Fördrag och andra händelser i Östeuropa och Mellanöstern i samband med Första världskriget.

Första världskriget fick till följd att fyra imperier gick under, d.v.s. Ryska imperiet, Österrike-Ungern, Osmanska imperiet och Kejsardömet Tyskland. Endast Storbrittanien överlevde som imperium och i viss mån Frankrike. Dessutom uppstår stormakten USA. Kriget bidrar också till den Ryska revolutionen och skapar i förlängningen det Sovjetiska imperiet. Förutom detta ritades Östeuropas och Mellanösterns kartor om fullständigt. Bland annat uppstår bara i Europa sex nya stater d.v.s. Tjeckoslovakien, Polen, Jugoslavien, Estland, Lettland och Litauen. Ändå är det enda vi egentligen vet om det stora kriget skyttgravarna på Västfronten, nervgasattacker, miljontals döda engelsmän, tyskar och fransmän, samt fredsuppgörelsen i Versaille. Men det var i Östeuropa och Mellanöstern som kriget fick verkligt långsiktiga konsekvenser. Och! Själva freden efter kriget var en process som sträckte sig över många år, inte något undertecknande i Versaille! Dessutom skapas en vilja till revansch hos förlorarna Ungern, Tyskland och Ryssland/Sovjet, som kom att delvis bidra till nästa storkrig. 

Som en upptakt till Första världskriget utspelar sig det Första balkankriget 1912-1913 och det var en tillfällig överenskommelse mellan Grekland, Bulgarien och Serbien (Balkanligan) som försökte slänga ut Osmanerna från Europa. Strax därefter, 1913, blir de tre Balkanstaterna oense sinsemellan och ett mindre krig mellan dem utbryter, där också Rumänien dras in. Framförallt handlade Andra Balkankriget 1913 om hur man skulle dela upp det som idag är Nordmakedonien. Efter de enorma territoriella förlusterna i Balkankriget kände sig osmanerna, (nu Turkiet), förödmjukade och ville ta igen förlorad mark. Detta blev en revanschistisk stat, som skulle följas av fler senare.

Skotten i Sarajevo avlossas den 28 juni 1914. Detta är en händelse som ofta anses ha utlöst kriget, men det är egentligen bara en symbolisk gnista. Kriget hade inträffat oavsett denna enskilda händelse. Bland annat slets de tre stora imperierna i öster sönder innifrån genom nationalistiska strömningar bland alla de mindre folkgrupper som befolkade de multi-etniska imperierna. Det fanns också geopolitiska spänningar mellan Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern. Till det skall läggas Frankrikes och Storbrittaniens geopolitiska ambitioner.

Sykes-Picot 16e maj 1916 var ett hemligt avtal mellan Frankrike, Storbrittanien och Ryska imperiet. Detta avtal delade upp Mellanöstern och Osmanska riket i intressesfärer. Avtalet blev känt först sedan bolsjevikerna gjort revolution och öppnade de tsarryska arkiven. Delar av Sykes-Picot kom att förverkligas, men Sovjet fick inget av det som utlovats till Ryska imperiet. Att avtalet slutits över huvudet på araberna skapade mycket misstänksamhet som varat till denna dag. Araberna ansåg sig svikna. De löften de fick av Storbrittannien och Frankrike ifall de gjorde uppror mot osmanerna, visade sig vara helt falska (se vidare Arabiska revolten 1916 - 1918). Sykes-Picot följdes senare upp av Balfour-deklarationen, Freden i Sèvres och Laussanefördraget.

Vapenstilleståndet i Focshani, Rumänien, den 9e februari 1917, var en överrenskommelse mellan Centralmakterna Tyskland, Österrike-Ungern, Bulgarien och Osmanerna på ena sidan. På andra sidan Rumänien och Ryssland. Efter denna dag upphörde striderna på det frontavsnittet. 

Balfourdeklarationen de 2e november 1917 är ytterligare en viktig milstolpe då Israel anser att detta innebar att judarna lovades ett eget hemland i Palestina. Sykes-Picot, tillsammans med Balfourdeklarationen, har gett upphov till många diskussioner och kontroverser i den långvariga konflikten i Israel/Palestina och i Mellanöstern i stort. Det kanske är överspelat idag och många FN resolutioner senare. Men faktum kvarstår och Mellanöstern är fortfarande en orolig del av världen, även om det idag kanske är av andra orsaker.

