Kaukasisk, georgisk och armenisk vinkultur, samt dess historia! 

Denna artikel har publicerats i en kortare version tidigare i online tidningen Vinjournalen. Jag vill inledningsvis också upplysa om en svensk websida om georgiskt vin. https://houseofwinegeorgia.com/georgisk-vinkultur/historia/

Vin i Georgien och Armenien

Såvitt vi vet börjar vinets världshistoria i Kaukasus och det i gränstrakterna vid Georgien och Armenien, närmare bestämt i ett område som heter Shulaveri, inte långt från den lilla orten Marneuli. Denna vetskap har vi arkeologerna att tacka för. På en plats som heter Gadachrili Gora har de hittat kemiska rester på keramik som visar att man framställde vin där för 8000 år sedan.1 Det har hittats liknande fynd på andra platser i närheten av Gadachrili också. Genom pollenanalyser har man identifierat vinodling på sluttningarna runt själva platsen där keramiken återfunnits. Arkeologerna kunde dessutom konstatera att den traditionella metod för vintillverkning som används idag, också användes för 8000 år sedan. Vilka dessa människor var kan vi däremot inte veta och heller inte vilket språk de talade. Det enda vi vet är att Gadachrili ligger i dagens Georgien, ganska nära de armeniska och azerbaijanska gränserna. Att därmed säga att georgierna uppfann vinet är att gå för långt. Däremot vet vi att det var den kultur som kallas Shulaveri-Shomo Tepe som började odla vin.2 Shulaveri-Shomo sträckte sig över Norra Armenien, Södra Georgien och Västra Azerbaijan. Själva orten Marneuli har fått sin namn från vinkulturen också, eftersom namnet betyder "stad av vinkällare".

Traditionella kvevrikrukor nedgrävda inne i en större byggnad hos den välkända tillverkaren Kindzmarauli. Är det vita druvor i kärlen, vanligtvis Rkatsiteli,  blir produkten det typiska bärnstensvinet. Tyvärr är den engelsktalande guiden vi ser på bilden en väldigt tråkig och oengagerad föreläsare, där kan Kindzmarauli göra ett mycket bättre jobb!

Reparerad kruka från Khramis Didi Gora, som uppskattas vara från ca. 5500 f.v.t. Dekorationerna upptill föreställer vindruvsklasar. Krukan finns idag på Nationalmuseum i Tbilisi. Dessa äldre kvevrikrukor grävdes bara ner till hälften. I grottstäderna, som t.ex. Vardzia och Uplistsikhe, hade man karvat ut fästen, eller hållare, direkt i berget. Eftersom temperaturem är jämn inne i berget behövde man inte markens temperaturstabiliserande effekt.

Den äldsta kvevrikruka som hittills påträffats innehöll rester av vin som kunde dateras till 5980 f.v.t.

När vinodlingen tog sin början var den tämligen oorganiserad och man hjälpte helt enkelt de vilda vinstockarna upp i träden, en metod som kallas maghlari. Nästa steg i utvecklingen kallas olikhnari och det är under detta stadium man börjar bygga ställningar och liknande, som vinet kunde klättra i. Det sista steget, ungefär vad vi ser idag, kallas dablari, och denna metod innebär både gallring av klasar, beskärning, stora sammanhållna fält, jordbearbetning o.s.v. Modern vinodling helt enkelt.3 De här tre olika metoderna används alla fortfarande i Kaukasus, speciellt gäller det den husbehovsodling nästan alla familjer praktiserar, för vinet är en så helt central del av kulturen, att i princip alla odlar vin i större eller mindre utsträckning. Bor man i storstaden har man i vart fall vinrankor hemma i byn på landet.

Världens äldsta vinfabrik, eller center för storskalig vinproduktion, har återfunnits i en grotta i centrala Armenien. Denna grotta kallar arkeologerna Areni-1 och där verkar vin och religiös rit ha hängt samman.4 Arkeologerna tror att det röda vinet ersatte blodsoffret. Att vin och religion hänger samman är egentligen inte konstigt, det är ett välkänt faktum att man blir påverkad i sinnet, och vinet är faktiskt än idag närmast religion i Georgien.5 Det används också i vår nattvard, som bekant. I Armenien har arkeologerna också hittat en 6000 år gammal vinpress. Enligt Gamla Testamentet och Första Moseboken var Noa den första människa som anlade en vingård, och skall vi tro på de gamla myterna så var det i Armenien det skedde, närmare bestämt vid berget Ararat.6 (Innan upptäckten av Gadachrili Gora i Georgien trodde arkeologerna att det första odlandet av vin förekom i en by i som är lokaliserad till Zagrosbergen i det nuvarande Iran). Spridningen av vinodlingen, från området Georgien-Armenien-Iran, sker sedan med fenicierna, till både Egypten och Grekland. Grekerna, i sin tur, exporterar kunnandet till Etrurien och det antas att etruskerna var de första vinodlarna i Västeuropa. Fortsättningen, med romare och senare, katolska munkar, är välkänd historia. Sen är det också ett faktum att jäsning av frukt till alkohol förekom i Kina vid en ännu tidigare tidpunkt än den bevisade vintillverkningen i Kaukasus, men då var det inte just vin.

Arkeologisk utgrävning av grottan Areni-1 i Armenien. De olika förvaringskärlen kommer i dagen efter att ha varit täckta med fårgödsel i tusentals år, eftersom grottan tjänstgjorde som fårstall under lång tid. Märkligt är att vissa krukor användes till begravningar av människor. Detta har bland annat föranlett misstankar om att vinet hade en funktion i religiösa riter. Se också under källhänvisningar där ni hittar en länk till ett par mycket intressanta radioprogram från Sveriges Radio.

Dryckeskärl i silver från bronsåldern/Trialetikulturen ca 2000 f.v.t. Det första dryckeskärlet förvaras på Jerevans historiska museum och det andra, som avbildar en dryckesceremoni, finns på museum i Tbilisi.

