Strövtåg i Sofia och Bulgariens historia!

(Bilderna är mina egna om inget annat anges)

Sofia är ju på intet sätt lika fint som Plovdiv och Veliko Tarnovo, båda i Bulgarien. Staden är ej heller i närheten av det fantastiska Sibiu i Rumänien. Men ändå! Det är mycket finare än Bucharest och Bulgarien är underskattat som turistland. Det som gör Sofia är atmosfären och bulgarernas avslappnade attityd! Såklart skall man undvika "Sunny Beach", det verkar helt förfärligt och jag kommer aldrig att åka dit. Men är man intresserad av kultur, historia, god mat och bra vin så är Bulgarien ett utmärkt ställe. I de flesta större städer kan man gå en så kallad "Free Walking Tour" och den i Sofia har väldigt bra rykte. Så det blev ett givet projekt. Jag har goda erfarenheter från Sarajevo i Bosnien och från både Tbilisi och Baku i Kaukasus beträffande sådana stadsvandringar.  Vandringen i Sofia var väl värt det.

På denna guidade tur fick vi inledningsvis en övergripande historielektion, men nästan inget var nytt för mig. Därefter dock, fick jag många uppslag på nya grejer att undersöka. Vi fick också se de mest intressanta platserna och vi kunde genom guidens lokalkännedom gå den kortaste vägen.  (Jag gjorde om turen dagen efter för att undersöka de saker guiden tipsade om).

Historien om Sofia började med det gamla thrakiska fästet Serdica. Fast namnet Serdica kommer av en keltisk stam, Serdi, som styrde här ett tag, innan romarna kom. Fast om detta tvistar de lärde. Trakherna lär ha talat ett språk som låg nära skytiskan, d.v.s. ett persiskt språk och de var nära besläktade med Dakierna i Rumänien. Fast även om det råder det skilda meningar!

Detta är tre stenar med thrakisk anknytning, samt utsikten från den thrakiska boplatsen Nebet Tepe i Plovdiv. Den första stenen handlar om den thrakiska guden Zibelthiurdos, den andra om Zeus och den tredje om Artemis. Thrakerna hade alltså vid denna tid, d.v.s. 200-talet v.t. redan blivit klart helleniserade (grekiskt influerade). Nebet Tepe i Plovdiv, förövrigt, var bebott långt innan thrakerna kom hit och vilka som bodde där då vet vi ingenting om. Kanske var det de människor som hörde till det gamla Europa, innan indoeuropeerna översvämmade världen. Kanske folk med anknytning till den s.k. Varna-kulturen?

När romarna erövrade området kring Sofia behöll de namnet Serdica och de byggde ett veritabelt fort här, på handelsvägen mellan Asien och Europa. Det var en väldigt fördelaktig placering på grund av varma källor och de införde golvvärme i sina hus, som hela tiden försågs med gratis varmvatten. Det lär finnas 40 varma källor med 8 olika sorters mineralvatten. (Men när jag läser rapporten från arkeologerna verkar det som om våran guide hade fel, för de menar att golvvärmen använde varmluft, men den kanske i sig genererades av det varma vattnet?) Den romerska staden Serdica var dock inte så jättestor, bara ungefär 300 meter från mur till mur och den var i princip fyrkantig, ett typiskt romerskt "castrum" alltså. Det finns mycket lämningar från Serdica till beskådan och en del i tunnelbanan. En del av amfiteatern finns i källaren till ett hotel. Mycket byggdes utanför ringmuren eftersom det inte fanns plats.

Lämningar av det antika Serdica och den första bilden visar golvvärmesystemet. De har så mycket från den tiden att en del bara ligger och skrotar på en vildvuxen bit av en bakgata. Men mycket finns i husens källare och i tunnelbanan och där är det väldigt snyggt presenterat.

Faktiskt går en av de stora romerska vägarna här också och en del är en idag fungerande del av tunnelbanan! Det känns historia i fötterna där! Blanka stenar som polerats av sandaler och skor i två tusen år! Via Militaris heter den visst och den slutar i Konstantinopel! På vår vandring besökte vi också den äldsta stående byggnaden i Sofia, Sankt Georg runda basilika, som byggdes på 200-talet som romerskt bad, men byggnaden omgjordes till kyrka på 300-talet efter att den romerske kejsaren Galerius utfärdat Serdica-ediktet och legaliserat kristendomen. Det var förövrigt två år innan kristendomen legaliserades i Västrom, genom ediktet i Milano. Galerius själv föddes i Serdica och dog bara några dagar efter att han utfärdat det s.k. Toleransediktet år 311 v.t.

De flesta bilderna ovan visar Sankt Georg runda basilika från 200-talet i Sofia. Min fot på stenen är Via militaris/polerad sten i tunnelbanan i Sofia. Sankt Georg basilika uppfördes av romarna som ett badhus säger en del, andra menar att det var en romersk religiös byggnad. Den dekorerade stenen hörde till originalet och ligger nu och skrotar utanför entrén. Konstantin den Store var ofta här och han sade "Serdica är mitt Rom". De sista två bilderna är den olympiska stadion, hippodromen, i Plovdiv samt amfiteatern i samma stad. Plovdiv hette en gång Eumolpia men blev Philippopolis när den erövrats av Filip II av Makedonien. Plovdivs romerska namn var Trimontium, efter de tre större kullar som omgav den antika staden. Idag är kullarna en del av staden.

