Bucovina och Västmoldavien

En Tågresa från Transsylvanien till Moldau

Lämnar Transsylvanien med vemod, för det är så fint där. Denna dag är det ett lite snabbare tåg, men när vi börjar klättra upp för dalen i Karpaterna går det långsammare. Vi följer en flod och ravinen är tidvis smal och brant för att emellanåt vidgas och bli till en bördig dalgång. I dessa trakter odlas mycket majs och solrosor, men också en del hö. Höet hässjar de precis som det gjordes i Sverige när jag var barn, ibland i längor och ibland som solitära stackar.

Det är lummig lövskog uppe på kullarna, mycket Bok tror jag, men också en del Lönn. Nedanför skogen betar kreatur, mest får och kor, men en och annan get syns också. Det är välklippta gräsmattor fåren producerar. Det märks att Rumänien är fattigt, för många hus ser riktigt skruttiga ut. Det måste vara bistert på vintern och man ser hur befolkningen stretar med att ta in hö och ved för vinterbehoven. Det är nog mycket självförsörjning i dessa trakter och i alla trädgårdar upptas marken av grönsaksland. De har inga gräsmattor direkt. Antagligen har alla sitt eget vin också, för det ser ut som att de har vinrankor på sina staket om det är gynsamma lägen. Äppleträd och plommon har de i överflöd, särskilt vanligt är vildplommonen. Vi säger väl "krikon" hemma tror jag. Här är det i vart fall den gula varianten som dominerar. Om de plockas brukar de bli till hembränt, eller Palinka som de säger. Palinka kan göras på vilken frukt som helst och jag har prövat Äppelpalinka som var lika god som en bra Calvados.

Efter ett tag börjar det synas barrträd och det ser ut som gran det mesta. Emellanåt är vi helt omslutna av mörk skog och vegetationen på de branta sluttningarna är kompakt. Vi kommer efter ett tag till en serie tunnlar och däremellan, när vyn öppnar sig, ser man milsvitt med idel granskog. Vi är på gränsen mellan Transsylvanien och Bucovina. Här lever Europas största population med varg och björn. Lodjuren är tydligen talrika de med. Det är ren vildmark och inte ett hus. Jag tror att stora delar av det jag ser är en nationalpark, det ser ut så på kartan.

När jag får se att granskogen avtar och när dalen öppnar sig, inser jag att Bucovina är lika vackert det med. Öppet jordbrukslandskap, men med mer inslag av barrträd i dungarna mellan betesmarken uppe på höjderna. Husen har dock bytt karaktär och istället för tegeltak har de nu ofta plåt eller spån som taktäckning. Det känns väldigt mycket Österrike och Alperna det här! Men det hörde ju till Österrike länge också, så det är kanske inte så konstigt. Det här är Rumäniens Nordöstra hörn och huvudorten i Bucovina heter Suceava. Hela resan har vi färdats söder om Ukrainas gräns, även om det är några mil upp dit.

Det är svårt att få bra bilder från ett tåg i rörelse. Detta är i vart fall hus på landsbygden i provinsen Bucovina. 

Det här området är känt för sina många vackert dekorerade kloster. En italienska jag träffade för ett tag sen är besatt av kyrkomålningar och reste runt här i landet på egen hand, liftandes, för att titta på just dekorerade kyrkor, ikoner och annat religiöst måleri. Modig dam! 68år ung! Mycket bildad och kunnig kring det som intresserade henne!

Jag hade tur den här tågresan för efter bara ett par stationer kom en engelsman ombord och slog sig ner mitt emot mig. Det visar sig snart att han är reporter på BBC och håller på att skriva en bok om Karpaterna. Han har tydligen redan skrivit en bok om Donau, samt gjort en dokumentärserie om samma flod. Dessutom har han skrivit en bok om Jugoslavienkriget på 1990-talet. Han är extremt kunnig om allt här och kan svara på alla mina frågor. Jag vill veta lite om Jugoslavien, men också om IKEAs skogsaffärer. De är faktiskt Rumäniens största privata skogsägare och de har köpt 50.000 hektar. Till min förvåning har han i dagarna precis gjort ett nyhetsinslag för BBC World News om precis det! Det är ingen vacker historia jag får höra! Hur IKEA skövlar urskog, utnyttjar billig arbetskraft och rent kriminella underleverantörer. Tydligen hugger de ner 200 år gamla granar och bokträd De kör sönder markerna och släpper ut mängder med motorolja och hydraulolja, för de rumänska bolagen har undermåliga maskiner.