Urartu var föregångaren till Armenien och föregångaren till Urartu var troligen hurriterna (Mittani). Statsbildningen Urartu varar mellan ca. 1200-600 f.v.t. Religionen var i slutet av den urartiska perioden klart påverkad av den stora grannen Persien och Zoroastrismen fick allt större inflytande med tiden. Den i det  parthiska riket (247 f.v.t. - 224 v.t.) och den sasanidiska dynastin (226-640 v.t.) populära guden Mithra, var bl.a. skördens beskyddare och det berömda hednatemplet i Garni, utanför Jerevan, är tillägnat Mithra. Urartus viktigaste exportprodukt var vin och Assyrien var tidvis en viktig exportmarknad.  Det förekom omfattande vinodling i Urartu som möjliggjordes genom bevattningssystem. Genom analyser av druvkärnor från den tiden vet vi att samma sorter som fanns då odlas än idag. Vinlagringen skedde i stora keramikkärl, precis som i den antika världen i övrigt. Tillverkningen av traditionellt vin i Armenien följer samma principer som i Georgien, te.x. på Shahumyan vineri. Krukorna heter karas på armeniska och den från Argishtikhinili är från ca 700-tal f.v.t.  Reliefen från Persepolis (Iran) föreställer en armenier som kommer med vin till den persiske akamenid-härskaren Darius den Store (549-486 f.v.t.).

Sankta Nino heter på georgiska წმინდა ნინო, ts'minda nino och på Armeniska Սուրբ Նունե, Surb Nune. Hon var från Kappadokien i nuvarande Turkiet och var sannolikt grekiska. Hon levde åren 296 till 340 och ligger begravd i Bodbe i Kakhetien. Nino var i början av sin karriär verksam också i Armenien. Här ser vi henne med det karakteristiska vinkorset.

När Georgien kristnades av den unga kvinnan Nino, i början av 300-talet, bar hon ett kors gjort av två grenar av en vinranka och det kors, med böjd tvärbalk, som är den främsta symbolen för den georgiska kyrkan, heter just vinkors. Grenarna hade hon bundit ihop med sitt eget hår. Korset finns fortfarande och kan beskådas i Sionikatedralen i Tbilisi. Det är också ett faktum att de flesta kloster historiskt haft vinproduktion och det har varit en viktig näring för klostrens ekonomi, flera kloster producerar vin än idag. Den kända grottstaden Vardzia, med omnejd, vittnar om omfattande vinproduktion och redan långt innan medeltiden var det en viktig exportprodukt.7 På många kyrkor går det att beskåda reliefer av livets träd där vinrankor klänger längs stammen, så är fallet i t.ex. Ananuri. Det är heller inte ovanligt att en präst tillkallas av privatpersoner när deras vin är färdigt. Prästen välsignar vinet och sen kan det drickas.

Livets träd, en vinplanta som klättrar i ett platanträd, d.v.s. maghlari-odling, på fasaden till den större kyrkan i Ananuri.

Det skall också sägas, att innan området kristnades, fanns det en omfattande Dionysos-kult i Kaukasus, som i romersk tappning lever vidare i Bacchus-kulten.8 Dionysos verkar också ha en uråldrig koppling till Armenien och Anatolien. En del lingvister och akademiker som arbetar med förhistoria och de indoeuropeiska språken, samt deras ursprung, kopplar den frygiska gudinnan Semele/Stimuli till Dionysoskulten. Det numera utdöda frygiska språket, i sin tur, anses vara den saknade lingvistiska länken mellan armeniska och grekiska. Därmed kan man misstänka, och det är jag inte ensam om, att delar av vinkulten ursprungligen kommer från protoarmenier, eller från annat indoeuropeiskt håll i Anatolien. Detta är dock ett eget forskningsfält och för att inte förarga någon så nöjer jag mig med dessa spekulationer. 

Enligt den grekiska mytologin var Ikarios den första människan som odlade vin och han mottog den första vinplantan från Dionysos. Dionysos var i sin tur son till Semele och hennes älskare Zeus.

Mosaiken med vinlasten är från 300-talet v.t. och staden Paphos på Cypern. Dionysus som skålar med en kantharos är från 500-talet f.v.t.

Men det har inte bara varit glada dagar för vitikulturen i Kaukasus, många motgångar har det varit också. Ibland har det varit mänskliga faktorer som t.ex. mongoler på 1200-talet, som högg ner vinrankorna för att få mer bete till sina hästar. Det har också varit muslimska regimer som ödelagt odlingar då de hade alkoholförbud. Efter mongolerna, och sedan Timur Lenk på 1300-talet, tog det runt två hundra år innan vinproduktionen repade sig. Första världskriget drabbade också Kaukasus och efter det följde strax det Sovjetiska eländet, med massutrensningar av godsägare och präster i mitten av 1920-talet. Mycket kunskap gick då förlorad och det satsades på några få sorter för att skapa kvantitet snarare än kvalitet. En av de senaste motgångarna var den ryske ledaren Gorbatjovs kampanj mot alkoholen.9 Den senaste motgången är de embargon mot georgiskt vin som Vladimir Putin infört och med tanke på att Ryssland är den största marknaden för georgiskt vin är bojkotter från det hållet mycket kännbara.

Förutom det, så har sjukdomar på plantorna tagit ut sin rätt och den amerikanska vinlusen, phylloxera, drabbade även Kaukasus hårt på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Annars har det, som i alla vinodlingar, varit problem med svampsjukdomar, främst i Västra Georgien som är lite fuktigare. Frost har inte varit något större problem då de inhemska sorterna är mycket frosttåliga, däribland den mest kända röda druvan, Saperavi. Andra kända druvor är bl.a. de vita Rkatsiteli, Mtsvane, Chinuri och Tsolikouri. Bland de mer kända eller intressanta röda återfinns Alexandrouli, Shavkapito och Mujureteuli. Faktiskt finns det flera hundra sorter som är inhemska i Kaukasus, men bara ca. 40 används i större skala kommersiellt i Georgien och något färre i Armenien. Det kanske mest berömda röda vinet heter Kvanchkara och är en blandning av Alexandrouli och Mujureteuli, vilket är en specialitet från regionen Racha. Kvanchkara är också känt som den georgiske diktatorn Stalins favoritvin. Det torra vita från Tsinandali är kanske ett bland de mer berömda vita. Bland de mer kända armeniska druvorna hittar vi den röda Areni och den vita Voskehat, båda mycket härdiga och tåliga. Voskehat är också mycket terroir-beroende och mångsidig. En kuriositet med Areni är att dess hemtrakter aldrig nåddes av vinlusen, då området var så isolerat och otillgängligt, när det väl brakade loss.