Nästa gäng att vara herre på täppan i Sofia var såklart bysantinarna. Men Avarer och Goter härjade vilt också. Såsmåningom dyker Khan Krum och hans beridna soldater upp. Khan Krum var den förste bulgariske kungen av rang och Bulgarerna var en turkisk folkgrupp som kom att slå sig ner här i området. Det skall i sammanhanget nämnas att alla folkgrupper blandades och de som var i majoritet kom att styra vilket språk som kom att segra och det var alltså slaverna och språket kom att bli slaviska. Bilden nedan hyllar Khan Khrums erövring av Serdica år 809. Skapandet av det första bulgariska imperiet skedde dock runt år 680 v.t. Efter att Bysans starkt influerat de hedniska bulgarerna antar de kristendomen år 864. Reliefen som hyllar Khan Krum finns i tunnelbanestationen Serdica i Sofia. Den stationen är utförd som ett museum och är kanske den mest intressanta station jag sett!

Det Första Bulgariska imperiet krossades såsmåningom av den bysantinske kejsaren Basil II, också kallad "Bulgardräparen" och Bysans blev åter herre på täppan. Vi är nu framme vid år 1018 och det Första Bulgariska imperiet har upphört. Basil hade till sin hjälp fått hyra en elitstyrka på 6000 varangoi från Kievan Rus och kunde på detta sätt krossa bulgarerna. Och! Varangoi, det är grekiska och betyder vikingar! Det är denna styrka som sen blev det berömda väringagardet i Konstantinopel.

Det Andra Bulgariska imperiet skall uppstå först år 1185 och dess fall var ett faktum när Ottomanerna intog huvudstaden Tarnovo år 1393 v.t. Först under det rysk-ottomanska kriget 1877-1878 blev Bulgarien åter kristet. År 1908 blir Bulgarien helt självständigt igen och självständigheten deklareras i De fyrtio heliga martyrernas kyrka i just Veliko Tarnovo. Dagens Bulgarien kallas ibland Det Tredje Bulgariska riket.

Veliko Tarnovo

Bilder av det massiva fortet i Veliko Tarnovo där Ivan Asen  anses har varit den viktigaste regenten (Ivan Asen regerade 1189-1196 v.t.). På platsen för fortet i Tarnovo fanns tidigare en romersk utpost och stenar från den tiden har använts i senare byggnationer. Egentligen var Tarnovo ett fäste bestående av tre olika fort i kombination. En intressant detalj är att man i Sofia hittar romerska inskriptioner på grekiska, men de romerska inskriptionerna i Tarnovo är på Latin. Det betyder att den s.k. kallade Jireceklinjen går någonstans emellan dessa städer. Det grekisktalande området låg i söder och det latinska i norr. Det är ju också ett otvetydigt faktum att det talas ett latinskt språk i Rumänien.

En annan väldigt intressant byggnad i Sofia är förstås också Banya Bashi moskén från 1566 som ritades av Mimar Sinan. Banya-Bashi är den enda moskén som finns kvar i Sofia, alla andra moskéer förstördes av ryska trupper 1878. 

(Se vidare i min artikel Osmanernas Balkan).

Banya Bashi, Sofia.

Den stora Sefardiska synagogan har också en speciell historia. Annars är den enorma Alexander Nevskij-katedralen mycket imponerande. Ett av de största kristet-ortodoxa templen i världen. En kyrka som rymmer 5000 personer! Under vår vandring i Sofia tittade vi också på det vackra historiska muséet, det kungliga palatset och nationalteatern uppkallad efter Ivan Vasov, en berömd regissör, som fortfarande har en stol reserverad för sig, trots att han är död sedan länge! Givetvis fick vi en mindre föreläsning om mineralvattnet, samt en hel del anekdoter om kommunisttiden. Bland annat om stjärnan på det stora kommunisthuset och hur de tog loss den från taket med helikopter. Det hade alltid sagts av makthavarna att den var gjord av röda rubiner, så när helikoptern släppte ner den på torget blev folk som galna och kastade sig över spillrorna. Men det var förstås vanligt glas och besvikelsen var total. Människorna fick nu klart för sig att allt som sagts under kommunisttiden varit lögner.

Nationalteatern Ivan Vazov, Nevskij-katederalen, Synagogan och Historiska museet. Museet byggdes ursprungligen som badhus och där kunde man alltså simma i varmt mineralvatten. Alexander Nevskijkatedralen har det namnet efter en krigshjälte i den ryska historien. Nevskij levde på 1200-talet och fick namnet Nevskij efter segern över Birger Jarl och svenskarna år 1240 vid floden Neva inte långt från Sankt Petersburg. Troligtvis har den ryska historieskrivningen kraftigt överdrivit bataljens omfattning i nationalistiskt syfte.