Brest-Litovsk 3e mars 1918 är en separatfred mellan Bolsjevikerna (den nya Sovjetregimen i Ryssland) och Centralmakterna d.v.s. Tyskland, Österrike-Ungern, Bulgarien och Osmanska imperiet. Ryssland avsäger sig Finland, Polen, Ukraina, Belarus, Baltstaterna samt Transkaukasus. Främst var detta en åtgärd som Lenin och Trotskij mf.l. vidtog för att kunna genomföra revolutionen i lugn och ro på hemmaplan. Den nya bolsjevikregimen hade nämligen ett inbördeskrig att utkämpa (1917 - 1922). Det nya bolsjevik-väldet hade viktigare mål i de södra delarna av det forna tsarimperiet, d.v.s att besegra de Vita tsartrupperna. De hade också inhemsk socialistisk opposition i öster som kallades De gröna. De gröna bestod av ett socialistisk bondeparti som egentligen hette Socialist-revolutionärerna (SR). I förhandlingarna i Brest-Litovsk hade Polen stöd av USA's Woodrow Wilson, ett tyskt råd och Frankrike, som ville ha ett självständigt Polen som buffert mot Ryssland/Sovjet. Belarus delades i två halvor genom Brest-Litovsk, en del till Polen och en till Sovjet.

Fördraget i Bukarest 7e maj 1918 var en uppgörelse mellan Rumänien och Centralmakterna. Rumänien hade kommit med i kriget på Trippelententens sida 1916. Framförallt måste Rumänien ge södra Dobrudzja till Bulgarien, ett område de tagit i Andra balkankriget 1913. Fördraget upphävs strax i Versaille och följs upp av Trianonfördraget istället. (Ententen utgjordes av Frankrike, Storbrittanien och Tsarryssland)

Vapenvilan i Mudros (Lemnos, Grekland) den 30e oktober 1918 gör slut på striderna mellan Osmanska imperiet/Turkiet och de allierade/Ententen i Mellanöstern. Även Balkan stabiliseras. Grekland drar sig tillbaka från Östra Thrakien till dagens gräns vid floden Maritsa/Meriç och staden Adrianopel/Edirne tillfaller Turkiet. Turkiet får också dra tillbaka sin militär i Hejaz (Saudiarabien), Jemen, Syrien, Mesopotamien (Irak), Tripolitania och Cyrenaica. De två senast nämnda provinserna ligger i dagens Libyen. Dessutom läggs Istanbul och Bosporen under de allierades kontroll.

Vapenstilleståndet i Compiègneskogen 11 november 1918 innebar ett slut på striderna på Västfronten och ledde fram till Versaillefördraget.

Fredsfördraget i Versailles 28 juni 1919 upprättas exakt fem år efter Skotten i Sarajevo. Det är detta fredsfördrag som vi i väst minns och då ofta som det enda, fast det bara var ett litet av flera. Däremot så innebar de hårda straffen och det stora skadeståndet att fördraget indirekt leder till ett nytt storkrig. Förutom de tunga skadestånden som pålades Tyskland så tillföll Elsass-Lorraine Frankrike och Saarlandet skulle vara demilitariserat. Gränserna mellan det nya Sovjet och det genom fördraget återupprättade Polen definierades inte i Versaille, vilket resulterar i ett nytt krig, som i.o.f.s. startade redan i februari 1919, d.v.s. det Polsk-sovjetiska kriget.

Polsk-sovjetiska kriget 1919 - 1921 var ett krig mellan Sovjetryssland och Sovjetukraina på ena sidan samt republiken Polen och Folkrepubliken Ukraina/Dneper-Ukraina på andra sidan.  Det var alltså ett krig mellan flera nya aktörer som uppkommit i tumultet under Första världskriget och Ryska inbördeskriget och betecknas ibland som flera olika separata krig. Polen och Västukrainska folkrepubliken, en annan kortvarig ukrainsk statsbildning, slogs sinsemellan över Galizien och Lviv mellan November 1918 till Juli 1919.  Man kan säga att det "var ett krig i kriget". För att göra det ännu mer komplicerat fanns det också Vita (tsartrogna) trupper samt en fristående anarkistisk armé under Nestor Makhno. Båda dessa två senare nämnda styrkor opererade i det område vi idag kallar Ukraina och var fiender sinsemellan. Anarkisterna var inledningsvis allierade med bolsjevikerna, men de blev senare fiender. Egentligen är det inte hela sanningen heller, för det var fler turer i den ukrainska delen av detta. Exempelvis det antisocialistiska s.k. Hetmanatet, som hade makten i östra/centrala Ukraina en kort tid 1918. Städerna hade förövrigt stora judiska minoriteter som kom i kläm. Det inträffade många progromer under denna tid som utfördes av alla inblandade parter.