På 1800-talet introduceras västerländska metoder och det georgiska godset Tsinandali var ledande i denna utveckling. Vin från Tsinandali är fortfarande mycket välkänt. På 1800-talet sker också en viss invandring från Tyskland och de tar med sig både metoder och nya druvor, som t.ex. den mycket uppskattade vita Muscat druvan.10 I Västra Georgien, på 1880-talet, uppstår stora problem med mjöldagg, vilket gör att den amerikanska vinstocken Isabella introduceras. Isabella kallas ibland Odessa i Georgien och sorten är dessutom både frosttålig och motståndskraftig mot phylloxera, eftersom den är en korsning mellan Vitis Labrusca och Vitis Vinifera. Mjöldaggen, svartrötan och vinlusen hade importerats tidigare med de utländska sorterna. Trots att man kände till att det gick att ympa lokala sorter på amerikanska grundstammar så saknades resurser att göra det i stor skala och det fanns heller inga möjligheter att föra ut kunskapen i landet. Dessutom styrdes Sovjets jordbrukspolitik av kvasivetenskapliga rön, vilket försvårade allt arbete. Den stalinistiska politiken, senare, var en total katastrof och ledde till svält i stora områden, men det är en annan historia.11 Samtidigt var Stalin själv georgier och gillade georgiskt vin. När man slutligen (1930-tal) insett att det bästa var att ympa på resistenta grundstammar blev de lokala sorterna prioriterade, man ville ha det vin man alltid druckit, det var tradition och kultur.

Tsinandali palats och museum. Klart orientaliskt på utsidan men typiskt europeiskt på insidan.

Det är också på 1800-talet som den välkända herrgården Mukhrani etableras som framstående vinproducent i provinsen Shida Kartli. Annars brukar man bl.a. tala om mikroregionerna Kvareli och Telavi, men det finns många fler. I Georgien tilldelar man områden apellationer, precis som i Frankrike, och det finns arton, varav 14 är belägna i Kakheti. Utanför Kakhetien ligger bland annat Sviri, i Imeretien och Tvishi i Lechkumi, i provinsen Racha. Alazanidalen är ytterligare ett känt geografiskt begrepp (och en appellation), som det talas om, angående georgiskt vin. En av de mer välrenommerade producenterna är Kindzmarauli och deras produktionsanläggning är belägen i just Kvareli. På Systembolaget, i min butik, har jag hittills bara hittat ett georgiskt märke på hylla och det vinet kom från Bröderna Askaneli. Det är ett bärnstensvin gjort i kvevri och på Rkatsitelidruvor odlade i mikroregionen Tsinandali. Det mesta från Georgien som finns på Systembolaget verkar vara beställningsvaror och flertalet viner har inte provats av deras experter. Det verkar vara samma situation för de armeniska vinerna. Mer information finns på Systembolagets hemsida.

Ovan ser vi ett besök på Avtos Marani (vingård). Avto själv ser ni på första bilden och han presenterade stolt sina produkter, både vin, chacha (grappa) och konjak. Maten var utsökt! Iventus Travel i Stockholm är arrangör tillsammans med VisitGeorgia i Tbilisi.

Det traditionella sättet att framställa vin kallas kvevrimetoden och går ut på att man låter druvor, kärnor och själva klasens kvist, ligga i en stor kruka under en längre tid och spontanjäsa tillsammans med saften. Efter en kort tid, ungefär en vecka eller två, sjunker allt fast material till botten och krukan försluts. Omrörning är inte längre nödvändigt. Efter ett antal månader, vanligen ungefär sex, tar man ur det färdiga vinet med en skopa, enligt traditionen.12 På vinspråk heter den inledande jäsningen maceration och den processen pågår vid kvevrimetoden under hela framställningsproceduren, vinet har alltså skalkontakt konstant. Det som sedan blir kvar använder man för att destillera fram georgisk grappa, kallat chacha.13 Vinet som fås genom kvevrimetoden, ibland kallad "Kakhetiska metoden", är antingen rött eller bärnstensfärgat. Bärnstensvin heter i den anglosaxiska världen Orangevin och kommer såklart från vita druvor, fastän de egentligen är gröna. Mtsvane, som jag nämnt som en vit druva, bär ett namn som betyder "grön" på georgiernas tungomål. Kvevrivin utmärks också av mycket tanniner.

Olika tillverkare har något olika metoder och traditioner. På senare tid har teknikerna utvecklats och man har infört vissa moderna moment, som kontrollmetoder och experimenterat med olika grad och typ av inblandning av stjälkar. Även långtidslagring av kvevrivin i ektunnor förekommer idag. En ökad efterfrågan på ekologiska viner har även drivit fram odlare och tillverkare som marknadsför så kallade naturviner.

Kvevrikrukorna grävs från början ner i marken för att temperaturen skall vara jämn över året. De är ofta nedgrävda inne i ett hus, kallat marani, på georgiska. Marani brukar översättas till "vinkällare", men är nödvändigtvis inte en källare, utan lika ofta något slags uthus.14 Marani kan också vara namnet på en hel lantgård, eller en del av ett namn för ett specifikt vin. Givetvis bär många restauranger namnet någonting och Marani, då vin och mat är ömsesidigt beroende.

Själva kvevrin är spetsig i botten och oval i formen, detta för att den skall tåla trycket från omkringliggande jord när den är tom. Det blir också ett tryck inifrån under jäsningen. Kunskapen om själva tillverkningen av krukorna ärvs från generation till generation. När man vill skapa en kvevri är valet av lera av största vikt då leran senare påverkar det färdiga vinets mineralsammansättning och helst skall leran som används till en kvevri ha en hög halt av silver. I byn Vardishubani, i vinprovinsen Kakheti, finns en lång tradition av kvevritillverkning och processen kan följas via filmer på Youtube om man är extra intresserad. Det finns givetvis fler byar som är specialiserade i detta hantverk.

