svälja.

Det gamla svenska namnet på Georgien var förståss Grusien och så heter det än idag på ryska, d.v.s. Gruzija (Грузия). De gamla europeiska namnen var Iberien för Östra Georgien och Egrisi för Västra Georgien. Det är lite förvirrande, för Iberiska halvön är idag Spanien och Portugal. Ännu mer förvirrande blir det när namnet Albanien dyker upp, för så kallades förr det som idag är Azerbaijan. Huvudstaden Tbilisi hette tidigare Tiflis på andra språk och så kallas staden fortfarande på Turkiska och Armeniska. Dessutom förekommer de gamla antika benämningarna Kolchis och Lazica för Västra Georgien. Kolchis var de gamla grekernas namn och Lazica var romarnas namn. Det är också bra att känna till den ryska benämningen Transkaukasien (Transkavkaz) för den södra delen som ligger på andra sidan Kaukasus, från Ryssland sett. Norra Kaukasien kallas förövrigt "Ciskavkaz" på ryska. Att använda en gemensam term för Södra Kaukasus har sin poäng, för kulturellt är Georgien, Azerbaijan och Armenien mycket likartade.

Religionen i Georgien är ortodox kristendom och kyrkan har en mycket stark ställning i landet. Det finns en betydande muslimsk minoritet, dels azeriska muslimer, men i provinsen Adjarien även en del muslimska georgier. Dessutom finns en del Armeniska kristna som har en egen variant av kristendom som ofta felaktigt kallas ortodox. Slutligen finns också ett fåtal judiska trosbekännare samt ett litet antal Yazider. Den judiska gruppen har historiskt sett varit mycket stor och livskraftig och den judiska närvaron har existerat i ett par tusen år. I Georgien har det aldrig funnits antisemitism! Idag har dock de flesta mosaierna flyttat till Israel. Det finns faktiskt hela judiska byar som idag är övergivna och övertagna av Georgier. I Israel bor de flesta Georgiska judarna i staden Ashdod.

Precis som i övriga ortodoxa länder har ikoner en särskild plats i folkets hjärtan och nationalhelgonet Sankta Nino är särskilt viktig. Den absolut viktigaste ikonen dock, är den så kallade Ancha-ikonen. Enligt legenden har Jesus anletsdrag överförts på ett magiskt vis på grund av kontakt med Edessabilden, en ännu mer vördad ikon. Edessaikonen försvann förövrigt i Paris under Franska revolutionen. Anchi-ikonen, denna georgiska dyrgrip, hör till Anchiskati basilikian, men har under lång tid förvarats på ett museum av säkerhetsskäl. Sist jag besökte basilikan sa prästen att ikonen skulle återbördas till kyrkan när renovering och säkerhetsarrangemang var klara. Jag vet dock ej hur det har gått med detta. Anchiskati-basilikan ligger i gamla stan i Tbilisi.

Kristendomen i Georgien tas på största allvar och man gör bäst att som besökare respektera detta. Georgien är kanske världens mest kristna land och vissa saker bör man absolut inte göra. Ett av dessa tabun är att urinera där någon kan se dig. Ett annat tabu är att visa homosexualitet öppet, det kan sluta mycket illa tyvärr. Trots att jag själv är ateist/agnostiker, tycker jag det är väldigt viktigt att visa respekt för andras tro. Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi bära huvudbonad eller shorts i en georgisk kyrka. Kvinnor däremot, bör alltid bära huvudbonad.

Ancha Ikonen


Om man vill skriva en hel bok om Georgien och Kaukasus är "På gränsen till allt" en bra titel, för det är verkligen en blandning av många kulturer och en historisk korsväg vi talar om! En kulturernas rondell! Detta gäller både religion, geografi och gastronomi. Här gick silkesvägen, här låg hamnarna som hade kontakt med Europa. Här möttes arméerna, här fördes krigen och som många före mig konstaterat! Här skrevs poesin! Majakovskij, Pushkin och Lermontov, de hade alla sin koppling till Kaukasus! Den ryska kejsarfamiljen hade en sommarstuga här och det är inte för inte som området kallas Östeuropas Italien! Vinet, osten, maten och temperamentet finns här! Kipling var nog aldrig i Georgien för det är här Öst möter Väst, i ett kulturellt avseende! Både Orienten och Europa i samma land!

Första bilden är från ett bageri med en s.k. Tonne, en typ av ugn som finns från Georgien till Indien. I Indien heter den tandoor och i Armenien t'onir. Akkadien lär vara ursprunget till denna uppfinning. Bild två visar den berömda Imereuli-osten (från Imeretien). Därefter ser vi en Kachapuri Ajareuli och sist nationalrätten Khinkali, som  är stora fyllda dumplings. Khinkali kom till Georgien med mongolerna på 1200-talet, så det är ingen slump att de liknar kinesiska dumplings.


Tidslinje i kronologisk ordning

Ca. 1 800,000 f.v.t.

Dmanisi människan, Homo erectus georgicus. Fyndet av dessa äldsta människor, eller Hominider, utanför Afrika, görs 2001 i den lilla byn Dmanisi i Södra Georgien. Förvisso är det inga Sapiens, men det blev stor sensation när åldern på dessa kranier fastslogs. Ibland kallas Dmanisimänniskan också för Homo ergaster.

Replik av Dmanisi-kranie nummer 3.


300,000 f.v.t.

Neandertal-människor levde i Azykh, Karabach (Armenien) enligt arkeologiska fynd.

200,000 f.v.t.

Kontinuerlig bosättning av primitiva hominider. Homo erectus och Homo neanderthalensis.