Karta över Ukraina och området efter inbördeskriget. Brunt är Sovjet 1922 och Lviv ligger i Polen. Den görna linjen är gränsen för dagens Ukraina.

Under Första världskriget hade polska soldater varit enrollerade i både den ryska, den tyska och den österrikiska armén och alltså slagits mot varandra. När sedan det Polsk-sovjetiska kriget bröt ut fanns det dessutom aktiva kommunister, både på den polska och den sovjetiska sidan, vilket komplicerade saken. Dessa kommunister hade såklart en gemensam agenda. Att det dessutom fanns polska militära enheter även på den tsarrryska sidan i inbördeskriget gjorde inte saken enklare. Vid denna tid var Vilnius, Minsk och Lviv kulturellt viktiga polska städer. Polska nationalister var sugna på revansch och på att återupprätta det Storpolen som gått förlorat i slutet av 1700-talet. Bolsjevikerna ville å sin sida sprida revolutionen till resten av Europa och ville ta över Polen för att kunna stödja kommunister i Polen och Tyskland.

Två propagandatryck från Polsk-sovjetiska kriget. Den sovjetiska framställer polackerna (Piłsudski) som "en gris dresserad i Paris" vilket innebär att Polen skulle gå de imperialistiska västmakternas/Ententens ärenden. Årtalet 1772 syftar på Polens krav på att återgå till Storpolens gränser innan delningarna på 1700-talet. Det var Frankrike som stöttade de polska nationalistiska strömningarna mest. Den polska nationalistiska säger ungefär "Till vapen! Rädda fäderneslandet! Tänk på vår gemensamma framtid!" 

Saint Germain-en-Laye 10 september 1919 är en uppgörelse mellan Ententen och Österrike. Rumänien får Bessarabien (nuvarande Moldavien) och Transsylvanien. Tjeckoslovakien och Jugoslavien uppstår som nybildade stater. Även Polen, som är tillbaka i historien som självständig stat, får territorium från Österrike. Efter detta fördrag är Österrike splittrat eller kanske, skall man säga, upplöst.

Fördraget i Neuilly-sur-Seine 27 november 1919 är en uppgörelse mellan Ententen och Bulgarien. I och med detta fördrag tappar Bulgarien kontakten med Egeiska sjön, eftersom det området går till Grekland. Bulgarien får också släppa mindre områden till Jugoslavien och Rumänien.

Fredsfördaget i Tartu 2 februari 1920 var en uppgörelse mellan Sovjet och Estland. Frigörelsekriget som varat sedan 1918 var nu över och Sovjet erkände Estlands suveränitet. En liten bit land som tillerkändes Estland vid fördraget ligger i Ryssland idag. Tartu var känt under sitt tyska namn Dorpat fram till 1918.

Trianon-fördraget 4 juni 1920 är en uppgörelse mellan Ententen och Ungern som får till följd att Ungern förlorar två tredjedelar av sitt territorium. Ungern utgjorde vid tillfället ena riksahalvan av dubbelmonarkin Östrerrike-Ungern. 3 miljoner ungrare hamnar utanför rikets gränser och de flesta av dem i Rumänien. Ungern får också släppa delar av Banatet till Jugoslavien, samt även ge upp Karpato-Ukraina till Polen och en liten del av det gamla riket till nybildade Tjeckoslovakien. Ungerska nationalister och historiker idag menar att Trianonfördraget är den sämsta uppgörelsen i världshistorien och konflikten mellan ungrare och rumänska nationalister är aktuell till denna dag.

Sèvres-fördraget 10 augusti 1920 var en uppgörelse mellan Osmanska riket och Storbrittanien, Frankrike och Italien bland andra. Hela uppgörelsen byggde på det hemliga Sykes-Picot avtalet som Storbrittanien och Frankrike hade kommit överrens om redan 1916. Freden i Sèvres innebar att flera nya stater bildades. Irak, Armenien, Syrien och Palestina blev nya länder. Dessutom fick Turkiet lämna ifrån sig alla krav på de grekiska öarna samt låta Grekland behålla Smyrna/Izmir. Istanbul och Bosporen ställdes under internationell kontroll. Turkiet var dock statt i inre upplösning och den nya regimen med Kemal Ataturk i spetsen erkände inte fördraget. Detta resulterade i krig med Grekland (maj 1919 - oktober 1922) och man upprättade senare ett nytt avtal i Lausanne 1923 som ersatte Sevres. Bland annat delades Armenien mellan Sovjet och Turkiet redan 1922 och den i huvudsak kristna staden Izmir blev turkisk. Brittiska, franska och italienska trupper befann sig i Istanbul från 1918 fram till den 4e oktober 1923. Efter Sevres finns inte Osmanska riket mer och Turkiet hade blivit en nationalstat.