Den svartvita bilden föreställer en vinbonde med en traditionell kvevrikruka. Denna kvevri har en mer oval form än de förhistoriska som användes för 8000 år sedan, vilka var lägre och hade en vidare öppning. (Bild från 1881 och Ernest Chantre's forskningsexpedition). De andra bilderna kommer från UNESCO/Georgiska Kulturdepartementet och visar delar av tillverkningsprocessen och en ugn för bränning av keramiken. Se också en engelsktextad video som är mycket instruktiv beträffande det georgiska världsarvet. (https://ich.unesco.org/en/RL/ancient-georgian-traditional-qvevri-wine-making-method-00870)

Kvevri är det namn som används i Östra Georgien men i Västra Georgien heter krukorna churi. Även mängden druvstjälkar i vinet skiljer sig mellan landsdelarna, där det östra Kakhetien har mycket stjälkar, och de västra provinserna Imeretien och Mingrelien har lite. Provinsen Kartli, i det centrala Georgien, ligger däremellan, beträffande mängd stjälkar. De bästa stjälkarna anses vara de från sorten Rkatsiteli. För rödvin brukar man ta bort stjälkarna redan före processen tar sin början. Innan man lägger druvmos och saft i kvevrin har krukan steriliserats, förr med kalk men idag också med värmebehandling. Efter sterilisering impregneras krukan med bivax på insidan. Troligen användes också kåda, förr i tiden, en praktik vi känner från Grekland och det välbekanta vinet Retsina. Druvorna skall såklart också krossas, vilket görs i ett speciellt avlångt träkar, kallat satsnakheli. Det finns givetvis en mängd andra utensilier i en typisk marani, förutom redskap är det olika typer av dryckeskärl, samt mindre lagringskärl i keramik. Det symboliskt viktigaste är kanske det horn som traditionellt används för speciellt skålande vid viktiga högtider, ett så kallat kantsi.15 I maranin hålls också alla familjefester, s.k. supras, vilket är högt ritualiserade, typiska georgiska festmåltider. Supra kan översättas till "bordsduk" och ordet "supra" är troligen besläktat med arabiskans sufra, armeniskans sproc och turkiskans sofra, som alla är ord med liknande betydelse, d.v.s. en yta man äter på. Högst sannolikt har ordet persiskt (safavidiskt) ursprung. Den glada festmåltiden kallas också likhinis supra och supran leds alltid av en toastmaster, en tamada. Under supran hålls olika tal och man skålar för de som avlidit, till värden och värdinnan o.s.v. När vinet dricks smuttar man inte, som seden är i Europa, man sveper glasen. Som tur är dricks vinet ur mycket små glas. När någon håller tal anses det som mycket oartigt att småprata med bordsgrannen eller på annat sätt störa talaren. Själva maten förekommer i överflöd och en tjugorätters är inte ovanligt, ungefär som tapas, vilket är mer välbekant för oss.

Det finns enligt traditionen också två större fester, det är dels en skördefestival på hösten, som i Östra Georgien hålls i september och i Västra Georgien, i oktober. Denna festivitet, eller festival, går under namnet rtveli. Skördefesten pågår normalt i flera dagar. Den andra större festen, är den på våren förekommande byfestivalen. Denna typ av fest, kallad keipi, var vanligare förr och dans och sång är självklart. Det var inte ovanligt att firandet löpte över flera dagar även beträffande denna fest. Också en mindre fest-supra kallas förövrigt för keipi. En av de mer berömda höstfesterna är Alaverdoba, en flera dagar lång fest med sin höjdpunkt den 28e September. Alaverdoba firas till minne av grundaren av katedralen i Alaverdi. Han hette Sankt Joseph och var en av de tretton assyriska munkar som starkt påverkade kristendomen i Georgien. Alaverdoba har dock även förkristna element och var på 500-talet, en sedan lång tid etablerad tradition.

Förr var det viktigt att männen inte blev för berusade och det var tamadans uppgift att bromsa drickandet. Om de blev för berusade kunde de nämligen inte strida och det var ofta osäkra tider då rövarband från bergen kunde anfalla byarna när som helst. Ordet för "skål" betyder också "seger" vilket säger en hel del om det historiskt normala tillståndet i Kaukasus, det har i stort sett alltid varit oroligt och är det fortfarande.16

En speciell form av supra är begravningen och den kallas kelekhi. Vid begravningar förekommer traditionellt varken sång eller dans.

Förutom vin och chacha, tillverkas också brandy i Georgien. Traditionen att tillverka konjakliknande starkvaror har sina anor från 1870-talet och en entreprenör som hette Sarajishvili. Georgisk brandy smakar riktigt bra faktiskt och det tyckte Winston Churchill på Jaltakonferensen också. Fast han trodde den var fransk först, tills Stalin upplyste honom om de verkliga förhållandena.

Vill ni besöka Kaukasus är bästa tiden maj-juni och för vinälskaren september-oktober, vädret är som bäst i dessa två perioder. Carl Michael Bellman sjöng anno 1791:

"Gubben Noak, gubben Noak, var en hedersman. När han gick ur Arken, plantera han på marken, mycket vin ja, mycket vin ja, detta gjorde han"

გაუმარჯოს Gaumarjos - Skål

Vidare läsning beträffande vin och mat är t.ex: 

Fiering, Alice. For the Love of Wine.

Goldstein, Darra. The Georgian Feast: The Vibrant Culture and Savory Food of the Republic of Georgia, University of California Press, 2018.

Granik, Lisa. The Wines of Georgia, Infinite Ideas, 2020

Hudin, Miquel & Kholodilina, Daria . Georgia: A Guide to the Cradle of Wine.

Horkey, Matthew och Tan, Charine. Uncorking the Caucasus: Wines From Turkey, Armenia, And Georgia. 2016.

Pruth, Charlotte & Lundqvist, Anastasia. Blå Berg, Grön Mat, Orange Vin.

Tukadze, Tiko, Supra, A feast of Georgian cooking.

Radioprogram: (SR) Expedition Noa - Vingrottans hemligheter. 

