Fördrag och andra händelser i Östeuropa och Mellanöstern i samband med Första världskriget.

11.12.2022

Första världskriget fick till följd att fyra imperier gick under, d.v.s. Ryska imperiet, Österrike-ungern, Osmanska imperiet och Kejsardömet Tyskland. Endast Storbrittanien överlevde och i viss mån Frankrike. Dessutom uppstår stormakten USA. Förutom detta ritades Östeuropas och Mellanösterns kartor om fullständigt. Ändå är det enda vi i stort sätt vet skyttgravarna på Västfronten, nervgasattacker, miljontals döda engelsmän, tyskar och fransmän, samt fredsuppgörelsen i Versaille. Men det var i Östeuropa och Mellanöstern som kriget fick verkligt långsiktiga konsekvenser.

Som en upptakt till Första världskriget utspelar sig det Första Balkankriget 1912-1913 och det var en tillfällig union mellan Grekland, Bulgarien och Serbien (Balkanligan) som försökte slänga ut Osmanerna från Europa. Strax därefter, 1913, blir de tre Balkanstaterna oense sinsemellan och ett mindre krig mellan dem utbryter, där också Rumänien dras in. Framförallt handlade Andra Balkankriget 1913 om hur man skulle dela upp det som idag är Nordmakedonien.

Skotten i Sarajevo avlossas den 28 juni 1914. Detta är en händelse som ofta anses ha utlöst kriget, men det är egentligen bara en symbolisk gnista. Kriget hade inträffat oavsett denna enskilda händelse.

Brest-Litovsk 3e mars 1918 är en separatfred mellan den nya Sovjetregimen i Ryssland och Centralmakterna d.v.s. Tyskland, Österrike-Ungern, Bulgarien och Osmanska imperiet. Ryssland avsäger sig Finland, Polen, Ukraina, Belarus, Baltstaterna samt Transkaukasus. Främst var detta en åtgärd som Lenin och Trotskij mf.l. vidtog för att kunna genomföra revolutionen i lugn och ro på hemmaplan. Den nya bolsjevikregimen hade ett inbördeskrig att utkämpa (1917 - 1922). Lenin var dessutom sponsrad av Tyskland som ville så split hos sin fiende Tsar-ryssland.

Fördraget i Bukarest 7e maj 1918 var en uppgörelse mellan Rumänien och Centralmakterna. Rumänien hade kommit med i kriget på Trippelententens sida 1916. Framförallt måste Rumänien ge södra Dobrudzja till Bulgarien, ett område de tagit i Andra balkankriget 1913. Fördraget upphävs strax i Versaille och följs upp av Trianonfördraget istället. (Ententen utgjordes av Frankrike, Storbrittanien och Tsarryssland)

Vapenvilan i Mudros (Lemnos, Grekland) den 30e oktober 1918 gör slut på striderna mellan Osmanska imperiet/Turkiet och de allierade/Ententen i Mellanöstern. Även Balkan stabiliseras. Grekland drar sig tillbaka från Östra Thrakien till dagens gräns vid floden Maritsa/Meriç och staden Adrianopel/Edirne tillfaller Turkiet. Turkiet får också dra tillbaka sin militär i Hejaz (Saudiarabien), Jemen, Syrien, Mesopotamien (Irak), Tripolitania och Cyrenaica. De två senast nämnda provinserna ligger i dagens Libyen. Dessutom läggs Istanbul och Bosporen under de allierades kontroll.

Vapenstilleståndet i Compiègneskogen 11 november 1918 innebar ett slut på striderna på Västfronten och ledde fram till Versaillefördraget.

Fredsfördraget i Versailles 28 juni 1919 upprättas exakt fem år efter Skotten i Sarajevo. Det är detta fredsfördrag som vi i väst minns och då ofta som det enda, fast det bara var ett litet av flera. Däremot så innebar de hårda straffen och det stora skadeståndet att fördraget indirekt leder till ett nytt storkrig. Förutom de tunga skadestånden som pålades Tyskland så tillföll Elsass-Lorraine Frankrike och Saarlandet skulle vara demilitariserat. Gränserna mellan det nya Sovjet och det genom fördraget återupprättade Polen definierades inte i Versaille, vilket resulterar i ett nytt krig, som i.o.f.s. startade redan i februari 1919, d.v.s. det Polsk-sovjetiska kriget.

Polsk-sovjetiska kriget 1919 - 1921 var ett krig mellan Sovjetryssland och Sovjetukraina på ena sidan samt republiken Polen och Folkrepubliken Ukraina på andra sidan. Det var alltså ett krig mellan fyra nya stater som uppkommit i tumultet under Första världskriget och Ryska inbördeskriget. För att göra det ännu mer komplicerat fanns det också Vita (tsartrogna) trupper samt en fristående anarkistisk armé under Nestor Makhno. Båda dessa två senare nämnda styrkor opererade i det område vi idag kallar Ukraina och var fiender sinsemellan. Anarkisterna var inledningsvis allierade med bolsjevikerna, men de blev senare fiender. Egentligen är det inte hela sanningen heller, för det var fler turer i den ukrainska delen av detta.