32,000 f.v.t.

Bosättningar i grottor på diverse platser. I Dzudzuana-grottan har arkeologer hittat den äldsta kända färgade linfibern, som alltså färgades för ca 34,000 år sedan. Ortvale Klde är en närliggande arkeologisk fyndplats med bosättning från samma tid. Båda platserna ligger i provinsen Imeretien.

27,500 - 26,400 f.v.t.

Bosättning i bl.a. Satsurblia-grottan i Imeretien

17,000 - 16, 200 f.v.t.

En andra period av bosättning i Satsurblia

6200 - 4000 f.v.t.

Shulaveri-Shomo kulturen, äldsta odlade vinplantan. Stenverktyg i obsidian. Azerbajdzjan, Armenien och Östra Georgien.

4000 - 2200 f.v.t.

Trialeti-Vanadzor kulturen, känd från bl.a. Kars i Turkiet. Metallurgi och kurgan begravningar (gravkullar). Bosättningar i bl.a. Vardzia.

3400 - 2000 f.v.t.

Kura-Araxes kulturen, vintillverkning i grottan kallad Areni-1 i Armenien. Dessa tidiga kulturer kan givetvis inte bestämmas beträffande etnicitet eller ännu mindre lingvistiskt. Det enda arkeologin berättar handlar om materiell kultur. Vi kan alltså inte veta vilka människor som började med vinodling och vintillverkning, det enda vi vet är att de levde i Södra Kaukasus/Norra Iran.

2500 - 760 f.v.t.

Diaokhi/Diauehi stamfederation, möjlig proto-kartvelisk kultur. Känt från bl.a. urartiska inskriptioner. Möjligen också från en assyrisk källa.

1300-talet f.v.t.

Mushkier flyttar in i hittiternas område Hatti. Mushkier kan ha varit kartveler.

1200 - 600 f.v.t.

Kolchiskultur, sen bronsålder och tidig järnålder. Guldhantverk i bl.a Vani, Imeretien. Historien om "det gyllene skinnet" tros ha sitt ursprung här. Enligt en del arkeologer kan det vara så att den äldsta guldgruvan i världen kan ha funnits i Sakdrisi i Georgien, strax sydväst om Tbilisi. Enligt mina källor förekom guldutvinning där ca. 2500 f.v.t.

Kolchiskt guldhantverk från Vani. I den lilla orten Vani finns ett speciellt guldmuseum, även om de flesta föremålen idag finns i källaren till Nationalmuseumet i Tbilisi.


845 f.v.t.

Diaokhi/Diauehi besegras av Assyrien? (osäkra källor)

1100 - 400 f.v.t.

Kobankulturen i Nordossetien, Sydossetien och angränsande områden. Troligen etniskt Nakh. (jmfr. nakh-dagestanska språk)

760 f.v.t.

Diaokhi/Diauehi besegras av Urartu? (osäkra källor)

700-tal f.v.t.

- Kimmerier1 och skyther tränger in i Georgien.

- Grekisk kolonisation av Svarta havets kuster, t.ex. Bathys (Batumi), Phasis (Poti), Trapezous (Trabzon, Turkiet), Dioscurias (Suchumi), Pityus (Pitsunda) och Gyenos (Ochamchire). De tre senare i Abkhazien.

700-tal f.v.t.

Den Kolchiska prinsessan och trollkvinnan Medea dyker upp i Grekisk litteratur genom berättelsen om Jason och hans argonauter på skeppet Argo som besöker Kolchis (Georgien), en historia som förvisso tar fast form långt senare.

700-tal f.v.t.

Skrift av okänt ursprung i Graklianis Gora, som upptäcks vid en arkeologisk urgrävning 2015. Detta är idag ett litet museum beläget alldeles intill motorvägen mellan Tbilisi och Gori.

Georgiska arkeologer är mycket entusiastiska över att det möjligen fanns ett skriftspråk som är 1000 år äldre än det nuvarande alfabetet. Se vidare i Georgian Journal.



660 f.v.t.

Bysantion grundas som en grekisk koloni. (Senare Nova Roma / Konstantinopel/Istanbul)

600 f.v.t.

Kungadömet Kolchis tar form, varar till ca 100 f.v.t.

302 f.v.t.

Det första riktigt georgiska riket. Pharnavaz I grundar Iberien (Kartli)-Egrisi. Enligt vad historiekrna vet var Parnavaz mamma av persisk börd och Georgien hade vid denna tid redan haft kontakt med de persiska akemeniderna under lång tid. Greken Xenofon beskriver vid denna tid vad som tros vara olika kartveliska, eller kolchiska stammar vid Svarta havet.

300-tal f.v.t.

Alexanders portar anläggs enligt dåtida historieskrivning. Detta anses dock vara en myt enligt nutida kritisk forskning.2 Alexander den Store var aldrig i Georgien, även om det finns vittnesmål på diverse turistattraktioner som påstår motsatsen.

200-tal f.v.t.

Argonautica, historien om Jason, Medea och gyllene skinnet, skrivs av greken Appolonius Rhodius.

90 f.v.t

Artaxiadiska dynastin styr i Iberien. Artaxiaderna var Armenier och det är under denna tid som det s.k. Storarmenien existerar, vilket innefattade bl.a. Östra Georgien, delar av nuvarande Turkiet m.fl. områden.

65 f.v.t.

Romaren Pompejus intar Västra Georgien. Kolchis blir Lazica med en underställd härskare vid namn Aristarchus som tillsätts år 63 f.v.t.

30 v.t.

Pharnavazidiska dynastin återinsatt

75 v.t.