Följ med Tobias Svanelid och Richard Holmgren till Areni i Armenien där världens äldsta vinframställningsplats upptäckts. Hör om Noas vin, om urgamla dryckesoffer och om hur 6000-årigt vin smakar:  https://sverigesradio.se/avsnitt/1280556

Videos: (Alla på georgiska)

Vin i Georgien allmänt: (English subtitles) https://www.youtube.com/watch?v=eoyI2bJrTnU 

https://www.youtube.com/watch?v=_-0RrsLUfMM

Reportage från Velitsikhe och en vinkällare från 1500-talet: https://www.youtube.com/watch?v=-oCsp1ytEic

Reportage från vinregionen Kakheti:  https://www.youtube.com/watch?v=9bgCiCz13Ds

Kvevritillverkning: https://www.youtube.com/watch?v=VD617tvNWIA&list=PLkNMwKq-nlsm39Q2tlAcP2K40CNAJBy0D&index=39&t=0s

Vinodling och tillverkning:  https://www.youtube.com/watch?v=Q7UidSaazDo&list=PLkNMwKq-nlsm39Q2tlAcP2K40CNAJBy0D&index=39

https://www.youtube.com/watch?v=uM9KA74YYBA&list=PLkNMwKq-nlsm39Q2tlAcP2K40CNAJBy0D&index=40

Reportage från Numisi marani:  https://www.youtube.com/watch?v=1QpClMv1lqc&list=PLkNMwKq-nlsm39Q2tlAcP2K40CNAJBy0D&index=41

Film från UNESCO/Georgiska Kulturdepartementet (English subtitles)  https://ich.unesco.org/en/RL/ancient-georgian-traditional-qvevri-wine-making-method-00870

Noter

1.  Här får läsare vara uppmärksamma för det förekommer allmänt att publikationer blandar ihop antalet år och många säger att de arkeologiska bevisen för vinodling är från 8000 f.v.t. (f.kr), det är fel. 6000 f.v.t. är korrekt.

2.  Shulaveri-Shomo (c. 6000-4000f.v.t.) avlöses av Kura-Araxes (c. 4000-2000f.v.t.) och Trialeti-Vanadzor (c. 1700-1500f.v.t.). Dessa förhistoriska kulturer odlade och framställde givetvis också vin. Man spekulerar om att människorna i Kura-Araxes talade hurritiska.

3.  Det sista steget i vinodlingens utvecklig nåddes redan innan vår tideräknings början d.v.s. före kristus.

4.  Det finns även en druva som heter Areni, ett geografiskt område, samt en modern vintillverkare med samma namn.

5.  Det finns också spekulationer om att själva ordet vin kommer från georgiskans ღვინო "gvino". Men teorin om det indoeuropeiska ursprunget är starkare. Armeniska är ett indoeuropeiskt språk.

6.  Ararat är hebreiska och namnet på den proto-armeniska staten Urartu, som alltså är det gamla Armenien. Urartu existerade ungefär 1200 - 600 före vår tideräkning (f.v.t.). Mer information finns på bl.a. Sveriges Radio Historia och programmen "Expedition Noa".

7.  Förutom Vardzia kan vi nämna de större georgiska klostren Ikalto, Alaverdi och Nekresi i Kakhetien, samt Gelati i Imeretien. I Akamenidernas huvudstad Persepolis finns det avbildat hur armenier levererar vin till kungen och då handlar det om ca. 500 - 300f.v.t.

8.  Dionysos, i det klassiska Greklands pantheon, är druvskördens, vinets och vintillverkningens gud. Han är också en fruktbarhetsgud, gud för extrem religiös hänförelse och teater/drama. Dionysos är känd sedan c.1300 f.v.t. och den Mykenska kulturen.

9. Det kan antas att fallen Moldavien och Södra Kaukasus, i kombination med restriktiv alkoholpolitik, allvarligt undergrävde Gorbatjovs anseende. Han hade inte kunskap och förståelse för den centrala roll vinet har i de kulturerna. I själva Ryssland ledde alkoholrestriktionerna enbart till en enorm ökning av sockerförsäljningen.

10. Muscat Blanc á Petit Grains / White Muscat

11. En man vid namn Trofim Lysenko styrde jordbrukspolitiken och det anses idag att han vred klockan tillbaka ca. 50 år. Han förnekade bland annat genetiken, grundläggande växtkunskap, växtnäringslära o.s.v.

12.  I extrema fall kan det stanna i kvevrin i femtio år. En tradition innebär att man fyller en kvevri när en pojke föds, för att senare öppna den när han gifter sig.

13.  Den destillerade alkoholen har en helt annan historia som tar sin begynnelse i Baghdad (Irak) på 800-talet.

14.  I kallare trakter är det ofta en källare, med hänsyn till temperatur. I varmare trakter kan det vara en konstruktion med bara ett tak.

15.  Ett dryckeshorn är oftast ett horn från en vildget, vilka lever i bergen i Kaukasus. Hornet kokas och poleras och förses ibland med dekorationer av metall. Hornet skall alltid tömmas i ett svep vid det närmast rituella skålandet. 

16.  Det finns tre, mer eller mindre, vilande konflikter. Nagorno-Karabach, Sydossetien och Abkhazien, förutom de ständigt oroliga bergen i Norra Kaukasus.

Intressanta Websidor:

På svenska finns följande sida och där kan man också beställa vin: https://houseofwinegeorgia.com/georgisk-vinkultur/historia/

https://www.hereswine.com/history

https://armeniawine.am/

https://en.vinoge.com/history/history-georgian-wine

https://www.georgianjournal.ge/culture/35215-rituals-related-to-wine-making-in-old-georgia.html?rnd=1557434065.5162

https://exoticwinetravel.com/armenian-wine/ 

https://georgianwinesociety.co.uk/about-georgian-wines/

https://enoteca.ge/en/variety/

https://www.nationalgeographic.com/news/2011/1/110111-oldest-wine-press-making-winery-armenia-science-ucla/

https://www.winesgeorgia.com/site/label/403-umano-kindzmarauli

https://www.georgiawinecountry.com/early-georgian-wine-history-culture/

https://www.vinjournalen.se/vin-fakta/georgien-vi-har-vinet-i-blodet/

Appendix

Inledningsvis vill jag säga något om beskrivningen av smaker. Jag anser att ungefär hälften hör hemma i poesins värld, för vem vet hur svarta, vita eller gula frukter smakar. Inte heller brukar jag smaka på vilda skogsblommor och vildpäron. Ibland beskrivs en smak som "framåt", "tuff" eller "tyken". Jag hittar också liknelser med musik och berömda klassiska stycken, men även med Beatles och Rolling Stones. Ibland finner jag till och med liknelser med New Yorks tunnelbana, smogen i Bangkok eller busstrafiken i Herrljunga. Men kanske är det så att vin hör hemma i poesins, musikens och konstens värld, där harmonier och tankar flätas samman, flyter ut och sammanstrålar, som mat och vin, i gommen, i näsan och på tungan. Det är inte utan att man tänker sig att stjärnkockar, poeter och vinkonnässörer smakat lite lagom mycket och funnit inspiration! Eggat varandra vid långa sittningar till mer och mer fantasifulla beskrivningar. Det låter fint, hur som helst! Att beskriva upplevelsen i kemiska formler och reaktioner, eller i medicinska anatomiska och neurosensoriska termer, det är säkert möjligt, men skulle bli ganska tråkigt. Därför tar jag mig själv friheten att ibland sväva ut i den språkliga fantasins värld! Den kände poeten Alexander Pushkin lär ha sagt att varje georgisk maträtt är en dikt. Detsamma torde gälla för ett vin. Pushkin är en av många litterära figurer som levde i Kaukasus en tid.