Under Första världskriget hade polska soldater varit enrollerade i både den ryska, den tyska och den österrikiska armén och alltså slagits mot varandra. När sedan det Polsk-sovjetiska kriget bröt ut fanns det dessutom aktiva kommunister, både på den polska och den sovjetiska sidan, vilket komplicerade saken. Dessa kommunister hade såklart en gemensam agenda. Att det dessutom fanns polska militära enheter även på den tsarrryska sidan i inbördeskriget gjorde inte saken enklare. Vid denna tid var Vilnius, Minsk och Lviv kulturellt viktiga polska städer. Polska nationalister var sugna på revansch och på att återupprätta det Storpolen som gått förlorat i slutet av 1700-talet. Bolsjevikerna ville å sin sida sprida revolutionen till resten av Europa och ville ta över Polen för att kunna stödja kommunister i Polen och Tyskland.

Två propagandatryck från Polsk-sovjetiska kriget. Den sovjetiska framställer polackerna som "en gris dresserad i Frankrike" vilket innebär att Polen skulle gå de imperialistiska västmakternas/Ententens ärenden. Årtalet 1772 syftar på Polens krav på att återgå till Storpolens gränser innan delningarna på 1700-talet. Det var Frankrike som stöttade de polska nationalistiska strömningarna mest. Den polska nationalistiska säger ungefär "Till vapen! Rädda fäderneslandet! Tänk på vår gemensamma framtid!" 


Saint Germain-en-Laye 10 september 1919 är en uppgörelse mellan Ententen och Österrike. Rumänien får Bessarabien (nuvarande Moldavien) och Transsylvanien. Tjeckoslovakien och Jugoslavien uppstår som nybildade stater. Även Polen, som är tillbaka i historien som självständig stat, får territorium från Österrike. Efter detta fördrag är Österrike splittrat eller kanske, skall man säga, upplöst.

Fördraget i Neuilly-sur-Seine 27 november 1919 är en uppgörelse mellan Ententen och Bulgarien. I och med detta fördrag tappar Bulgarien kontakten med Egeiska sjön, eftersom det området går till Grekland. Bulgarien får också släppa mindre områden till Jugoslavien och Rumänien.

Trianon-fördraget 4 juni 1920 är en uppgörelse mellan Ententen och Ungern som får till följd att Ungern förlorar två tredjedelar av sitt territorium. Ungern utgjorde vid tillfället ena riksahalvan av dubbelmonarkin Östrerrike-Ungern. 3 miljoner ungrare hamnar utanför rikets gränser och de flesta av dem i Rumänien. Ungern får också släppa delar av Banatet till Jugoslavien, samt även ge upp Karpato-Ukraina till Polen och en liten del av det gamla riket till nybildade Tjeckoslovakien. Ungerska nationalister och historiker idag menar att Trianonfördraget är den sämsta uppgörelsen i världshistorien och konflikten mellan ungrare och rumänska nationalister är aktuell till denna dag.

Sevres-fördraget 10 augusti 1920 var en uppgörelse mellan Osmanska riket och Storbrittanien, Frankrike och Italien bland andra. Hela uppgörelsen byggde på det hemliga Sykes-Picot avtalet som Storbrittanien och Frankrike hade kommit överrens om redan 1916. Freden i Sevres innebar att flera nya stater bildades. Irak, Armenien, Syrien och Palestina blev nya länder. Dessutom fick Turkiet lämna ifrån sig alla krav på de grekiska öarna samt låta Grekland behålla Smyrna/Izmir. Istanbul och Bosporen ställdes under internationell kontroll. Turkiet var dock statt i inre upplösning och den nya regimen med Kemal Ataturk i spetsen erkände inte fördraget. Detta resulterade i krig med Grekland och man upprättade senare ett nytt avtal i Lausanne 1923 som ersatte Sevres. Bland annat delades Armenien mellan Sovjet och Turkiet redan 1922 och staden Izmir blev turkisk. Brittiska, franska och italienska trupper befann sig i Istanbul från 1918 fram till den 4e oktober 1923. Efter Sevres finns inte Osmanska riket mer och Turkiet hade blivit en nationalstat.

Freden i Riga, undertecknades den 18 mars 1921 och innebar slutet på Polsk-sovjetiska kriget som brutit ut 1919. Detta resulterade i att Galizien (Västra Ukraina) och Lviv hamnade i Polen. Gränserna i Östeuropa fastställs senare i Paris av den s.k. Ambassadörskonferensen 1922. Ambassadörskonferensen var ett namn för representanterna i Paris för de segrande stormakterna i kriget, d.v.s. Frankrike, Storbrittanien, Japan och Italien (USA var inte representerat). Freden i Riga och den gränsdragning som gjordes fick senare konsekvenser i anti-polska stämningar. Bland annat resulterade det i massakrer på polacker utfört av ukrainare under 1930 och 1940-talen. Främst skedde detta genom initiativ av den extremnationalistiska ukrainska organisationen OUN. Även den Sovjetiska säkerhetspolisen NKVD utförde etnisk rensning genom de åtgärder de vidtog mot den polska minoritet som hamnat inom den sovjetiska sfären åren 1938 och 1939. I och med Andra världskriget ritas kartan om igen. Se vidare t.ex. Curzonlinjen, som idag ungefär utgör gränsen mellan Polen, Belarus och Ukraina.