Vespasianstenen (Armazi stele of Vespasian)

117 - 138 v.t.

Kungadömet Iberien når sin höjdpunkt, och samma familj sitter också på den armeniska tronen. En invasion av Partherna avsätter den siste kungen Rhadamistus och en sammanslagning av Iberien och Armenien blir omöjlig.3

Dessa år sammanfaller också med den romerske kejsaren Hadrianus tid som härskare i Rom och under denna period blir Batumi en befäst romersk hamn i provinsen Lazica.


150 v.t.

Serapitstenen och förekomst av armaziskrift. Skriften på stenen är grekiska och en variant av arameiska. Arameiska var lingua franca i hela mellanöstern vid denna tid, även om grekiskan också var allmänt utbredd. Arameiska skall inte sammanblandas med indoeuropeisk armeniska. Arameiska är ett semitiskt språk som bland annat talades av Jesus. Idag talas arameiska och varianter därav, bland syrianer och assyrier. Arameiska skrivs och skrevs med ett skript som är släkt med arabiska och hebreiska en s.k. abjad.

Den tvåspråkiga inkriptionen hittas strax utanför staden Mtskheta. Mtskheta var huvudstad före Tbilisi och under denna tid var religionen Zoroastrism. Ordet "Armazi" är det georgiska namnet på huvudguden Ahura Mazda. 


189 v.t. - 284 v.t.

Den arsacidiska dynastin (phartisk persisk) ersätter pharnavaziderna

200 v.t.

Omkring denna tid görs Bori-inskriptionen i armaziskrift.4

224

Sassaniderna kommer till makten i Persien.

240 - 270 v.t.

Shapur I styr det sassanidiska väldet och nu får sassaniderna kontroll i Östra Georgien/Kakheti för första gången.

270 v.t.

Uppror mot romarna i Lazica.

284 v.t.

Chosroiderna intar tronen i Kartli. Chosroiderna är kristnade perser.

287 v.t.

Kristendomen blir statsreligion i Armenien. (Armeniska apostoliska församlingar fanns dock mycket tidigare)

306 - 337 v.t.

Kung Mihran III regerar Kartli och kristendom blir statsreligion


319 (eller 327 eller 337)

Kristendomen missioneras och införs av den Kappadokiska kvinnan Sankta Nino (Nino är ett kvinnonamn i Georgien). Datumet för Georgiens kristande är omdebatterat men oftast anges 337.

Ikonen förställer Sankta Nino och finns i Svetitskhoveli-katedralen i Mtskheta. Den helt nybyggda kyrkan tillhör Sankta Nino-klostret i Bodbe. Övriga två bilder är Sankta Ninos kors som fortfarande finns bevarat i Sioni-katedralen i Tbilisi. Denna typ av kors kallas "Vinkors" för att det är två kvistar av en vinranka. Originalet skall vara ihopbundet av Sankta Ninos eget hår.


325

Det ekumeniska (världsomfattande) kyrkokonciliet i Nicaea (Iznik, Turkiet), sammankallat av den bysantinske kejsaren Konstantin.

330 v.t.

Kejsaren Konstantin den Store flyttar till Bysantion och grundar Nova Roma, eller Konstantinopel, som staden kommer att heta i folkmun. Byggandet hade hållit på i sex år innan staden kunde invigas. Konstantin är den förste kristne romersak kejsaren.

380 v.t. Kristendomen blir statsreligion i Östrom och den enda tillåtna religionen.

447 - 522 v.t.

Vakhtang Gorgasali av Chosroid-dynastin regerar Kartli och grundar Tbilisi under denna tid.

460-tal

Den georgiska kyrkan (i Östra Georgien/Kartli) blir självständig från kyrkan i Antioch, den blir autocepal.

472 v.t.

Vakhtang Gorgasali skall detta år ha lagt under sig delar av Lazica/Egrisi och Abkhazien/Abasgia.

475 v.t.

Drottning Shushanik dör efter sju års plågor, bl.a tortyr som hennes man var ansvarig för. (Hennes minnesdag är den 17e oktober) Drottning Shushanik vägrade att konvertera till zoroastrismen, vilket hennes man hade gjort. Han hade också lovat den persiske shahen att han skulle se till att hans fru och barn också konverterade. Hennes man torterar och avrättar henne p.g.a. detta. S.t. Shushanik ligger begravd i Metheki-kyrkan i Tbilisi, enligt den officiella myten, men mer troligt jordfästes hon i sin hemprovins i byn Tsurtavi. Shushanik har gett upphov till den äldsta boken man känner till på det georgiska språket, Den heliga drottning Shushaniks martyrskap. Shushanik var Armeniska.

Metheki-kyrkan i Tbilisi där Heliga Shushanik ligger begravd. En nymålad bildberättelse ger oss kort den tragiska historien om Shushanik. Sista bilden är Shushaniks kista där hon ligger i sin sista vila, enligt legenden.


476 - 483

Någon gång dessa år skrivs den äldsta kända boken på georgiska, Heliga drottning Shushaniks martyrskap, Ts'amebay Ts'midisa Shushanikisi Dedop'lisai.

482 - 502 v.t.

- Vakhtang den förste initierar ett uppror och strider mot perserna och deras försök att införa Zoroastrism som statsreligion i Kartli och Armenien. (Drottning Shushanik vägrade konvertera till Zoroastrismen och dog p.g.a. det)

- Perserna utför straffexpeditioner mot Georgien 483 och 484.

494 v.t. 