Glosor - Vin, alkohol och fest

Skål (armeniska: Կենաց kenats/genats "till livet")

Vin - gvino ღვინო (armeniska: gini գինի) Ursprunget till detta ord är omdebatterat. En del hävdar att det kommer från det kartveliska urspråket, men många fler hävdar att det kommer från ur-indoeuropeiska och det nämns i mycket gammal grekisk skrift från den mykenska kulturen (ca. 1600-1050 f.v.t.). Både armenier och georgier gör anspråk på att vara folket från vinets ursprungsland.

Vinstock / vinplanta - vazi ვაზი (armeniska: Vort'atunk որթատունկ )

Jord - niadagi ნიადაგი (arm: հող hogh ) Det finns upp mot 50 olika typer av jordmån i Kaukasus och i kombination med det skiftande landskapet skapar detta en uppsjö av olika "terroir" som det sägs på vinspråk

Mjöldagg - ch'raki ჭრაქი (mögel: chamoskhma ჩამოსხმა)

Druva - q'urdzeni ყურძენი (arm: Kaghogh խաղող )

Träkar för krossande av druvor - Satsnakheli

Dryckeshorn - qantsi ყანწი (djurhorn, oftast från vildget men ibland från tjur)

Kvevri ქვევრი - Traditionellt jäskärl i Kartli-Kakhetien. De största kan rymma upp till 3500 liter, men 1000 liter anses vara det bästa. Enligt officiell translitterering skall det stavas med K (ქ), inte med Q (ყ), vilket dock är mycket vanligt, men likväl inkorrekt. På armeniska heter dessa stora keramikkärl Karas.

Traditionellt jäskärl i Västra Georgien - Churi ჭური

Andra typer av lagringskärl - chapi och satskhao

Andra typer av dryckeskärl - khelada, doki, sura, chinchila, deda-khelada och dzhami.

Årlig (vintage) skördefestival - Rtveli რთველი

Vinglas - puzheri ფუჟერი

Torrt vitt vin - mshrali tetri gvino მშრალი თეთრი ღვინო. T.ex. Giuaani - Mtsvane Qvevri som fermenteras fem månader i kvevri för att sedan mogna på ekfat i fyra månader. Ett annat torrt vitt vin är Chateau Khashmi - Kisi, ett bärnstensvin som enbart jäst och mognat i kvevri. Kisi är helt naturligt, ofiltrerat och utan tillsatt svavel.

Torrt rött vin - mshrali ts'eteli gvino მშრალი წითელი ღვინო. Det kanske bästa och mest berömda röda torra vinet heter Mukuzani. Mukuzani lagras på ekfat i tre år och är gjort på uteslutande Saperavi.

Rött vin - Karmir gini Կարմիր գինի 

Vitt vin - Spitak gini Սպիտակ գինի

Orshimo - en slags kalebass-skopa med långt handtag som används för att ösa ur kvevrin.

Salkhino och Satsivo är två benämningar på de typer av vinförråd som återfinns i grottstaden Vardzia. Eftersom vinförråden i Vardzia ligger/låg inne i berget behövde man inte gräva ner krukorna, utan bara karva ut ett "fäste" i stengrunden.

Ek - mukha მუხა. (armeniska: kaghnu կաղնու ) I Kaukasus tillverkar de egna tunnor av kaukasisk ek, Quercus macranthera, vilka kostar mycket mindre än importerade tunnor. Ektunnor har använts för lagring och transport av vin i minst 2000 år. En typisk tunna rymmer 225-liter. Även ekträden är påverkade av terroir och samma art från olika betingelser kan ha helt olika egenskaper. I Armenien använder man ek från Nagorno-Karabach/Artsakh. Kaukasisk ek anses tillföra kryddighet och toner av eucalyptus, förutom vanilj. Det vanligaste materialet i Europa är annars vanlig Ek, Q. Robur och Bergek Q. Petraea. Populärt är också ek från Ungern, vilket är Quercus robur, men med en annan proveniens. Italienarna vill helst ha ek från Slavonien i Kroatien. I Amerika används Vitek, Quercus alba och Q. Garryana, vilket torde bli "Garryek" på svenska. Kaukasisk ek ger mjuk, eller låg, tanninhalt och passar för fräscha fruktiga viner och ger en frisk mineral-profil också för spritdrycker. Även rostningen av tunnan påverkar vinet markant och det finns olika typer av rostning. Georgiska tunnbindare har traditionellt föredragit ek från Maikop, nära Sochi, i Norra Kaukasus. I Maikop är det kallare och eken växer därför långsammare och ger en tätare fiberstruktur. Områden som t.ex. Bolnisi och Khvanchkara i Racha har en lång tradition av användande av ekfat. Idag förekommer också moderna metoder som nedsänkande av ekstavar i rostfria tankar och s.k. "tepåsar", vilket innebär att stora nätsäckar med ekspån nedsänkes i lagringsbehållarna för att erhålla den karaktäristiska smaken. När ett ekfat har använts färdigt och inte längre avger speciellt mycket smak, övergår det till lagring av spritdrycker. I Europa skeppas många uttjänta ekfat till Skottland och Irland för att tjänstgöra i whiskeytillverkningen. Speciellt åtråvärda är de tunnor som använts för dessertviner.