Nick Thorpe, som han heter, engelsmannen, har tydligen bott i Budapest i 35 år. Han talar flytande ungerska och är gift där. Han har fem barn med en ungersk kvinna. Vi pratade senare vidare om Jugoslavienkriget. Han har tydligen intervjuat både serben Radovan Karadžić och kroaten Franjo Tudjman. Han hade bilden solklart för sig och föklarade!

Karadžić var uppenbarligen ett riktigt svin. Smart som sjutton och manipulativ. Han visste att dupera den serbiska bondebefolkningen och sa att "vi måste döda muslimerna innan de dödar oss". Sen beväpnade Karadžić civilbefolkningen och helvetet var igång. Även Tudjman beväpnade folket och gjorde saken ännu värre! Vi pratade senare också en del om muslimernas historiska roll och om att de utgjorde den bildade eliten i Bosnien. De ottomaner som styrde i Budapest i 150 år skall visst ha talat bosniska, inte turkiska som man gärna vill tro. (Se vidare i min artikel "Osmanernas Balkan")

Nick gick av i Suceava för att hämta en hyrbil som han skulle ha för att ta sig upp i bergen till de små byarna. Han vill veta hur folk tänker och känner! Vad tycker de om skogsbolagen och IKEA? Varför vill ingen vara herde längre och hur skall det då gå med kulturmarken? Hur är det ställt med alla vallhundar? De angriper ju människor när de kommer i flock! Herdarna här har inte riktigt råd med riktiga vallhundar så de tar gatuhundar istället, för de kostar ju ingenting! En riktig vallhund här skall bara varna när det är björn och varg i närheten, så gubbarna kan ta fram bössan! Det är deras uppgift! WWF har nu ett projekt på gång och det skall ge herdarna bra vallhundar gratis! Tanken är att ge dem ett par så att de kan avla själva. De får också skriva på ett papper att inte avla med icke renrasiga hundar.

Det sista jag sa till Nick var att han borde skriva en bok om Kaukasusbergen nästa gång! Och! Jajamän! Det hade han redan tänkt på och hans fru vill gärna resa där, så hon tjatar tydligen om det! Kanske jag springer på honom i Tbilisi någon gång i framtiden!

När vi kommer lite längre åker vi in i den rumänska provinsen Moldau, också kallat Västmoldavien. Här domineras landskapet av låga åsar och mestadels öppet landskap. Nu ser man de första lite större vinodlingarna. Längre söderut här ligger det största vindisktriket med bland annat den kända producenten Cotnari. (Det finns också en en druva med namnet Grasa de Cotnari) 

Framme i Iashi (Jassy) möts jag av en väldigt ful stad. Här dominerar betongmonstren, gräslig sossearkitektur i värsta brezjnevstil! Det finns några fina gamla byggnader kvar och de små gamla kyrkorna är väldigt vackra. Men helheten är deprimerande och det fina och vackra liksom kvävs av kommunistarkitekturen. Iashi bombades hårt när Röda armén avancerade 1944. Tyskar och rumäner hade förskansat sig i Iashi så staden smulades sönder av sovjetiskt flyg och artilleri. Senare kom galningen Ceaușescu och skulle "systematisera" staden som de sades! Det resulterade i en förfulning av sällan skådat slag. Vi hade samma utveckling i Sverige, fast vi var ännu värre! Vi behövde inget krig för att förstöra våra städer, vi gjorde det själva med grävskopor! Så djävla sorgligt och skämmigt!  

Efter Iashi reste jag till Moldavien och Transnistrien för att bl.a. prova vin och besöka Karl den tolftes Bender.

Lite bilder från staden Iashi. Mannen på hästen är Stefan Cel Mare som styrde Storhertigdömet Moldavien åren 1457-1504. Han är en stor hjälte i både Rumänien och Moldavien och kallas på svenska för Stefan den Store. Hans medeltida fästning skall ha legat på samma plats där ovanstående byggnader finns idag och det finns lite stenar från den bevarade än idag. På statyns sidor finns två reliefer som glorifierar hans militära segrar över polacker och ottomaner.