Den äldsta bevarade inskriptionen på georgiska alfabetet i Georgien gjordes detta år. Den gjordes på en kyrka i den lilla orten Bolnisi. Den är gjord i det äldre alfabetet kallat asomtavruli. Förvisso finns det faktiskt en ännu äldre inskription, men den upptäcktes i Israel, strax utanför Jerusalem. Båda förvaras på museum idag.

Bolnisi-inskriptionen, idag förvarad på museum i Tbilisi och Bir el-Qutt inskriptionen från ett georgiskt kloster i Israel.


500-tal v.t.

- Den georgiska/kartveliska och den armeniska kyrkan börjar glida isär. 

- Under detta århundrade kommer de berömda tretton assyriska munkarna till Georgien och de anses ha spelat stor roll i den georgiska kyrkans utveckling. Flera kloster grundas av de assyriska kyrkofäderna.

- Den georgiska kyrkan vänder sig mer mot bysans medan den armeniska förblir mer självständig och beskylld av de andra för att vara monofysitisk, d.v.s. emot besluten från konciliet i Chalcedon 451.

522 - 534

Kung Dachi av Iberien, son till Vakhtang I bygger ut Tbilisi och anlägger stadsmuren. År 523 sker ett misslyckat uppror mot perserna

526 - 532 v.t.

Det Iberiska kriget mellan Bysans och Persien (sassaniderna)

527 - 565 v.t.

- Justinianus I styr i Konstantinopel och Bysans.

- Nu anläggas befästningen Petra vid Batumi.

541 - 562 v.t.

Det laziska kriget mellan Bysans och sassaniderna om makten över Västra Georgien. Befästningen Petra är en av de platser där striderna utspelade sig. På georgiska är kriget ihågkommet som "Det stora kriget om Egrisi".

560 - 570-talen v.t.

Khosrow den förste införlivar Kartlien i det sassanidiska imperiet

580 v.t.

Den siste kungen av Chosroid-dynastin dör

588 v.t.

Furstendömet Kartli blir en vassalstat under sassaniderna och Guaram I är den förste ledaren. Varar i nästan 300 år.

622 v.t.

Anno hijra, d.v.s. År noll i den islamska tideräkningen. Mohammed drar sig tillbaka till Medina. Förkortas A:H.

626

Den bysantinske kejsaren Heraclius I anfaller Tbilisi och tillsätter Adarnese I som härskare. Han tillhörde den pro-bysantinska Chosroid ätten.

627 v.t.

Transkaukasien blir skådeplats för stormakternas kamp, d.v.s. Bysans och Persien, (en strid som varat till och från, sedan 602).

- En bysantinsk-khazarisk här strider mot en persisk-avarisk armé i det tredje bysantinsk-persiska kriget. Detta banar väg för den islamiska expansionen p.g.a. försvagade bysantinska och persiska riken.

- Khazarerna5 intar Tbilisi och det är slut för den persiska administrationen som varat sedan år 570 v.t.

- Bysans företog dessutom ett långt fälttåg mot perserna mellan år 622 och år 628, då de vinner en avgörande seger och intar Nineve.

632

Profeten Muhammed dör

645 v.t.

Araboba

- Den första större muslimska arabiska invasionen av Georgien och Tbilisi intas. (enligt andra uppgifter först 654 v.t.) Smärre intrång i Georgien hade redan skett omkring 642.

- Svag arabisk administration men de har ändå makten och tar ut skatt.

661

Umayyaddernas Kalifat upprättas med huvudstad i Damaskus, vilket varar till år 750.

681 - 682 v.t.

Uppror mot araberna som leds av den georgiske prinsen Adarnese II. Upproret krossas och Guaram II (Guaramid dynastin) sätts på tronen. Den här gången har araberna hjälp av Khazarerna, som tidigare har bistått Bysans mot araberna.

692 v.t.

Slaget om Sebastopolis, araberna segrar över Bysans och lägger Armenien och Lazica till sin sfär. De är framme vid Svarta havet.

c. 697

Den bysantinska provinsen Lazica upphör att existera.

711

Araberna och de muslimska arméerna korsar både Gibraltar sund i väst och floden Oxus (Amu Darya) i öst.

732

Den arabiska expansionen stoppas av Karl Martell (hammaren) i Poitiers, söder om Paris.

735 - 737 v.t.

- Umayyaderna och Marwan ibn Muhammad invaderar Georgien.

- Första emiratet i Tbilisi upprättas år 736 och en mer fast arabisk administration etableras i Georgien.

736 - 853 v.t.

Tbilisi-emiratet

750

Abbasidernas kalifat i Irak upprättas och det varar fram till 1258, då det störtas av mongolerna.

751

Slaget vid Talas. Araberna besegrar den kinesiska Tang-armén i Ferganadalen i Sogdiana, Centralasien. Början till nedgången för Tangdynastin och början på papprets resa till Europa.

762

Abbasiderna anlägger en ny huvudstad i Bagdad och tar över makten i den muslimska världen. De är mycket bättre organiserade än de tidigare umayyaderna.

764 v.t.

Khazarer under generalen Ras Tharkan tar Tbilisi från araberna. De turkiska Khazarerna hade innan det skövlat och stridit i både Armenien och Azerbajdzjan.

786

Araberna krossar ett uppror som hade inletts av den georgiska aristokratin. Det blev en blodig historia och prins Archil av Kakheti avrättas, bland många andra som vägrar att konvertera till islam. Både Chosroid och Guaramid dynastierna dog sedermera ut. I västra Georgien uppstår en ny mäktig familj, Bagrationi, som var en gren av den armeniska Bagratuni ätten. Bagrationi kallas också de Georgiska Bagratiderna. Bagratuni utgjorde således de armeniska Bagratiderna.