Grappa - ch'ach'a ჭაჭა. Även pressresterna efter vintillverkningen kallas chacha. Men vid kvevrimetoden talar vi mer om det mos som är kvar i botten av krukan, då någon pressning inte förekommer. På engelska säger man "pomace" vilket är ett bättre uttryck i detta sammanhang. Druvspriten Chacha skiftar mycket i kvalitet och har man otur smakar det mindre bra, för att inte säga avskyvärt, "hemgjort raketbränsle med en ton av fotogenos en kall vintermorgon, blandat med aromer av sur pipsaft och bärfis". De bättre varianterna är en bra avslutning på en mastig måltid och avrundar en sittning på ett utmärkt sätt. Själv föredrar jag citrusvarianterna. Grappa är ett italienskt ord, men på både franska och engelska heter det "marc". Chacha kan fås genomskinlig eller brun, varav den senare har lagrats i ekfat. Alkoholhalten brukar ligga över 40%.

Honungsvodka - taplis araq'i (honung: tapli თაფლი), (vodka: araq'i არაყი) I Turkiet är Arrak en sprit kryddad med anis, precis som t.ex. grekisk Ouzu.

Armenisk grappa - Khaghoghi oghi. Oghi (օղի) är normalt hembränt och görs av en mängd olika sorters bär och frukt, som t.ex. päron, äpplen, aprikos, björnbär och fikon. Den vanligaste varianten, efter druvdestillatet, är dock gjord av mullbär. Mullbärsoghi produceras kommersiellt och exporteras under namnet Artsakh (armeniska: mullbär - t'ut' թութ )

Bröllop - korts'ili ქორწილი

Toastmaster - tamada თამადა

Dop - natloba ნათლობა

Begravningsfest - ch'iris supra ჭირის სუფრა Google översätter det något makabert fyndigt till "pesten ligger på bordet".

Begravingsmåltid (supra) - kelekhi (dans och sång förekommer inte på dessa)

En skål (salutering) på en kelekhi - შესანდობარი shesandobari

Festmåltid - likhinis supra ლხინის სუფრა, ett annat namn är "keipi". En keipi var förr en fest som hölls på våren och som omfattade hela byn och vid denna typ av byfester är det närmast obligatoriskt med sånger och dansande.

En skål på en keipi kallas - sadghegrdzhelo სადღეგრძელო

Druvor och Viner

Druvor och appellationer i Georgien

Det är lite osäkert hur många inhemska druvsorter det finns, eftersom samma druva har olika namn i olika länder och provinser. Dessiutom kan flera länder göra anspråk på samma druva. Om detta tvistar de lärda ampeleograferna.1 Men med säkerhet är det flera hundra sorter i både Georgien och Armenien, men långt färre används kommersiellt. Här presenteras bara ett fåtal någorlunda intressanta. En ungefärlig skördesiffra för Georgien är 52.000 ton Rkatsiteli, 38.000 ton Saperavi och 2400 ton Kakhuri Mtsvane, enligt siffror för de tre största druvorna år 2015. År 2019 finns det 22 tillverkare som var och en tillverkar mer än 1 miljon flaskor per år, dessutom hundratals mindre vinmakare. Den sammanlagda odlade arealen är 48.000 hektar.

I Georgien finns hittills bara 20 appellationer (PDO's) registrerade, varav de flesta i den östra och viktigaste vinregionen, Kakheti.2 Endast fem ligger i de mer västliga delarna av Georgien. Dessa fem är Atenuri/Ateni i Shida Kartli, Sviri i Imeretien, Tvishi (Lechkumi) och Khvanchkara i provinsen Racha, samt slutligen Bolnisi-PDO i provinsen Kartli. Det västliga provinserna Mingrelien, Guria och Adjarien, saknar alltså egna appellationer. Likaså finns inga prominenta kvalitetsutmärkelser, appellationer, för de sydliga provinserna Kvemo Kartli och Samtskhe-Javakheti. Inte heller Mukhrani (Mtskheta-Mtianeti) har sin egen appellation, vilket man kan anta att de strävar efter, eftersom det redan är ett väletablerat varumärke. Motsvarigheten till den franska beteckningen för appellation, ACP (förr AOC) förkortas i Georgien PDO, vilket utskrivs "Protected Designation of Origin".

Röda georgiska druvor

Saperavi, "färg, färgämne, kulörens hem". En tenturierdruva3, med rött fruktkött, som är Georgiens mest planterade. Saperavi har mycket mörkt skal och ger ett vin med mycket textur. En del tillverkare kallar detta vin för "svart vin". Ger ofta ett vin med smak av lakrits, svart frukt, choklad, jord, grillat kött och tobak. Det är en mycket användbar druva som kan förädlas till torrt, halvsött och sött vin, även dessertvin och rosé görs av Saperavi. En torr Saperavi liknar en blandning mellan Blaufrankish och Syrah. Det kända vinet Mukuzani görs av Saperavi och lagras därefter tre år på ekfat. Fler viner som görs av denna druva är bl.a. Akasheni, Kindzmarauli och Alazani.

Alexandrouli trivs på soliga kalkrika sluttningar och Racha är lite av dess hemregion. Den har låg tanninhalt och kan göras till torrt och halvtorrt vin med smak av hallon och mörka körsbär (men ingen vet hur mörka körsbär smakar). Alexandrouli har en lång säsong och skördas relativt sent. Utgör merparten av druvblandningen i det berömda Khvanchkaravinet.

Mujuretuli kommer från Racha och är den andra beståndsdelen i Khvanchkara. För att vara en riktigt fin Khvanchkara skall bägge druvorna vara helt odlade i Racha. Mujuretuli-viner kan bli mycket söta och anses ha lite smak av Granatäpple. Likt Alexandrouli mognar Mujeretuli sent. Khvanchkara förekommer som både torrt och halvsött och skall vara en blandning där Mujuretuli utgör 30%.

Shavkapito har sitt ursprung i det inre av provinsen Kartlien. Denna druva blir mycket påverkad av terroir och är därmed mångsidig. Den har kort säsong och påverkas också mycket av tillverkningsmetod. Används till rödvin, rosé och mousserande. Shavkapito odlas i andra delar av Georgien också. Kvevrivinet passar till viltfågel, grillat lamm och nöt, samt till tomatsåser. Chateu Mukhrani gör (ryktesvis) ett utsökt torrt vin från denna inhemska röda druva.