Fördraget i Kars den 13e October 1921 fastställde gränsen i Södra Kaukasus mellan de två nya staterna Turkiet och Sovjetunionen. Fast egentligen utropas inte Republiken Turkiet förrän 1923 och Sovjetunionen bildas formellt först i december 1922. Under ett kort tag hade de tre sydkaukasiska länderna Azerbaijan, Armenien och Georgien varit självständiga stater. Men bolsjevikerna invaderade och ville kontrollera så mycket som möjligt av det forna Tsarryssland. I maj 1920 intog Röda armén Baku och Azerbaijan. I september till november 1920 ockuperade de Armenien, för att i februari till mars 1921 också ta Georgien och Tbilisi. Röda armén tågar in i Tbilisi den 25e februari. Operationen i Södra Kaukasus hade orsakat viss splittring i Moskva och man hade faktiskt den 7e maj 1920 slutit ett avtal om att acceptera de självstänfiga staterna i Södra Kaukasus. Men två ledande bolsjeviker, d.v.s. georgierna Ordzhonikidze och Dzjugashvili (Sergo och Stalin) ville annorlunda och tryckte på för en ockupation.

Fördraget i Kars innebar att Turkiet fick en stor del av Armenien / Östra Anatolien d.v.s. områden som tagits av Tsarryssland i det Rysk-turkiska kriget 1877-1878. Bakgrunden till de självständiga staterna i Kaukasus var att socialdemokrater (mensjeviker) vunnit demokratiska val. Det fanns också ett aktivt stöd från Storbrittanien, som såg ett självständigt Kaukasus som ett bålverk mot Rysslands expansion i Asien och Mellanöstern. Detta var ett led i det som vid den tiden kallades "Stora spelet", vilket handlade om herraväldet över Indien och Persien, d.v.s. en rivalitet mellan Ryssland och Storbrittanien. Petroleum var en viktig faktor i sammanhanget redan för hundra år sedan och oljeledningen från Baku till Svarta havet var avgörande. När Azerbaijan väl hade ockuperats var Georgien inte längre intressant för Västmakterna.


Rapallofördraget 16 april 1922 upphäver Brest-Litovsk och kom till stånd eftersom Tyskland förlorat i väst. Sovjet och Tyskland upphäver i och med Rapallo alla ekonomiska och territoriella anspråk på varandra.

Vapenvilan i Mudanya (Bursa) 19e oktober 1922 innebär slut på det väpnade våldet mellan Turkiet och Grekland. Konflikten lever dock än idag på bl.a. Cypern och i tvister om territorialvatten.

Lausanne 24 juli 1923 är det fördrag som slutligen sätter kartan för Mellanöstern och Balkan. Kriget mellan Grekland och Turkiet slutade fördelaktigt för Turkiet. Nu blir Izmir turkiskt och hela den kristna befolkningen lämnar staden. Befolkningsbytet mellan Turkiet och Grekland berör upp till 1.7 miljoner människor. Bland annat lämnar den turkiska befolkningen Thessaloniki som blir en grekisk och judisk stad. Turkiet förlorar också alla sina arabiska besittningar. Libanon och Syrien blir franska protektorat och Mesopotamien (Irak) och Palestina blir brittiska intresseområden. Dessutom får man ett första reglering av trafiken i Bosporen.

Locarnofördragen var en serie om sju olika avtal som framförhandlades i oktober 1925. Dessa fördrag slog fast Versaillefreden och normaliserade Tysklands förhållande till omvärlden.

Montreux-konventionen som upprättas 1936 är ett avtal som slutligen fastställer statusen för Bosporen. Frågan om Bosporen hade varit en ständigt återkommande fråga och Ryssland har haft intresse för denna viktiga vattenväg sedan urminnes tider. Krim-kriget 1853 - 1856 är t.ex. en händelse som egentligen handlade om kontrollen över Svarta havet och Bosporen. Under Första världskriget syftade Ententens landstigning vid Gallipoli 1915 till att ta kontroll över vattenvägen men Gallipoli blev ett rejält fiasko. Slutligen blev Ententens kontroll av Istanbul en del i detta också. Nu, 2022, har vi ytterligare ett krig som handlar om bland annat detta. Montreux-konventionen gäller än idag och den ger Turkiet makt över denna viktiga vattenväg. I krigstid har Turkiet rätt att stoppa all trafik med krigsfartyg, och så har de också gjort nu år 2022. Turkiet fick mycket bra villkor 1936 och det berodde på situationen i Europa med Tyskland och Italien. Frankrike och England ville inte ha ett Turkiet som skulle ställa sig på fiendens sida i en eventuell framtida konflikt.