809

Emiren av Tbilisi, Isma'il ibn Shuab, gör uppror mot kalifatet och förklarar sig självständig. Abbasidernas kalif ber då familjen Bagrationi om hjälp, vilket blir början på Bagratidernas stora framgångar senare.

813

Ledaren för Bagratiderna, Ashot I, återupprättar prinsdömet Kartli och tar själv titeln som härskare över Kartli. Det är första gången en Bagrationi sitter på den makten. Tidigare hade ätten redan fått ta över det mesta av Guaramid familjens egendomar. Ashot I erkänns av både Abbasiderna och Konstantinopel och får titeln curopalates.

833

Efter en tids självstyre i provinserna tar emiren i Tbilisi, Ishaq ibn Isma'il, ett nytt grepp om Georgien och Bagratiderna måste betala tribut. Emiren är nu allt mer självständig visavi Bagdad igen.

853

Armenien och Kartli gör uppror mot araberna och kalifen al-Mutawakkil skickar trupper, ledda av en turkisk general, för att kväsa Kaukasus. Tbilisi bränns och många ur aristokratin avrättas eller blir fångar. Staden byggs inte upp igen och kalifatets ekonomiska makt blir kraftigt försvagad, vilket öppnade för Bagratiderna.

886

Monarkin återupprättas i Armenien och familjen Bagratuni sitter åter vid makten i Armenien. De självständiga kristna furstarna i Kaukasus uppvaktas nu av Bysans som vill ha allianser eller neutralitet.

914

Emiren av Azerbajdzjan, vassal till kalifatet, försöker med en sista erövring av Georgien. Detta misslyckade försök kallas Sajid invasionen. Trots att det inte fick långsiktiga konsekvenser lyckades den persisk-arabiska hären ödelägga åtskilliga städer.

978 - 1008 v.t.

Bagrat III grundar det egentliga Georgien genom en sammanslagning av Abkhazien och Kartlien, vilka han styrde båda.

1054 v.t.

Öst-västliga brytningen. Västliga kyrkan skiljer sig från den östliga kyrkan, (ortodoxa kyrkan uppstår). Patriarken i Rom (påven Leo IX) och patriarken i Konstantinopel, Michael Cerularius, bannlyser varandra. De ortodoxa patriarkerna ville ha självstyre och inte lyda under Rom.

1060 v.t. ungefärligen

Didi Turkoba

Seldjukiska turkar invaderar, känt som inledningen till Didi turkoba, Den stora turkiska invasionen.

1071, 21 Augusti

Slaget vid Manzikert. Bysans och kejsaren Romanos IV Diogenes besegras i Anatolien av den seldjukiske ledaren Alp Arslan (Hjältelejonet). Nu börjar turkarnas historia i det som är dagens Turkiet och det innebär på sikt ökad seldjukisk närvaro i Georgien. Seldjukerna kommer under sin blomstringstid, 1072-1092, att ha sin huvudstad i Isfahan, Iran. En efterföljande gren av seldjukerna etablerade sig i nuvarande Turkiet och de hade sin huvudstad i Konya.

1079 v.t.

Stor seldjukisk invasion i Georgien som resulterade i kraftig befolkningsminskning.

1088 v.t.

En mycket kraftig jordbävning ödelägger delar av landet.

1089 v.t.

David IV (Byggaren) kommer till makten i Kutaisi 16 år gammal. Organiserar om armén för att slåss mot seldjukerna.

1105 v.t.

David IV annekterar Kakheti

1106 v.t.

Gelatiakademin grundas av David Byggaren. Gelatiakademin var belägen där

1121, 12e Augusti

Didgoroba

Seldjukerna besegras helt av David IV vid Didgori. Detta är början på Georgiens så kallade "gyllene epok". Den 12e Augusti är allmän helgdag d.v.s. Didgori-dagen, Didgoroba. Segern över muslimerna kallas den "mirakulösa segern" dzlevay sakvirveli ძლევაჲ საკვირველი, eftersom georgierna var kraftigt numerärt underlägsna.

Monumentet i Didgori



1122 v.t.

Tbilisi återtas och blir åter kristet-georgiskt.

1172 - 1216. Shota Rustavelis livstid. Shota Rustaveli kallas ofta Georgiens nationalskald och han skrev nationaleposet "Riddaren i tigerskrud". Rustaveli var samtida med Drottning Tamar och eposet sägs vara tillägnat henne. Rustaveli föddes i en liten by som heter Rustavi, och alltså inte i staden Rustavi, vilket man kan tro. Han dog och ligger begravd i Jerusalem.

Porträtt av Shota Rustaveli med georgisk text. Från Korsklostret i Jerusalem. Tyvärr vandaliserades fresken av oförklarlig anledning år 2004.


1174 v.t.

En flotta om 74 skepp från Rus (Ryssland) kommer ner från Volga och gör räder längs kusten vid Kuras utlopp i Kaspiska havet. Flottan förstörs av Georgierna. Samma år erövras Derbent av kipchaker från norr, men georgierna belägrar staden framgånsrikt och slår tillfälligt tillbaka även dem.

1195 v.t.

Slaget vid Shamkor. Drottning Tamars fältherre och blivande man, Soslan, besegrar de kipchakiska eldiguziderna som styrde Arran, (ett område i Azerbajdzjan, ofta placerat runt staden Ganja, men ibland anges södra Dagestan och Norra Azerbajdzjan) Shirvanshah, den långlivade dynastin i Baku, blir nu vasaller till Georgien och Tamar den Stora.