Usakhelouri, "druva utan namn". Denna druva härstammar från Västra Georgien och är mycket ovanlig, den årliga skörden ligger på bara några ton. Odlas på Kaukasus sluttningar och det torra eller halvsöta vinet kan ha en diger prislapp. Vinet har en aromatisk och sammetslen karaktär, med smak av röda frukter, mynta, peppar och skogens undervegetation. Men det är som sagt ett mycket svårfunnet vin. Och! Har man smakat på undervegetationen så har nog drycken lite för hög alkoholhalt!

Förutom inhemska druvor odlas också bl.a. Cabernet Sauvignon, Montepulciano, Aligoté och Isabella.

Vita georgiska druvor

Rkatsiteli "rödstjälk". En härdig och lättodlad stock som ger en druva med hög syra och sötma vid mognad. Används till kvevri-vin, konventionellt vin och brandy. Som konventionellt vin antar det en lite kryddig arom, med smak av grönt äpple och kvitten, som kvevri-vin blir det krämigare och bärnstensfärgat. Odling av Rkatsiteli är mycket utbredd och det är i särklass den mest odlade vita. När denna druva odlas i Kakheti rår inte mjöldaggen på den och den trivs bäst på kalkrika jordar. Den har odlats sedan kristendomens födelse, troligen ännu längre.

Mtsvane, "grön" är en mycket allmänt förekommande druva som har en uppsjö olika namn, och som har gett upphov till en mängd nya varieteter. Den blandas ofta med Rkatsiteli för vinproduktion. Enligt vissa uppgifter skall det vara samma druva som Goruli Mtsvane, men andra uppgifter säger annat, och att Goruli Mtsvane skulle vara en ovanlig och exklusiv druva. Jag finner ingen bra information om detta. Ett mousserande vin med en blandning av Chinuri och Mtsvane är vanligt. När vin från denna druva görs i kvevri kan resultatet bli mycket bra. Vinet har då toner av persika, lime, aprikos, pinje och nötter.

Chinuri skall, enligt vissa, ha fått sitt namn av ordet för bäst, "chinebuli" och så kallas sorten av en del. Det finns fler teorier om namnet. Ursprunget är Kartlien. Denna druva mognar sent på säsongen och ger ett vin med drag av mynta och vildpäron, vem som nu någonsin smakat vildpäron. Chinuri är också känd för att ge hög avkastning, intressant om det är det man är inriktad på. Atenuri är ett känt vin från denna druva.

Tsolik'ouri är en druva som mognar sent. Den ger ett vin som smakar lite citrus, med toner av blommor och aromer som beskrivs som gul frukt och vita plommon (vad det nu är?). Tsolikouri lämpar sig mycket bra för lagring och används dessutom till mousserande vin.

Krakhuna är en sort som blommar sent och ger ett vin med aprikos, banan och honungstoner. Det är en sort vars vin lämpar sig utmärkt för lagring och det har hög alkoholhalt. Denna sort är mest spridd i Västra Georgien.

Tsitska är också en sort lämpad för de fuktigare västra landskapen. Det antas att detta är en av de äldsta kultivarerna och varieteten används fördelaktigt för mousserande vin. Tsitskavin beskrivs som livligt och syrligt. Det smakar vegetation med toner av honung, päron, citron och melon.

Bland utländska druvor kan nämnas Chardonnay och Vit Muscat (Muscat Blanc á Petit Grains).

Druvor från Armenien

I Armenien odlas vin på 17.000 hektar, varav 12.300 är lokaliserade till Araratplatån och cirka hälften av dem i Armavir. Andra provinser för odling är Aragatsotn, Vayots Dzor, Hadrut och Artsakh. Förutom de druvor jag nämner nedan finns också bl.a. Hakhtanak, Karmrakhyut och Anahit. Speciellt för Armenien är att allt vin odlas på höga höjder och att man har världens äldsta vinkultur, i vart fall om vi skall tro på Gamla Testamentet.

Röda armeniska druvor

Areni Արենի , ibland kallad "Areni Noir".(Areni är också ett område, en by och en tillverkare) Areni ligger så isolerat och svårtillgängligt att denna trakt aldrig nåddes av vinlusen på 1800-talet. Druvan har ett tjockt skal som skyddar den mot det tuffa klimatet som kan vara både mycket kallt och mycket varmt. Druvan ger ett vin med mjukt tannin och fräschör. Vinet kan smaka av gräs, örtkryddor och sura körsbär, ibland kanske som en blandning av Pinot Noir och Sangiovese. Vinet Zorah Karasi, från Areni, kom med på Bloombergs topp-tio lista år 2012, vilket anses som ett genombrott för armeniska viner. Areni skördas normalt i oktober.

Khndoghni "som skapar skratt". En druva från Nagorno-Karabach med mycket tannin-innehåll och bra lagringspotential. Ger ofta ett vin med smak av blå frukter och lite jord. Lagras i ekfat som härstammar från samma område. Från denna druva görs ett fylligt vin som marknadsförs som Artsakh, vars jordiga choklad och röksmak passar till armeniskt grillat, Khorovats.

Vita armeniska druvor

Voskehat "gyllene frö/bär". Den vanligaste vita. En druva som är mycket frost och värmetålig och ger ett vin som varierar från persika och aprikostoner, till tropisk frukt som ananas och banan, helt beroende på växtsäsongernas variationer. En mycket terroirberoende druva.

Kangun, är en modern druva framtagen 1979 med Rkatsiteli som en av föräldrarna. Denna druva är idag vanlig i odling och används för torrt vitt vin och dessertvin.

Några tillverkare i Georgien

Noter till appendix

1. Ampeleografi är läran om druvors ursprung och släktskap. Man studerar släktet Vitis med alla drygt 70 släktingar och dess tusentals varieteter, hybrider och grundstammar.

2. Apellation är en kvalitetsmärkning som anger regler för vad som är tillåtet för ett vin från ett visst område. Detta förkortades förr AOC i Frankrike, men är idag ändrat till AOP, "Appellation d'Origine Protégée". Vilka druvor som ingår i ett visst vin regleras också enligt AOP, men behöver inte anges på flaskans etikett.

3. Tenturierdruvor med färgat fruktkött är ganska ovanliga och en annan georgisk tenturier är Otskhanuri Sapere. Tenturierdruvor kan användas i små mängder för att förbättra färgen hos rödviner gjorda på andra druvor.