Fredskonferensen i Paris 1919 -1920 var de förhandlingar som gav upphov till till fem av fördragen efter kriget. Konferensen var också starten för Nationernas förbund, föregångaren till FN. Drivande vid konferensen var särskilt USA's president Wodrow Wilson som hade ställt upp fjorton punkter med regler för den framtida intenationella freden och säkrandet av demokrati. Förutom USA hade Frankrike och Storbrittanien också stort inflytande vid förhandlingsbordet. De fördrag som skrivs under är Versaille, Saint-Germain, Neuilly, Trianon och Sèvres. En av anledningarna till att de nya staterna Tjeckoslovakien och Polen upprättas anses vara att de hade framgångsrika lobbyister i Washington, Paris och London. På detta sätt nådde de fram till Wilson.

Fördraget i Moskva den 16e mars 1921 var en uppgörelse mellan det nya Sovjet och det nya Turkiet, två stater som formellt inte hade etablerats än. Enligt detta avtal upphörde alla tidigare avtal mellan Tsarryssland och Osmanska riket. Mycket av det land som tagits av Ryssland under kriget 1877-78 återlämnades till Turkiet, d.v.s Kars och Västra Armenien. Dessutom kunde Kemal Ataturk och den nya unga turkiska regimen köpa vapen från Sovjet. Detta var mycket fördelaktigt för Turkiet som nu kunde koncentrera sig på att hantera den pågående konflikten med Grekland. Avtalet skulle senare följas upp och konfirmeras genom fördraget i Kars. Sovjet kunde i sin tur inrikta sig på att konsolidera sitt eget nya imperium och slapp vidare konkurrens i Södra Kaukasus. Sovjet fick också behålla Adjarien, en georgisk (tsarrysk) provins som hade varit osmansk innan 1878. Nakhichevan blev ett autonomt område under sovjetiska Azerbaijan och är det än idag.

Wilson hade vid konferensen i Paris dragit upp gränser för Armenien som gav armenierna mycket mer land än vad Turkiet önskade, bland annat skulle Armenien få kontakt med Svarta havet (se vidare "Wilsonska Armenien"). I och med att Turkiet gör en separat uppgörelse med bolsjevikerna gick armeniernas förhoppningar om intet. Västmakterna ansåg inte heller att tidigare fördrag (Sèvres) var giltigt eftersom Osmanska riket inte fanns längre och därför upprättas senare fördraget i Lausanne. Sovjet/bolsjevikerna hade inte varit med under Pariskonferensen och berördes alltså inte. Den nya turkiska regimen hade heller ingen bindning till Sèvres.

Freden i Riga, undertecknades den 18 mars 1921 och innebar slutet på Polsk-sovjetiska kriget som brutit ut 1919. Detta resulterade i att Galizien (Västra Ukraina) och Lviv hamnade i Polen. Gränserna i Östeuropa fastställs senare i Paris av den s.k. Ambassadörskonferensen 1922. Ambassadörskonferensen var ett namn för representanterna i Paris för de segrande stormakterna i kriget, d.v.s. Frankrike, Storbrittanien, Japan och Italien (USA var inte representerat). Freden i Riga och den gränsdragning som gjordes fick senare konsekvenser i anti-polska stämningar. Bland annat resulterade det i massakrer på polacker utfört av ukrainare under 1930 och 1940-talen. Främst skedde detta genom initiativ av den extremnationalistiska ukrainska organisationen OUN. Även den Sovjetiska säkerhetspolisen NKVD utförde etnisk rensning åren 1938 och 1939 genom de åtgärder de vidtog mot den polska minoritet som hamnat inom den sovjetiska sfären . I och med Andra världskriget ritas kartan om igen. Se vidare t.ex. Curzonlinjen, som idag ungefär utgör gränsen mellan Polen, Belarus och Ukraina.

Fördraget i Kars den 13e October 1921 fastställde gränsen i Södra Kaukasus mellan de två nya staterna Turkiet och Sovjetunionen. Fast egentligen utropas inte Republiken Turkiet förrän 1923 och Sovjetunionen bildas formellt först i december 1922. Under ett kort tag hade de tre sydkaukasiska länderna Azerbaijan, Armenien och Georgien varit självständiga stater. Men bolsjevikerna invaderade och ville kontrollera så mycket som möjligt av det forna Tsarryssland. I maj 1920 intog Röda armén Baku och Azerbaijan. I september till november 1920 ockuperade de Armenien, för att i februari till mars 1921 också ta Georgien och Tbilisi. Röda armén tågar in i Tbilisi den 25e februari. Operationen i Södra Kaukasus hade orsakat viss splittring i Moskva och man hade faktiskt den 7e maj 1920 slutit ett avtal om att acceptera de självständiga staterna i Södra Kaukasus. Men två ledande bolsjeviker, d.v.s. georgierna Ordzhonikidze och Dzjugashvili (Sergo och Stalin) ville annorlunda och tryckte på för en ockupation.