Intressant i sammanhanget är att Soslan var ossetier och att Tamar själv delvis var ossetisk. Trots att hjälten och hjältinnan i Georgiens historia tillhörde denna minoritet så existerar en etnisk konflikt med ossetierna. Nationalismen klingar ganska falskt i Georgien alltså, precis som i alla andra länder med överdrivna nationalistiska strömningar.

1204 v.t

Ett katolskt korståg, organiserat av Venedig, intar och plundrar det ortodoxa konstantinopel.

1204 v.t.

Drottning Tamar erövrar kusten vid Svarta havet från Bysans och upprättar vasallstaten Trapesunt. (området hade en stor andel georgisk befolkning)

1206 v.t.

Staden Kars i Turkiet tas av georgiern Zakare från Zakarid-Mkhargrzeli familjen.

1213, 18 januari

Drottningarnas Drottning, Tamar, dör och märkligt nog är det ingen som vet var hon är begravd, men troligvis ligger hon vid Gelatiklostret utanför staden Kutaisi. Den legendariska Tamar bar också titeln mepe მეფე (kung) trots att hon var kvinna.

Samtida porträtt av Tamar från kyrkan i grottstaden Vardzia.


1220 v.t.

Mongolerna anländer för första gången till Kaukasus.

1221 v.t.

Slaget vid Bardav (nuv. Azerbajdzjan). Georgiska armén tillintegjord av mongolerna.

1222 v.t. September

Slaget vid Khunan. Mongolisk seger

1225

Slaget vid Garni. Kwarezmiderna6, som flyr från mongolerna, invaderar Georgien med en 100.000 man stor armé. Georgierna som är splittrade gör inte gemensam sak och det blir ett förkrossande nederlag för georgierna som leds av meskheter i den aktuella striden. Slaget brukar anges som slutet för Georgiens gyllene tidsepok. (Garni ligger i nuvarande Armenien och är känt för sitt intakta förkristna romerska tempel)

1226 v.t.

Kwarezmidiske shahen Jalal al-Din Mingburnu intar Tbilisi och förstör alla kyrkor samt mördar tusentals kristna.

1231 v.t.

Andra mongoliska invasionen av Kaukasus (persiska områden)

1235 v.t.

Mongolerna ödelägger Tbilisi och bland annat Metekhi palats och kyrka.

1236 v.t.

Mongolerna ödelägger Georgien, Trapesunt och Sultanatet av Rum. Västra Georgien sparas däremot, p.g.a. Geografiska omständigheter.

1238 v.t.

Mongolisk kontroll över hela östra Georgien och attacker mot Armenien.

1243 v.t.

Rusudan, Tamars sondotter, tvingas erkänna den mongoliske khanen som härskare.

1265 v.t.

Klostret Davit Gareja vandaliseras grundligt av mongolerna.

1299

Gori intas av Alaner (ossetier) som har drivits ner från Kaukasus av framryckande mongoler.

1299 - 1302 v.t.

David V regerar Georgien

1320

Gori återtas av georgierna och David V

1314-1346 v.t.

David V regerar Georgien för en andra period och revolterar mot mongolerna.

1320-tal

Mongolerna retirerar från Georgien.

1346 v.t.

Böldpesten, svarta döden, anländer till Kaukasus.

1374 - 1468 v.t.

Kara-Koyunlu (Svarta-får-Turkomanerna) har makten i Azerbajdzjan, Dagestan, Norra Iran, Armenien och delar av Kurdistan.

1386 - 1403 v.t.

Timur Lenk anfaller Georgien sammanlagt åtta gånger och ödelägger återigen landet. Vid första attacken ödeläggs Tbilisi.

1393 - 1407 v.t.

Georg VII regerar Georgien. Hans första fru var Elene av Trapesunt, som dog i böldpesten 1366. Han var assisterande kung redan från 1369.

1416 v.t.

En turkmensk stamfederation intar Akhalstsike (viktig stad då)

1440 v.t.

Kara-Koyunlu Turkomanerna invaderar Georgien, intar

Tbilisi och massakrerar tusentals kristna.

1453 v.t.

Konstantinopel erövras av Ottomanerna och Sultan Mehmet (erövraren). Georgien är splittrat och avskuret från resten av den kristna världen. Tre små kungadömen i slutet av århundradet, Kartli, Kakheti och Imeretien.

1461 v.t.

Den bysantinska staten Trebizond (Trapesunt/Trabzon) faller och blir en del av Osmanska väldet.

1463 v.t.

Slaget vid Chikori. En inbördes uppgörelse mellan kungen av Kartli, George VIII och upproriska adelsmän under ledning av Bagrat VI av Kutaisi. (Imeretiska grenen av Bagrationi dynastin) Bagrat segrar.

1475

De turkiska tatarerna på Krim accepterar osmansk överhöghet och blir vassaler till Istanbul, vilket de förblev fram till 1774. Tatarerna blev sultanens bästa soldater och gjorde att Istanbul kunde stå emot den ryska framstöten mot Kaukasus och Svarta havet under lång tid.

1489 v.t.

Turkmenska Ak-Koyunlu (vita fåren) intar Tbilisi.

1501 - 1736

På 1200-talet hade Safi ad-Din skapat en sufiorden som ger namn åt den safavidiska dynastin, som genom Ismail den förste intar tronen i Tabris 1501. Den safavidiska dynastin regerar nu i Iran och 1510 blir den shiitiska tron statsreligion, eftersom Ismail ansåg sig vara släkt med Ali. I östra Anatolien hade den safvadiska orden anhängare som kallade sig Kizilbaş (rödhuven) på grund av sina röda turbaner. De försökte med ett uppror mot den sunnitiske sultanen Beyazit i Östra Anatolien, men slogs tillbaka. Efter att den nye sultanen Selim inlett förföljelse och massakrerat kizilbaş, drog sig dessa tillbaka och blev såsmåningom dagens aleviter.

1510-tal

Kartli-Kakheti blir iransk vassalstat, men Iran har inget fast grepp om Östra Georgien.

1518

Kraftigt safavidiskt anfall mot Georgien.

1522

Tbilisi får en ansenlig safavidisk soldatkontingent och konsolideras som iranskt och shiamuslimskt.

1524 - 1576

Tahmasp I styr i Iran. Georgien är strategiskt viktigt och ges viss autonomi på 1560-tal. Georgier får många höga poster i den safavidiska armén.

1548 - 1549

Detta är åren för den osmanske sultanen Süleymans andra fälttåg mot safaviderna, som han dock fick avbryta under vintern. Han plundrar Tabriz och lämnar kvar trupper i fästningar i Georgien och vid Vansjön.

1553

Süleyman går åter till attack mot Persien och intar bl.a. Erzerum.

1555

Fredsfördarget i Amasya mellan ottomaner och safavider. Södra Kaukasien delas upp i turkiska och persiska intressesfärer.

1556

Slaget vid Garisi. Tahmasp Shah vill ta östra Georgien i enlighet med Amasya-fördraget. De persiska trupperna under ledning av Shaverdi Sultan av Ganja, möter georgierna under Laursab I av Kartli. Georgierna lyckas avstyra invasionen vid byn Garisi, men Laursab dör i striden.

1558

Diplomatiska förbindelser mellan statsstaten Moskva och kungadömet Kakheti inleds.

1562

Davud Khan II (David XI) sätts på tronen i Tbilisi för att styra Kartli-Kakheti för safavidernas räkning. David XI hade konverterat till shiaislam. Starten för en lång tids iranskt politiskt styre i Östra Georgien.

1588-1629

Shah Abbas den store regerar Iran.

1614 - 1617 v.t.

Teimuraz och Laursab II bryter vasallkontraktet med safaviderna. Shah Abbas straffar Georgien och Kakheti med massmord och deportationer. De två stormännen flyr till det ottomanska västra Georgien.

1615 v.t.

Safavidisk attack mot klostret Davit Gareja, vilket klostret överlever. Runt 6000 munkar skall ha mördats vid detta tillfälle. (Den som besökt Davit Gareja inser dock lätt att detta är en grovt överdriven siffra eftersom platsen omöjligen skulle kunna ha huserat ett sådant antal människor).

1633 - 1658

Rustam Khan (Rostom Mepe) är safavidernas vicekung i Kartli.

1639

Persiskt-ottomanskt fredsfördrag

1651 - 1653 v.t.

Första rysk-persiska kriget. Persisk seger med ökat inflytande i Norra Kaukasus.

1700, Augusti

Peter den Store sluter fredsavtal med Ottomanerna. De hade krigat om rättigheter till Svarta havet, bl.a. Azov (ett fort vid floden Dons mynning). Fredsavtalet var ett sätt för tsar Peter att koncentrera sig på kriget mot Sverige, det stora nordiska kriget.

1710

Turkiet förklarar krig mot Ryssland igen.

1716

Den persiske shahen erkänner Vachtang VI som Georgiens kung. Genom detta återuppstår Georgien, på sätt och vis, som egen historisk enhet.

1722 - 1723 v.t.

Andra rysk-persiska kriget. Rysk seger för Peter den Store då Derbent och Baku, samt ett antal persiska provinser tillfaller Ryssland. Allt återlämnas dock till Persien tolv år senare. Till saken hör också att den safavidiska dynastin går under år 1722.

1732 v.t.

Kakheti ockuperas av ottomanerna.

1734 - 1735

Nader Shah Afshar och perserna kampanjar i Kaukasus och lyckas återta det mesta. Segern över ottomanerna i Ganja var en av de viktigaste segrarna. (Ryssland var en mindre spelare i detta sammanhang)

1735, 10 mars

Fördraget i Ganja då Ryssland drar sig tillbaka till den gamla gränsen vid floden Terek. Fördraget var en strategisk allians mellan safaviderna och Ryssland som avsåg att begränsa ottomanernas inflytande.

1736 - 1796

Den afsharidiska dynastin regerar i Persien.

1741 - 1743

Nader Shah bedriver en kampanj mot lezginerna och andra folk i Dagestan. Han anfaller med runt 100.000 man men lyckas ändå inte helt kuva folken i Norra Kaukasus, mycket beroende på väder och de otillgängliga bergen. Han erövrar dock huvuddelen av Dagestan.

1747 v.t.

Nader shah mördas i Iran och Persien börjar tappa greppet om Georgien.

1751 v.t.

Slaget vid Kirkhbulakh utanför Erevan. Erekle II besegrar Azad-Khan (Khan i Tabriz och persisk tronpretendent). Erekle häver därmed belägringen av Erevan.

1762 v.t.

Katarina II (Den Stora) kommer till makten i Ryssland. Kartli och Kakheti enas under Erekle II.

1763 v.t.

Ryssland inleder sina försök att inta Norra Kaukasus. Fortet Mozdok i Nordossetien grundas. Enligt vissa historieböcker är detta år inledningen till rysk-tjerkessiska kriget. Kriget varar i hundra år och ryssarna hade betydande svårigheter, liksom mongolerna flera hundra år tidigare, Jeltsin för tjugofem år sedan och Putin idag.

1768 v.t.