Fördraget i Kars innebar att Turkiet fick en stor del av Armenien / Östra Anatolien d.v.s. områden som tagits av Tsarryssland i det Rysk-turkiska kriget 1877-1878. Bakgrunden till de självständiga staterna i Kaukasus var att socialdemokrater (mensjeviker) vunnit demokratiska val. Det fanns också ett aktivt stöd från Storbrittanien, som såg ett självständigt Kaukasus som ett bålverk mot Rysslands expansion i Asien och Mellanöstern. Detta var ett led i det som vid den tiden kallades "Stora spelet", vilket handlade om herraväldet över Indien och Persien, d.v.s. en rivalitet mellan Ryssland och Storbrittanien. Petroleum var en viktig faktor i sammanhanget redan för hundra år sedan och oljeledningen från Baku till Svarta havet var avgörande. När Azerbaijan väl hade ockuperats var Georgien inte längre intressant för Västmakterna.

 Rapallofördraget 16 april 1922 upphäver Brest-Litovsk och kom till stånd eftersom Tyskland förlorat i väst. Sovjet och Tyskland upphäver i och med Rapallo alla ekonomiska och territoriella anspråk på varandra.

Vapenvilan i Mudanya (Bursa) 19e oktober 1922 innebär slut på det väpnade våldet mellan Turkiet och Grekland. I samband med de grekisk-turkiska dispyterna sker också ett stort befolkningutbyte länderna emellan i en process som löpte över två till tre år. Konflikten mellan Grekland och Turkiet lever dock än idag på bl.a. Cypern och i tvister om territorialvatten och petroleumfyndigheter. Se vidare om dagens konflikt på t.ex. https://www.youtube.com/watch?v=zWuWehhua7U och om befolkningutbytet på https://www.youtube.com/watch?v=6d9CihGqNMc

Lausanne 24 juli 1923 är det fördrag som slutligen sätter kartan för Mellanöstern och Balkan. Kriget mellan Grekland och Turkiet slutade fördelaktigt för Turkiet. Nu blir Smyrna Izmir och turkiskt. Hela den kristna befolkningen lämnar staden. Befolkningsbytet mellan Turkiet och Grekland berör upp till 1.7 miljoner människor. Bland annat lämnar den muslimska befolkningen Thessaloniki som blir en kristen och judisk stad. Till bilden skall läggas att inte alla muslimer i Grekland kunde turkiska och att många kristna i Turkiet inte talade grekiska. Turkiet förlorade genom fördraget dessutom alla sina arabiska besittningar. Libanon och Syrien blir franska protektorat och Mesopotamien (Irak) och Palestina blir brittiska intresseområden. Dessutom får man ett första reglering av trafiken i Bosporen.

Locarnofördragen var en serie om sju olika avtal som framförhandlades i oktober 1925. Dessa fördrag slog fast Versaillefreden och normaliserade Tysklands förhållande till omvärlden.

Montreux-konventionen som upprättas 1936 är ett avtal som slutligen fastställer statusen för Bosporen. Frågan om Bosporen hade varit en ständigt återkommande fråga och Ryssland har haft intresse för denna viktiga vattenväg sedan urminnes tider. Krim-kriget 1853 - 1856 är t.ex. en händelse som egentligen handlade om kontrollen över Svarta havet och Bosporen. Under Första världskriget syftade Ententens landstigning vid Gallipoli 1915 till att ta kontroll över vattenvägen, men Gallipoli blev ett rejält fiasko. Slutligen blev Ententens kontroll av Istanbul en del i detta också. Nu, 2022-23, har vi ytterligare ett krig som handlar om bland annat detta. Montreux-konventionen gäller än idag och den ger Turkiet makt över denna viktiga vattenväg. I krigstid har Turkiet rätt att stoppa all trafik med krigsfartyg, och så har de också gjort nu. Turkiet fick mycket bra villkor 1936 och det berodde på situationen i Europa med Tyskland och Italien. Frankrike och England ville inte ha ett Turkiet som skulle ställa sig på fiendens sida i en eventuell framtida konflikt. I dagens läge sitter Turkiet ganska bekvämt och tryggt i NATOs fåtölj, just på grund av Ukrainakriget.