Ny turkisk krigsförklaring mot Ryssland och Katarina den Stora.

1774 v.t.

Fredsfördraget i Kücük-Kaynarka avslutar kriget mellan Ryssland och Turkiet till Rysslands fördel. Ryssland fick Kabardinien i Kaukasus och definitiv kontroll över den strategiskt viktiga hamnstaden och fortet Asov. Dessutom kontroll över Kertjsundet.

1774

Enligt ossetierna anses detta vara året då Ossetien blev en del av Ryssland, d.v.s. ca 30 år före Georgien.

1783, 24/7

Fördraget i Georgievsk. Östra Georgien (Kartli-Kakheti) blir ryskt protektorat i teorin efter att regenten Erekle II (Heraclius) framfört önskemål om detta. De ville ha skydd mot sina muslimska grannar.

Fördraget i Giorgievsk förhandlades fram av högt uppsatta ämbetsmän, men undertecknades senare av Katarina den Stora av Ryssland och kung Erekle av Kartli-Kakheti. Här ser vi den georgiska versionen av texten med kung Erekles signatur och sigill.


1787 - 1792

Ny turkisk krigsförklaring och fem års krig mot Ryssland.

1792

Fördraget i Jassy, dagens Iashi i Rumänien. Den osmanske Sultanen ger upp alla anspråk på Krim och Georgien.

1794

Qajardynastin i Iran grundas och varar fram till 1925.

1795

Qajarledaren Agha Mohammed Khan möter den samlade georgiska hären vid Krtsanisi utanför Tbilisi i mitten av september. Efter segern intar han Tbilisi, bränner ner staden och massakrerar befolkningen. Georgierna var givetvis mycket besvikna på att Ryssland lämnat dem i sticket, men Ryssland använde händelsen som ett argument för att styra Georgien helt och hållet, "de klarade sig inte själva" menade ryssarna. (Agha Mohammed kröntes formellt till Shah efter Georgienkriget). Innan de persiska Qajarerna slutligen intar Tbilisi möts de av en liten styrka bestående av krigare från bergen i Aragvidalen. Dessa endast trehundra man gör heroiskt motstånd vid stadsmuren i en sista självmordsstrid. De stupar till sista man och ger kungen en liten tidsfrist så att han kan fly västerut. Denna händelse har genererat en monument i Tbilisi och gett namn till en tunnelbanestation som heter just 300-Aragveli. Samtliga 300 blev helgonförklarade av kyrkan år 2008.

1796

- Ryskt-persiskt krig då Katarina den Stora hämnas attacken mot Tbilisi året innan och hon intar bl.a Baku och Ganja. Resultatet blir dock status quo eftersom Katarina dör och Paul I drar tillbaka trupperna.

- Detta är också året då den afsharidiska dynastin i Persien helt avslutas.

1798 - 1801

Inbördes tronsföljdskrig i Kartli-Kakheti, men ryska trupper tågar in i det ödelagda Tbilisi redan 1799.

1801

Östra Georgien blir i praktiken en del av Ryssland. George XII, en av rivalerna i inbördesfejden, hade uttryckligen bett Ryssland om intervention.

Källor:

De Waal, Thomas. Caucasus, An Introduction. 2010.

Forsyth, James. The Caucasus: A History. Cambridge University Press, 2013.

Gahrton, Per. Är Ryssland ett hot, exemplet Georgien. Carlsson Bokförlag, 2018.

Herrin, Judith. Det bysantinska riket. Agerings bokförlag, 2009. (Original title: Byzantium. The Surprising Life of a Medieval Empire, 2007)

Karlsson, Ingmar. Inga vänner utom bergen, Kurdernas historia. Historiska Media, 2017.

Karlsson, Ingmar. Turkiets historia. Historiska Media, 2015.

Nasmyth, Peter. Georgia, in the Mountains of Poetry. Duckworth (Fourth edition) 2017.

Lapidus, Ira M. A History of Islamic Societies. Second edition, Cambridge University Press, 2002.

Laurén, Anna-Lena. I bergen finns inga herrar, om Kaukasien och dess folk. Söderström förlag, 2009.

Savory, Roger. Iran Under the Safavids. Cambridge university Press, 1980.

Suny, Ronald Grigor. The Making of the Georgian Nation. Indiana University Press, (Second edition) 1994

Daryaee, Touraj. Sasanian Persia, the Rise and Fall of an Empire. I.B. Tauris (Second Edition) 2013.

Noter

1.  Kimmerier är ett folk med oklart ursprung. Möjligen thrakier från stäppen norr om Svarta havet. Möjligen också persisktalande folk från samma område. Definitivt indoeuropéer. (eng: Cimmerians)

2.  Alexanders portar skall i så fall ha legat i Derbent, eller möjligen i Darial-passet. Även Gorgans mur, på andra sidan Kaspiska havet, kan ha varit Alexanders portar. Det arabiska namnet på Derbent är "Portarnas port" Bab al-abwab.

3.  Det Parthiska riket var en persisk statsbildning lokaliserat mellan Turkiet och Östra Iran 247f.v.t.- 245 v.t. Kallades också det Arsacidiska riket. Föregicks av det Achaemenidiska riket och efterträddes av Sassanidiska riket.

4. Bori är en plats i centrala Georgien

5. Khazarerna betecknar de turkiska folk som hade ett ganska omfattande rike med centrum kring floden Volga norr om Kaspiska havet.

6. Kwarezm var ett område som låg på andra sidan Kaspiska havet, vilket idag mostvarar bland annat Turkmenistan, delar av Iran och Ferganadalen i Centralasien.